Skrivet av: brittakarolina | 28 december 2015

Julen 2015

Den japanska julgranen har vilat sig sedan förra året på en hylla bland viktiga minnen.1-DSCN5657

Amaryllisen vi inhandlade för några veckor sedan drog iväg på höjden och vi trodde att den inte skulle orka att även slå ut, men det gjorde den, prick på julafton.

1-DSCN5676-001

Från köksbordet gick det att se knallgröna gräsmattor kring centrumparkeringen och vi kunde inte nog förundras  över den milda julen med flera plusgrader.

Sen for vi till Södertälje och fick glädjen att vara tillsammans med våra vuxna barn och ett vuxet barnbarn hos Karin och Glenn och alla hade med sig något de inte kunde undvara på julbordet. 1-DSCN5615Det blev alltså potatisgratäng (på spisen), sillsallad, skinka och gravad lax och vi  gamlingar kunde smita från disken.

Karin and Glenn

Karin and Glenn

1-DSCN5618

1-DSCN5611 Kalasets hundar stod båda på diet, så någon djurens kulinariska julafton blev det inte.1-DSCN5641-001

I går vinkade vi av Japanfararna på Arlanda, den vita påsen innehåller sådant som inte fått plats i packningen och den visade sig innehålla bland annat goda rester från familjens pepparkaksbak.

1-DSCN5678I morse när vi vaknade var julaftonens gröna gräsmattor borta och den riktiga vintern visade sej och snön låg kvar hela dagen.

1-DSCN5684

Julen är förbi, eftermiddagarna ljusnar, men nu blir det broddar av och på en tid igen.

 

Skrivet av: brittakarolina | 23 december 2015

God Jul !

En God Jul !

1-DSCN5580-003

önskar jag alla som tittar in på bloggen.

Skrivet av: brittakarolina | 20 december 2015

Bära hem gran

Avsågad ska spetsas

Avsågad och behöver spetsas

Bära hem en gran var något man behövde vara två om för länge sedan. Det var högt i tak i de gamla lägenheterna på Kungsholmen så granen fick inte vara för liten. Vi bodde fyra trappor utan hiss och på något sätt kom det hem en gran varje jul och den granskades och betygsattes. En jul var jag stor nog att kanske kunna hjälpa pappa att bära hem en och jag var nog lite glad att få vara med om uppdraget. Det tråkiga var bara att pappa satte på sej Rallarhatten (svart slokhatt) och den kraglösa skjortan, inga andra barn hade en pappa med sådana kläder, men om vi inte mötte någon så kunde det väl gå. Vi inhandlade granen  nere vid rådhuset och började bärandet och det sviktade om grenarna när vi gick, jag var nog lite lycklig att få gå där och hålla i toppändan med min pappa. Men när vi kom in på Agnegatan, tog han inte av in på Hjärnegatan utan fortsatte fram till ölkafét lite längre fram, ställde granen utmed väggen och sa, jag ska bara gå in här ett tag. Och där tog sagan slut, förtrollningen var bruten. Jag väntade utanför tillsammans med granen tills jag tröttnade, att gå in bland gubbarna på ölsjappet var otänkbart och så småningom gick jag hem. Jag har glömt hur och vem som till slut bar hem granen och vilka gräl som uppstod men visst har det satt spår.

Spetsas

Spetsas

Numera har man uppfunnit ett sätt att stänga in granens grenar så att det går för en person att bära hem granen.

In i burken

In i burken

Foten först

Foten först

Sen drar man

Sen drar man

1-DSCN5601

och drar

Granen fångad i nätet

Granen fångad i nätet

 

Skrivet av: brittakarolina | 19 december 2015

Mörkaste tiden på året

Det har blivit ett uppehåll i bloggandet. Skallen är helt tom. Dagarna är korta och då allt är fixat med oss som bara blir äldre är det redan mörkt ute igen. Lite dystert alltså. Men det finns ljuspunkter om man letar. Vi har haft besök av Selina och Missy. Men hur gör man med vita hundögon? Röda ögon finns det korrigering för men hur gör man med vita ögon? Hundens tillgivenhet och intelligens är helt frånvarande på bild då ögonen är vita. Rådet från Fred i Skottland är att inte blixtra rakt framifrån, men det är ju det man vill, precis som med människor.

1-DSCN5534Selina och Missy

Missy får skjuts

Missy får skjuts i Lasses rollator

Vi råkade se och höra Linn Ullman berätta om Ingmar Bergmans åldrande och hur han kanske kunde tänka sig att beskriva skeendet och med hennes hjälp skriva något. Det finns ingen bruksanvisning för åldrande och allt kommer som en överraskning, särskilt för aktiva personer. Frågan är väl hur många som skulle vilja veta något.

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 03 december 2015

Lövkoja och Snöklocka

Varför heter lövkojan – Lövkoja?  Den har väl knappast något med en koja av löv att göra? Varför fick den det svenska namnet och vad går att läsa ut av det latinska ? 11454355-origpic-e57a8f

Bild lånad från Sävar Frö Plant.se

Matthiola incana är det latinska namnet, där incana står för askgrå och möjligen hänsyftar påbladens färgskiftning. Den skotske botanikern Robert Brown (1773-1858) gav den namnet Matthiola efter en läkare och botaniker Andrea Gregorio Matteoli från Siena som levde mellan 1500 och 1577. Vad man kallade den innan den döptes är svårt att veta.

Då jag såg några överblivna påsar med lökar till vårblomster i affären, var det en sort jag inte planterat många av och jag läste namnet med stora bokstäver Leucojum några gånger, snöklocka kallas den på svenska. Sen låg påsens namn och malde i huvudet och plötsligt hörde jag att den faktiskt sa lövkoja. 

1-DSCN5531

Varför heter snöklockan Leucojum men inte  lövkojan?

Då jag letar efter betydelsen av lövkoja i etymologisk ordbok så går namnet tillbaks på grekiska leukos = vit och ion     = viol och kan översättas till ”vitviol” där viol står för väldoft. Lövkojan finns i många färger, inte bara vit, men den vita doftar mest. Ett par andra korsblommiga växter heter också något med viol t.ex. marviol och nattviol och den sista doftar mycket om kvällen. Orkiden nattviol har också en doft man inte glömmer.

Varför fick snöklockan heta Leucojum,  den är vit men doftar den?

 

Skrivet av: brittakarolina | 29 november 2015

Höstmarknad för vikingar

De här bilderna blev kvar i Olympusen, när jag använt den några dagar efter att jag pajat Coolpixen. De krävde att bli framtagna i en apparat som läser av simkort och det har äntligen blivit gjort.

Alltså –  vikingatida höstmarknad på Gunnes gård i början av september. Vädret var inte det bästa, men de som sålde något hade tält över sig. Vikingatid och Medeltid har sina fans och de syr och tillverkar plagg och föremål inspirerade av fynd från tiden och som ligger ute i muséerna. Sen klär man sej omsorgsfullt i det man tillverkat och som känns riktigt och minglar på marknader för likasinnade. Där finns allt, smidda föremål, läderarbeten, smycken, tyger och här och där kan man pröva pilbågeskjutning eller yxkastning. Gunnes gård är fin att duka upp all vikingarekvisita på bland husrekonstruktionerna och den grå luften var parfymerad av vedbrand.

Det här är Alfred

Alfred

Alfred är den som med sitt intresse för Medeltid och Vikingatid har lyckats få sin syster och mamma att besöka Medeltidsveckan i Visby och nu Vikingamarknaden i Väsby.

Rutigt, randigt, blommigt i tygaffären

Rutigt, randigt, blommigt i tygaffären

Tygförsäljninng

Tygförsäljninng

Viking

Viking

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kläder av stål

Kläder av stål

Yxkast, tredje försöket kastade Alfred mitt i prick

Yxkast, tredje försöket kastade Alfred mitt i prick

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Doftskapare

Smörgåspaus

Smörgåspaus

Gunnes gårds grisar

Grisarna på Gunnes gård var också publik en sån här dag.

 

Skrivet av: brittakarolina | 25 november 2015

Edsby allé – en samling träd

1-DSCN5514

1888 planterades Edsby allé om uppgifterna i Wikipedia stämmer. Den ledde fram till Edsby slott som tillkommit några år tidigare och den var lång, nästan en kilometer.1-DSCN5506Hussamlingen Ägget anlades under 60-talets första år och kom att ligga tätt intill Edsby allé (på några ställen mindre än 10 meter).

Allén var Väsbys förbindelse västerut åt Västeråshållet (nu E 18) och även Edstippen  och i många år fortsatte den att vara en huvudväg för all transport, tung och lätt. Allt passerade väldigt nära husen i Ägget, två lastbilar eller bussar hade svårt mötas och träden fick många sår och skrapspår.

Vi kom till Ägget när huset var nytt 1962 och det bildades snart en villaägarförening. Så gott som alla c:a 100 hushållen hade mellan ett och fyra barn och på 60-talet var de ute och lekte eller drog omkring på ytorna nära husen, dagis fanns inte då och det var oftast en mamma som öppnade dörren om barn ville in, så kallade hemmafruar.

Det var här ett staket en gång hindrade småbarn att ta sig ut på vägen

Det  här är platsen för staketet som en gång på 60-talet engagerade alla Äggetbor. 

Staket mot allén

Mellan två huslängor som gränsade till allén fanns en obevakad öppning mellan tomterna  som mynnade i den helt siktfria allén och i brist på annat farligt oroade man sig för att de lekande små barnen skulle rusa ut framför någon bil.  Det uppstod en fråga om hur man skulle få kommunen att betala för några meter staket, tomtägarna hade gjort sitt för att hålla barnen innanför, medan öppningen låg på allmän mark. Kommunen var måttligt intresserad och det blev käbbel om den farliga vägen och frågan tuggades länge.

Till slut satte villaägarföreningen med samlade krafter upp ett staket till alla föräldrars glädje, det blev inspekterat och godkänt av kommunen och föreningen försökte sedan få ut ersättning av kommunen i efterhand, men se det gick inte alls. Föreningen hade gått fel väg, inget betalas i efterhand om det inte godkänts i förväg. Det blev vår första lärdom av kommunkontakten.

Kommunstyrelsen cyklar

Allén var svår att hantera och när skolan vid Eds kyrka (knappt två kilometer från Runby) behövdes för de växande barngrupperna, skulle barnen gå eller cykla dit och även ta sig igenom allén. Föräldraföreningen bad om skolskjuts men det var omöjligt, avståndet var inte tillräckligt, det fattades ett par hundra meter i 2 km som var gränsen för beviljad skolskjuts. Efter några nej förstod vi att det var nej och då inbjöd Lasse (föräldraf.) kommunstyrelsen till en cykeltur på barnens skolväg. Alla kom och där cyklade sedan hela gänget i den trånga allén. Dagen innan hade Lasse tipsat SvT om vad som förestod,  de nappade genast och stod färdiga  på klockslag och körde före med en kamera i bakluckan. Det blev ett stopp när de mötte en lastbil som tog upp hela vägbredden och det blev dramatiska bilder som alla kunde se i  Rapport på kvällen. Kommunstyrelsen som ställde upp fick god PR, barnen fick skolskjuts och föräldrarna var glada. Nu svängde även kommunens vilja att betala staketstumpen mot allén och det var bra. De här händelserna uppmuntrade Lasse att påbörja sin 25-åriga politiska värnplikt.

När jag frågar Karin vad hon minns av allén: ”en gång skulle jag korsa allén med Topsy, våran hund. Mitt i vägen stannade hon och det kom en stor lastbil, jag drog i henne och då gjorde hon den där knycken med nacken så att hon gled ur halsbandet och jag fick inte med henne. Lastbilen fick tvärnita och det var hemskt”.

Tänk om de börjar bygga på fältet

Ganska tidigt ville man fortsätta att bygga ut på markerna kring Ägget och det skissades på vägar genom skogen och bebyggelse på de öppna odlade fälten väster om oss. Genom läckor till en syförening kunde man få höra skräckvisioner av allt som skulle ske. Våra hus skulle bli inklämda mellan andra hus i stället för att som nu ha rak tillgång till orörd natur utanför dörren och solnedgången bakom tallarna skulle bli mellan skorstenar. Planerna bromsades i 50 år och av de som oroade sig mest lever bara ett par enstaka kvar medan de flesta slapp att uppleva det som nu händer.

1-1-DSCN5494

Bilden är från i söndags då himlen var svartblå. Äggets yttre skal syns och fältet intill har börjar grävas.

1-1-DSCN5496

Föryngrad del av allén och tre nya stubbar

1-1-DSCN5498

I dungen till vänster fanns innan vi kom till Väsby, en dansbana, där många äldre Väsbybor har hittat sin tillkommande. Där finns också ännu oupptäckta fornminnen.

Det är ingen allé, det är bara en samling träd

Den äldre ägaren av marken var lite kallsinning till alléns kulturminnesvärde, den hade inte skötts som en riktig allé, den hade fått växa som den ville och kunde bara kallas en trädsamling

Allén ser egentligen bedrövlig ut med den ojämna blandningen av gamla, nya och vissnande träd men just olikheterna har gjort det till en upplevelse att gå där och se hur de klarar sej.

De gamla träden hade blivit påkörda av bilar, några vissnade vid ledningsgrävningar och hur mycket giftbesprutning av grödan på fälten gjorde dem illamående vill väl ingen veta.  Man förnyade på olika sätt, när man tog ner ett gammalt träd sparade man ett uppåtsträvande skott från roten och började bygga en ny stam av det. Man planterade också nya träd och fyllde på i den glesnade lindraden. Några stubbar blev ruttna hål och kring jul och nyår, om det inte var för hårdfruset, kunde man plocka och bära hem mängder av ostronskivling som täckte hela det inre av stubben.

1-DSCN5517

Nyligen nedsågat äldre träd .

1-DSCN5508

Genom att träden fått sköta sej själva hade alla olika form.  Under senare år kan man se spår av att en arborist (trädskötare) anlitats som skött och styrt upp de nyplanterade träden, man har också rensat marken kring träden från rotskott och de nya trädkronorna har både blommat och doftat.

1-DSCN5519

Vad händer nu? 

Nu är byggenskapen igång, alla åkrarna är uppgrävda och utan att vi tagit del av detaljplanerna, hoppas vi och tror att man tänker förnya och behålla trädsamlingen och dessutom sköta om den.  Det nya områdets adress är Edsby allé, men vi ser att både gamla och ganska nyplanterade träd har offrats för någon tanke och den som lever får se.. 1-DSCN5511

 

1-DSCN5501

1-1-DSCN5500

Allén är sedan många år befriad från den tunga trafiken, sedan vägen mot E 18 drogs tvärs över åkrarna på ett för alla bättre sätt. 1-DSCN5512En samling träd

Skrivet av: brittakarolina | 21 november 2015

Hej vintern !

Det var ljust idag som på sommaren, vi måste ta oss ut och se hur trädgården mött hösten. Och det är förstås Bergianska som är ”vår” trädgård. Det är lördag och vi riskerar att få flytta på oss för alla som springer på stigen runt bergknallarna, men det får vi ta. Löven har alla lämnat träden men inte bara löv faller, det gör även barr och särskilt lärkträdsbarr.  Marken har fått en barrfilt över gruset.

Inte bara bladen faller om hösten även barr

Inte bara bladen faller om hösten även barr

Det har varit kallt i natt och marken är vit av frost, där solen inte kommit åt. Den står lågt och området kring Japanska dammen ligger i skugga. Vattnet har frusit, det är svinkallt och det lockar inte att dröja kvar i skuggriket.

Japanska dammen med nyis

Japanska dammen med nyis

frostiga ormbunkar

frostiga ormbunkar

Ormbunkarna hänger sorgliga och mörkbruna utmed bergsidan men med frost på blir de genast sevärda.

Bland vissna ormbunkar

Bland vissna ormbunkar

Det har varit kallti natt

Det har varit kallt i  natt

Vattnet längs bergväggen har frusit och vi fryser också, kylan letar sig in i ärmarna och vi pratar om koppen kaffe vi ser fram emot.

Vi rundar sista bergsväggen och kommer åter in i ljuset

Vi rundar sista bergsväggen och kommer åter in i ljuset

Om man lyfter blicken

Om man lyfter blicken, ser man fågelbon som varit gömda av bladgrönska

Äpplen för fåglar

Äpplen för fåglar

och sen skyndar vi oss in till Edvard Anderssons växthus för att värma oss och få kaffe med påtår och kaka och känna den ljuvliga doften av Medelhavsväxter.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 17 november 2015

Novemberljus

Dagarna är korta och grå men en och annan dag är solen framme och då gäller det att hinna ut innan det mörknar. Vi hann bara ner till ån idag men den bleka solen förvandlade allt till sevärt.1-DSCN5460

Ekarna är bara mäktiga, gamla och lite kusliga, särskilt utan blad.

1-DSCN5462

Svårt att lämna grenen

1-DSCN5467Eklöv i mängder, har inte haft med dem förut.

1-DSCN5466 Utsikt på andra sidan järnvägen, jag glömmer gärna bort industriutsikterna, det gröna och annat som växer ordnar upp sej mycket lättare framför linsen.1-DSCN5469Nypon vid ån

1-DSCN5474Värmeverket

1-DSCN5477Väsbyån ser just nu ut som en riktig flod, kanterna har snaggats lite, en del vass är avlägsnat och om vi bortser från att vattnet är giftigt och att vi inte vet något om åns framtid, så ger den en fin spegling av sin närmaste omgivning.

Skrivet av: brittakarolina | 15 november 2015

Hornsgatans Ginkgoträd

Efter att ha sett Ginkgoträdet i Visby med sina lysande guldblad förstod jag att jag det kanske var försent att se hur Hornsgatans alla 200 träd såg ut just innan löven (barren) föll. 2 km gata med träd på båda sidor började planteras hösten 2010 och de senaste kom i jord hösten 2014. Tänk om alla gulnar samtidigt, de måste ju lysa som facklor men jag har inte läst något om dem, vi måste åka dit och kolla.  Söder är nog lite kallare än Visby så de har nog redan fällt sina blad.

1-DSCN5443

Vi kom från Västerbron och svängde in på Hornsgatan och mycket riktigt, bladen var borta. Ett och annat träd lyste gult men då vi kom upp mot mer skyddade delar av gatan och något äldre träd såg vi vad som skulle kunna bli lika märkvärdigt om hösten som körsbärsträden i Kungsträdgården om våren. Gula eldslågor i rad på flera delar av gatan.

Trafiken var intensiv och vi bidrog förstås till den dåliga luften och visst ser man ser mest om man går till fots men brådskan att hinna se styrde oss.

1-DSCN5447

1-DSCN5448Då jag googlar på Hornsgatans Ginkgoträd har Slottsträdgårdsmästaren skrivit om planteringen från början och man hittar också en artikel från september 2014 ur tidskriften Forskning och Framsteg: Levande fossil, med många vinklar som ger träden djup och bredd och en modern funktion. Själv är jag  imponerad av att man lyckats genomföra stordådet med planteringen och att träden ser ut att överleva. Det är lite släkt med att ha sett Norr Mälarstrand byggas på 40-talet.

1-DSCN5449Här i yttersta änden av Hornsgatans 2 km, nära Hornstulls strand, står de yngsta träden, planterade hösten 2014.1-DSCN5452Och här är ett som inte hunnit ikapp med höstfärgen riktigt.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier