1888 planterades Edsby allé om uppgifterna i Wikipedia stämmer. Den ledde fram till Edsby slott som tillkommit några år tidigare och den var lång, nästan en kilometer.
Hussamlingen Ägget anlades under 60-talets första år och kom att ligga tätt intill Edsby allé (på några ställen mindre än 10 meter).
Allén var Väsbys förbindelse västerut åt Västeråshållet (nu E 18) och även Edstippen och i många år fortsatte den att vara en huvudväg för all transport, tung och lätt. Allt passerade väldigt nära husen i Ägget, två lastbilar eller bussar hade svårt mötas och träden fick många sår och skrapspår.
Vi kom till Ägget när huset var nytt 1962 och det bildades snart en villaägarförening. Så gott som alla c:a 100 hushållen hade mellan ett och fyra barn och på 60-talet var de ute och lekte eller drog omkring på ytorna nära husen, dagis fanns inte då och det var oftast en mamma som öppnade dörren om barn ville in, så kallade hemmafruar.
Det här är platsen för staketet som en gång på 60-talet engagerade alla Äggetbor.
Staket mot allén
Mellan två huslängor som gränsade till allén fanns en obevakad öppning mellan tomterna som mynnade i den helt siktfria allén och i brist på annat farligt oroade man sig för att de lekande små barnen skulle rusa ut framför någon bil. Det uppstod en fråga om hur man skulle få kommunen att betala för några meter staket, tomtägarna hade gjort sitt för att hålla barnen innanför, medan öppningen låg på allmän mark. Kommunen var måttligt intresserad och det blev käbbel om den farliga vägen och frågan tuggades länge.
Till slut satte villaägarföreningen med samlade krafter upp ett staket till alla föräldrars glädje, det blev inspekterat och godkänt av kommunen och föreningen försökte sedan få ut ersättning av kommunen i efterhand, men se det gick inte alls. Föreningen hade gått fel väg, inget betalas i efterhand om det inte godkänts i förväg. Det blev vår första lärdom av kommunkontakten.
Kommunstyrelsen cyklar
Allén var svår att hantera och när skolan vid Eds kyrka (knappt två kilometer från Runby) behövdes för de växande barngrupperna, skulle barnen gå eller cykla dit och även ta sig igenom allén. Föräldraföreningen bad om skolskjuts men det var omöjligt, avståndet var inte tillräckligt, det fattades ett par hundra meter i 2 km som var gränsen för beviljad skolskjuts. Efter några nej förstod vi att det var nej och då inbjöd Lasse (föräldraf.) kommunstyrelsen till en cykeltur på barnens skolväg. Alla kom och där cyklade sedan hela gänget i den trånga allén. Dagen innan hade Lasse tipsat SvT om vad som förestod, de nappade genast och stod färdiga på klockslag och körde före med en kamera i bakluckan. Det blev ett stopp när de mötte en lastbil som tog upp hela vägbredden och det blev dramatiska bilder som alla kunde se i Rapport på kvällen. Kommunstyrelsen som ställde upp fick god PR, barnen fick skolskjuts och föräldrarna var glada. Nu svängde även kommunens vilja att betala staketstumpen mot allén och det var bra. De här händelserna uppmuntrade Lasse att påbörja sin 25-åriga politiska värnplikt.
När jag frågar Karin vad hon minns av allén: ”en gång skulle jag korsa allén med Topsy, våran hund. Mitt i vägen stannade hon och det kom en stor lastbil, jag drog i henne och då gjorde hon den där knycken med nacken så att hon gled ur halsbandet och jag fick inte med henne. Lastbilen fick tvärnita och det var hemskt”.
Tänk om de börjar bygga på fältet
Ganska tidigt ville man fortsätta att bygga ut på markerna kring Ägget och det skissades på vägar genom skogen och bebyggelse på de öppna odlade fälten väster om oss. Genom läckor till en syförening kunde man få höra skräckvisioner av allt som skulle ske. Våra hus skulle bli inklämda mellan andra hus i stället för att som nu ha rak tillgång till orörd natur utanför dörren och solnedgången bakom tallarna skulle bli mellan skorstenar. Planerna bromsades i 50 år och av de som oroade sig mest lever bara ett par enstaka kvar medan de flesta slapp att uppleva det som nu händer.
Bilden är från i söndags då himlen var svartblå. Äggets yttre skal syns och fältet intill har börjar grävas.
Föryngrad del av allén och tre nya stubbar
I dungen till vänster fanns innan vi kom till Väsby, en dansbana, där många äldre Väsbybor har hittat sin tillkommande. Där finns också ännu oupptäckta fornminnen.
Det är ingen allé, det är bara en samling träd
Den äldre ägaren av marken var lite kallsinning till alléns kulturminnesvärde, den hade inte skötts som en riktig allé, den hade fått växa som den ville och kunde bara kallas en trädsamling
Allén ser egentligen bedrövlig ut med den ojämna blandningen av gamla, nya och vissnande träd men just olikheterna har gjort det till en upplevelse att gå där och se hur de klarar sej.
De gamla träden hade blivit påkörda av bilar, några vissnade vid ledningsgrävningar och hur mycket giftbesprutning av grödan på fälten gjorde dem illamående vill väl ingen veta. Man förnyade på olika sätt, när man tog ner ett gammalt träd sparade man ett uppåtsträvande skott från roten och började bygga en ny stam av det. Man planterade också nya träd och fyllde på i den glesnade lindraden. Några stubbar blev ruttna hål och kring jul och nyår, om det inte var för hårdfruset, kunde man plocka och bära hem mängder av ostronskivling som täckte hela det inre av stubben.
Nyligen nedsågat äldre träd .
Genom att träden fått sköta sej själva hade alla olika form. Under senare år kan man se spår av att en arborist (trädskötare) anlitats som skött och styrt upp de nyplanterade träden, man har också rensat marken kring träden från rotskott och de nya trädkronorna har både blommat och doftat.
Vad händer nu?
Nu är byggenskapen igång, alla åkrarna är uppgrävda och utan att vi tagit del av detaljplanerna, hoppas vi och tror att man tänker förnya och behålla trädsamlingen och dessutom sköta om den. Det nya områdets adress är Edsby allé, men vi ser att både gamla och ganska nyplanterade träd har offrats för någon tanke och den som lever får se.. 
Allén är sedan många år befriad från den tunga trafiken, sedan vägen mot E 18 drogs tvärs över åkrarna på ett för alla bättre sätt. 
En samling träd
Det blev alltså potatisgratäng (på spisen), sillsallad, skinka och gravad lax och vi gamlingar kunde smita från disken.
Kalasets hundar stod båda på diet, så någon djurens kulinariska julafton blev det inte.
I morse när vi vaknade var julaftonens gröna gräsmattor borta och den riktiga vintern visade sej och snön låg kvar hela dagen.
Brittakarolina's Blog 