Skrivet av: brittakarolina | 17 maj 2016

17 Maj

Idag är det Norges dag och då skulle det passa att hurra för de norska rutevävnaderna. 1975 hade Lasse ett ärende i Oslo och jag hängde med i bilen för att leta upp Osebergsskeppet, Kon-Tiki och ett muséum med gamla norska vävda täcken som jag blivit tipsad om.  Jag minns inte namnet på muséet med textil men det låg i närheten av de andra. Man gick in och ner i en mörk källare (tyckte jag) och där hängde i taket på långa käppar, världens samling av urgamla vävnader i mönster jag sett men aldrig i det här formatet. Stora rutor och stjärnor i blekta och oblekta färger, handspunnet garn som fick ytorna att leva och en del var hisnande vackra. Vi säger röllakan om tekniken men mönstrens storlek gjorde att täckena kom nära och man gick in i stjärnorna, färgerna hade blekts olika så de åttabladiga stjärnorna blev ibland  propellrar, en annan gång blommor. Dessa täcken vävdes från början i upprättstående varptyngd vävstol och har använts som sängtäcken. Jag blev alldeles fascinerad och fick inte glömma, måste hem och pröva. DSCN6839-002

Jag hade inga bilder från muséet och det blev ett dagboksblad.

Kommer inte ihåg hur vi hade ordnat för barnen och hundarna, ingen av våra föräldrar levde länge.

Stjärnorna ville sen vara med och jag vävde en matta med handspunnet garn i två enmetersbreda längder där de åttabladiga fick bli mer blomlika i färgerna. Denna matta är nu efter 40 år ordentligt blekt och nersliten och börjar bli behaglig att se på och att ha under fötterna.

DSCN6842-001

Skrivet av: brittakarolina | 15 maj 2016

Nordlig vind

DSCN6823Det blev kallt igen och det har blåst nordlig vind i flera dagar. Skillnaden nu är att man ser blåsten och slipper överraskas av den då man kommer ut. Utan löv står träden mer stilla även när det drar.

Skrivet av: brittakarolina | 14 maj 2016

Källan vid Berga

Vi bodde våra första år i Väsby i Ägget. Bergaskogen var granne och förstås Runbyskogen. Då man gick bakom Ägget på väg mot Berga fanns en källa som alltid hade klart vatten och den var som ett stilla öga man alltid stannade till för. Barnen i Ägget samlade på våren in grodägg från källan och kom hem med och som fick bo i ett handfat tills de kläcktes och sen minns jag inte hur det gick för ynglen, men en händelse var det. Norr om källan växte backsippor men när slånet bredde ut sej försvann sipporna. På vintern kom det ibland mycket snö och det hände att källans öppna öga inte gick att stänga med snö och då blev den ännu mer något att stanna inför. Jag fick bilden av källan i snö på hjärnan och ansträngde mej väldigt för att återge vad jag såg i en väv. Den blev inte av kvalitet som består i 300 år och min vävlärare visade att man kunde sticka fingret genom väven och det var detsamma som underkänt.

Jag har gömt väven och försökt glömma den och nu när flera vävar fått komma ut ur gömslet har jag funderat över om jag skulle kunna göra en mer sofistikerad bild. För att kolla källans tillstånd idag for vi till Bergaplan för att ta en titt.

Hela Bergaplan var avstängd med högt stängsel, byggbodar över hela plan. Den nya bebyggelsen i Edsallén når ända hit. Jag tog mej ändå utmed stängslet till platsen för källan, jag visste ju var den låg. Men den fanns inte, ett dike  är grävt söder om den och där rinner vatten, men själva sänkan med källan är helt borta.  Oj, det var en överraskning.

Här mitt i bilden fanns källan

Här mitt i bilden fanns källan

DSCN6802Och här rinner vatten från den före detta öppna källan

DSCN6806

Det här var alltså på 60-talet. Genom att vi flyttade ett par kvarter höll vi sen inte reda på vad som hände just här och hur snart allt förändrades.

Skrivet av: brittakarolina | 12 maj 2016

Långmyren

Bland de gamla vävarna som jag släppte ut ur garderoben häromdagen finns en sensommarbild från 1980.DSCN6799Det är Långmyren på Gotland med en upplöjd del av jorden, den är nästan svart . Vi längtar efter att vara där.

Skrivet av: brittakarolina | 10 maj 2016

I väntan på Lasse hos tandläkaren.

Häggen blommar - och doftar

Häggen blommar – och doftar

För nära prick ett år sedan fick Lasse sina tänder omsedda och medan jag väntade på honom gick jag den nya vägen mot våtmarken i Bergianska. Idag blommade allt som kunde och luften var full av doft.

Lilla Frescatis kolonier

Lilla Frescatis kolonier

1-DSCN6695Vetenskapsakademins torn ligger inbäddat i körsbärs och päronblom.

1-DSCN6703Då man gått bron över Roslagsbanan har man en lång lång backe utför och kommer ner till våtmarken vid Bergianska.

1-DSCN6704I den lilla stugan på andra sidan järnvägen sitter Lasse förmodligen just nu med uppspärrat gap.

I Armfeldtska stugan pågår tandläkeri

Armfeldtska stugan.

1-DSCN6706Något lyser gult på vägen

1-DSCN6707Det är lönnen som redan blommat över

Lönnens blommor

Lönnens blommor

Eken har nya löv

Eken har nya löv

Nere vid vattnet vänder jag och hinner precis lagom tillbaks att hämta Lasse. Eken står vid grinden och det gör också häggen, ekens blad är utslagna och häggens blommor är på topp.1-DSCN6719

 

Skrivet av: brittakarolina | 09 maj 2016

Konsthistorikern

Allt som hänt mej är så längesen. Mina vävnader som jag egentligen gjort någon gång för att bearbeta något jag upplevt, ligger i en garderob och håller tyst. Det är bara när jag letar efter något som de kommer till tals och då överröstar de plötsligt varandra.
På 70-talet hade jag många studiecirklar i gång och för att de skulle ge något mer än teknik, behövde man komma in på färg och komposition. Efter några år är man tom och måste fylla på med något. Aimée Pern , även hon cirkelledare hade också insett behovet och fått ett studieförbund att lägga upp en kurs för studiehandledare i Konstpsykologi. Spännande – vad är det? Det blev en grupp på c:a 15 personer och den som ledde oss en termin var konstvetare Gunnar Berefelt och han var fantastisk. Han satte oss alla på pottan och ventilerade och prövade nypublicerade teorier och även sina egna idéer på oss, allt var nytt och en del blev så arga så de stammade. Nu minns jag inte alla kollisionerna och vad de handlade om, men konstbegreppet löstes upp och alla självklarheter blev till billigt stoft, Berefelt själv var vacker att se på och jag blev alldeles förhäxad. Konsten i ögat, svalans flykt, var uppstår upplevelsen, det gällde att försöka hinna följa med i något vi inte var riktigt mogna att ta emot. Jag hann i alla fall förstå att Berefelt förändrade min uppfattning om konst, han hade ett hov av damer som sjöng han lov och han skulle säkert bli en känd professor inom Konstvetenskap. Som de flesta av mina gamla tomtebloss är han nu en bit över 80, men jag har inte sett något program på TV om honom – än.
Störtmulligt som finns med i väven, var Berefelts ord för den välbehagliga konstupplevelsen. Den ligger någonstans på igenkänningsskalan.

1-DSCN6672

Skrivet av: brittakarolina | 08 maj 2016

Bokbindaren

Häromkvällen visades på TV en dokumentär om de sista bokbindarna. På 70-talet fick jag höra just samma bokbindare tala om hur han såg på hantverket och hantverkaren.  Det resulterade i att när jag skulle pröva att göra en liten rundväv, kom några tankar fram och 1-DSCN6640Linet som ger fibrer och garn till väv och som till slut sönderhackat och mosat blir till papper och som bokbindaren får binda in. 1-DSCN6641Här sitter bokbindaren och är sträng.1-DSCN6638Och här är han utanför sin kammare och har flera bollar i luften.

Väven är 9 cm hög och 30 cm lång och har ingen ände.

Skrivet av: brittakarolina | 07 maj 2016

Varm lördag

Vilka varma och överraskande sköna dagar vi fick !  Allt det gröna, rosa och vita, ja alla färger lockar att lyfta kameran och sen ser jag att precis det här tog jag förra året och året dessförinnan och…., det blir Väsby-upprepningar och det enda som skiljer bilderna åt är datumet.

1-DSCN6651

 

Idag for vi till Kairo-parkeringen och tänkte gå ut i skogen från den änden av cykelvägen.  Däruppe på höjden bland tallar och granar fladdrade citronfjärilar och de var många. Solen gassade och det kom inte en vindpust och det blev för hett för att vara njutbart så vi (jag) gav upp och vi for ner till badet i stället. Där låg många på filtar i gräset och några var nere och kände på vattnet. Två barn hoppade i vattnet från bryggan, de kom upp igen men jag hade missat dem och de gjorde inte om hoppet.

1-DSCN6647-001

Sista stoppet blev Väsbyån, vi sätter oss i skuggan av en ek och pustar ut. Tågen dånade förbi som vanligt och marken gungade. Man vet inte hur skakningarna uppstår sa Lasse, så vi försökte lösa problemet åt dem som  arbetar med det. Ekens löv slår ut nästan sist så den gav ingen skugga.

1-DSCN6657

Jag fick syn på kabelrullarna inne på Skanskas område mellan björkarna och hittade en öppen glipa att fånga dem i.

1-DSCN6656

Glömde mej helt och fick ett fint nät och lite taggtråd på bilden.

1-DSCN6655

I marken trängdes växterna och på en del ytor blommade mängder av backskärvfrö, de såg nästan planterade ut.1-DSCN6658

Sen är det bara den stora höljan kvar, där blommade en lönn och vattnet var helt stilla.1-DSCN6659

 

Skrivet av: brittakarolina | 04 maj 2016

Äntligen !

Maj är här, vi är lediga idag, inga tider att passa, löven spricker ut, vi måste se när det sker, om fyra dagar är det försent,  ut i trädgården – hm – vi har ju ingen !  Då blir det Bergianska igen.

1-DSCN6602-001

En japansk magnolia lyser på långt håll som en kritvit snöskulptur framför den långa granhäcken, blommorna är fullt utslagna och några har börjat fälla sina vita kronblad som jättesnöflingor på marken.

1-1-DSCN6600

Vi drar oss mot japanska dammen, undrar om körsbärsplommonet är lika överdådigt som för några år sen? Det blommar fint men minnet av en häftigare blomning spökar och allt är nog inte helt utslaget idag.

1-DSCN6604

1-DSCN6607-001

Vi backar och går över till andra sidan av trädgården, till våtmarken, där har vi varit ganska sällan. Det blommar körsbärsträd i rosa och vi skymtar flera vita magnolior utmed vägen och vid sidan om Anderssons växthus står ett Tokyo-körsbär som inte är helt utslaget än. Blomknopparna hänger ner som bärklasar medan de utslagna blommorna rätar på skaften.

1-DSCN6611

 

Ornäsbjörk

Ornäsbjörken är gammal och äkta och bladen är djupt flikade.

Skunkkalla

Gul  Skunkkalla är en växt från Amerika som har odlats som trädgårdväxt men den kan förvildas. Den har gult hölsterblad som ännu inte  öppnat sig och fällts ut. Den har jag aldrig sett i verkligheten förrän nu.

1-DSCN6621-001

Dammen med en ö och bakom skymtar Brunnsviken och Viktoriahuset

Vårtbjörk

Vårtbjörkens skira ljusgröna gardin av hängande grenar gör att många håller sig inomhus den här tiden. Bladen är nu stora som musöron och då är det mycket som ska göras i en trädgård. 

Kabbelekor i våtmarken

Kabbelekor i våtmarken

Diket är en egen våtmark lite skilt från den större anläggningen.  Den rekonstruerade våtmarken har olika vattendjup, dels en  öppen vattenyta och intill den olika grader av sumpighet. Änder och en sothöna rörde sej mellan tuvorna och på en grässlänt söder om vattenspegeln trängdes vitkindade gäss.

1-DSCN6631-001

Tulpaner i kruka vid Anderssons växthus.

 

Skrivet av: brittakarolina | 02 maj 2016

Japanska väskorna

Jag har två väskor – en liten ryggsäck och en lätt festpåse som Yoko haft med sig från Japan. En textilskapare som finns i mor Tokies släkt har sytt dem i, vad vi kanske skulle kalla lapptäcksteknik. Innan de är utslitna måste jag fotografera dem, de har öglor och hemliga fack och sömmarna spricker inte, de är skapade att hålla ihop till sista fibern.1-DSCN6524Tyget i påsen är siden, det kan vara nytt eller återanvänt och den inre påsen är fodrad med vitprickigt orange.1-DSCN6529

Baksidans tyg är något slags sidendamast, där mönstret framträder i snett ljus.1-DSCN6525

1-DSCN6532

1-DSCN6527

Ryggsäcken har följt med på utflykter i många år och börjar bli sliten och blekt av solljus men tygerna i bandet av lappar är ännu klara och visar upp indigofärgade bitar med ikatmönster.1-DSCN6568-001

1-DSCN6570

Ryggsäcken är av bomull och lika intrikat inredd som sidenpåsen, blixtlås för fack på utsidan och även låst fack på insidan. Allt väl förankrat för att tåla användning.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier