Skrivet av: brittakarolina | 03 april 2021

Långfredag i Bergianska

Skandinaviska fjället
Italienska terassen

Långfredag var förr årets längsta dag, så sa de som var äldre än jag när jag var liten, men den var lång även för mig, alla affärer var stängda, inga biografmatinéer och man gick ingenstans, inga kalas eller påhälsningar. Långfredagen blev liksom över och känslan har dröjt sig kvar. Den överblivna dagen måste jag åka och se på alla de vårtecken som visats på Fb från trädgården som känns hotad och som så många vill ha kvar. Dagen var inte helklar och vårtecknen var inte så överväldigande men alla människorna var där! Inte alla vi 11000 som skrivit på namnuppropet men en god del, jag har aldrig förr sett så många röra sig överallt på en gång. Kanske är vi fler än vi anat som har Bergianska som sitt hemliga smultron-och bildningsställe.

Idag är det påskafton, egentligen år det inte förrän i morgon vi får säga Glad Påsk men men jag säger det ändå till alla mina trogna, som tittar in på bloggen. GLAD PÅSK !!

Skrivet av: brittakarolina | 30 mars 2021

Gröna fingrar och torra lägenheter

Jag har levt så länge att jag upplevt tiden (före 1942) då man inte köpte krukväxter. Man drog själv upp sina plantor från sticklingar som man fått eller knyckt från en växt man beundrat på någons fönstrbräda. Man försåg sitt hem med olika krukväxter i och kring fönstren och helst skulle de efter någon tids tillväxt blomma. Att nypa ett litet skott eller tigga sig till ett var ingen utgift och grönskande fönsterkarmar skvallrade inte om dyra inköp och ekonomiskt välstånd utan om att den boende hade gröna fingrar som fick växter att trivas och blomma. Genom det här spridningssättet blev sortimentet så småningom rätt välkänt, ovanliga växter blev eftertraktade och hur de skulle skötas för att blomma avhandlade man muntligen vid överlämnandet. Genom vårt dåvarande levnadssätt med hemmafruar var det mest kvinnor som skötte växtligheten i hemmen, men säkert kan någon berätta om en man som skaffat växter på samma vis men de är mer sällsynta.

På 40-talet då Vivi Täckholm hade en blomsterspalt i tidningen Husmodern, var intresset för växter väldigt stort och Husmoderns blomsterklubb bildades. Den växte till och då öppnade Vivi Täckholm och Saima Stenlid från Husmoderns Blomsterklubb en butik på Klara Norra kyrkogata, där de sålde rotade sticklingar av de vanligaste krukväxterna och även sådana vi inte hört talas om.

Att tigga eller knycka skott är sedan dess inte längre enda sättet att skaffa krukväxter och handeln med inomhusväxter har bara blivit mer omfattande.

1943 kom boken Hemmet blommar ut av Vivi Täckholm och Saima Stenlid och ur det underbara företalet. tycker jag mig höra Vivi Täckholms röst och jag läser, ”I ett avseende äro växter rätt så besvärliga: De älska fuktighet. Visst finns det ju också torrhetsälskande växter, men ett faktum är, att de flesta nog vill ha det fuktigare än vad vi människor äro vana vid. Och ett lika sorgligt faktum är, att så gott som alla värmeledningsvåningar äro hopplöst torra.”

Så länge vi bodde i villa och av trä gick det bra att få krukväxter att trivas men de sista femton åren i hus av betong har få växter överlevt någon längre tid. De första åren skaffade vi luftfuktare av olika slag men en lång rad av växter klarade ändå inte klimatet. De som mått bäst av den torra lägenheten är de olika krukväxtkedjorna vi uppsökt för att förnya grönskan, när någon växt lagt av.

I förra veckan veckan gjorde Selina och jag en tur till Rappnes trädgård i Ulriksdal och bland hans krukväxter var en liten samling växter av släktet Tillandsia hängande i luften och på brickor. De kommer från Nord och Sydamerika och lever i träd utan jord men behöver en daglig vattendusch. Kan det vara något att försöka, en daglig dusch är ju något lättare att ge den än höjd luftfuktighet.

.

Selina med Spansk mossa eller Gamle mannens skägg framför ansiktet.

Skrivet av: brittakarolina | 21 mars 2021

Mycket vatten i Väsbyån

Vårdagjämning, nu har väl isen tinat på gångvägen utmed ån, vad kan jag se som är nytt, marken fryser till om nätterna, växtligheten vilar men synen ”mycket vatten i ån” räcker som en förväntan.

Vind från norr gör det lätt att gå söderut, motljuset bländar så jag inte ser vilka jag möter och gångvägen är svampig och blöt, men så länge hjulen rullar fortsätter jag. .

Genomlysta vassvippor lyser i breda band som någon kryptisk notskrift.

Den här vägen är trevlig att gå, den är inte ödslig och man möter många cyklister och folk med hundar förutom gående och alla hejar, Förr tyckte jag att de ständigt förbisvischande tågen kunde var lite för mycket, men det blir en vana att stänga av ljudet, nu hör jag dem knappt.

Mittemot den häftiga ekraden har Axel Nordells skulptur genomgått vinterns förvandling, färgen på ytskiktet är olika för varje år.

Åns vackraste tid med mycket vatten är nu, dels täcker vattnet över den vissnade skräpiga växtligheten längre ner mot botten och dels verkar det som man rensat lite på kanterna. Väsbyån liknar nu en flod.

De gamla ängsmarkerna ligger lågt.

Här kan man gena in över Marabous tomt. Marabou ägs nu av koncernen Mondelëz

Ännu ett verk av Axel Nordell, vet inte var den fanns förut, men någon kallade den ”örat”.  Den  står lite ensam i gräset nedanför koloniområdet bakom Marabous storlager.

Här går ån in under två järnvägsbroar.

Många konstformer visas upp utmed den här åsträckningen, det börjar vid det gamla brofundamentet nära bussarna vid stationen och fortsätter med minst tre verk av samma anonyma konstnär, två verk av Axel Nordell  och ”Afrodite” av Bengt Amundin och sen slutar det här med ett verkligt anonymt verk.

På vägen tillbaka får jag kalldraget genom kläderna men ser ändå hur alarnas röda hängen färgar hela buskarna. brunrödlila.

Skrivet av: brittakarolina | 18 mars 2021

Vårtecken innifrån

Det här är också ett vårtecken. Det tog knappt en vecka från att jag hämtade björkriset tills bladen var här.

och ännu snabbare var blåbärsriset.

Skrivet av: brittakarolina | 12 mars 2021

Den amerikanska trågmusslan

Karin och Glenn som ofta går långpromenader med hunden håller gärna ögonen på marken och hittar då allt möjligt som hunden helst inte ska nappa åt sig och svälja blixtsnabbt. De hittar mycket svamp och ser växter som de saknar namn på och de har ofta något nytt de inte sett förut. I vintras innan snön och isen förseglade marken hittade Karin levande musslor en bit upp från vattnet på stranden vid Brandalsund, en vik av Östersjön. Hon kontaktade  jourhavande biolog på Naturhistoriska  Riksmuséet och SLU Artdatabanken och efter en del jämförelser föreslog hon Amerikansk trågmussla? till Artdatabanken. Därifrån fick hon bekräftelse på namnet och man strök frågetecknet. Professor emeritus Nils Kautsky var intresserad, han är limnolog som bevakar invasiva arter och han ville gärna se fyndplatsen., Det blev utflykter till Brandalsund och de hann plocka levande musslor precis innan snön och kylan lade sig över stranden och Östersjöviken.      Länstidningen tog upp fyndet som en nyhet och sen blev det en positiv Södertäljenyhet som spred sig även om invasiv låter lite skrämmande. Musslan som hör hemma i Mexikanska golfens vatten har förmodligen kommit i båt med barlastvatten som tömts här.  Enligt Kautsky så är Östersjön artfattig vad gäller musslor, så det finns gott om plats att sprida sig på för en nykomling.

SVT Södertälje har också uppmärksammat fyndet och de inspirerade en Södertäljekrögare att tillreda en smaklig  måltid  på musslorna och det och fyndplatsen finns i dag att se på SVT Södertälje.

Nu har musslan äntligen publicerats, och här kommer två länkar till de olika inslagen:

Skrivet av: brittakarolina | 08 mars 2021

I Rappnes glashus.

Saknaden av färg och doft från medelhavsväxter är stor, när E.Anderssons växthus i Bergianska är stängt. Då finns ännu en plats där man kan få glädja sig åt exotiska växter i blom, de flesta man inte själv kan ha i en torr och varm  lägenhet.  Det har gått lång tid sedan jag senast var i Ulriksdals slottsträdgård. Det är fortfarande kallt, ingen försäljning av plantor utanför glashusen än och kassorna är också inomhus.

In-och utgångarna är nu skilda åt i Rappnes växthus som på många andra platser med många besökare. Man välkomnas in genom en tät grönska av citronträd och doftande mimosor.

Om man får några tidigt framdrivna Kungsängsliljor, kommer de igen nästa år om man planterar ut dem efter blomningen.

Blommande kamelior i ovanliga färger i de svala växthusen.

Knappt en månad kvar till påsk, där på en bänk finns olika fjädrar att sätta i fastlagsris. Här är dagens fynd för Karin, fasanfjädrar till klockorna och jag hittade pärlhönsfjädrar till årets ris.

Åh mosskuddar, inte ens mossor gillar lägenhetsvärme,  kallt och fuktigt är bäst.

Fika och en mandelkaka i caféet när ögonen fått sitt.

,

Skrivet av: brittakarolina | 04 mars 2021

Guldhusen i Väsby Centrum

Det högsta huset som byggs intill Väsby Centrum har nått sin slutliga höjd och  kranarna är nerplockade.      Jag hängde med några våningar från mitt fönster, när de svetsade ihop väggar, golv och tak. Någon sorts guldfeber måtte ha drabbat arkitekterna, det ena huset efter det andra får guldfasader. Men det är nog mässingsplåtar i olika modeller.  Är det kanske ännu ett Messingen man anspelar på eller är det glänsande guld tankarna ska kretsa kring?

Solen i väster återkastas bländande en bra lång stund på eftermiddagen av den här väggen.

Och här är plåtarna mindre och liknar mer kottefjäll, inte lika besvärande reflexer i de små ytorna.

Skrivet av: brittakarolina | 01 mars 2021

Barockparken 28/2 2021

Det är söndag, solen är framme och värmer, gatan utanför är torr, visserligen väldigt sandig men ljus och löftesrik. Vart går jag idag? Det blir nog Barockparken, den rundan har inga backar och tänk om en tussilago slagit ut på den soliga slänten upp mot järnvägsbanken. De sista åren har de brukat visa sig kring den 20 mars.

Jag parkerar vid rensdammarna, de ändrar form för varje år, tillväxten är häftig’ nu breder ett brett vassbälte ut sig i vattnet, vipporna är ulliga och fröna flyger.

Kaveldunet löser upp cigarrerna till dun och de får också flyga.

På håll ser man lindarna i parken, kronorna lyser mörkt rödviolett av de unga grenarna.

Isen ligger på alla tre dammarna, gropig av alla gamla löv som smälter ut små vattenhål kring sig.

Såg bilder av skridskoåkare på dammen tidigare då vintern slog till.

Slottet är synligt när löven saknas. Den breda trappan slutar vid järnvägen.

Åt andra hållet Runby och husen med böjda ryggåsar.

Rundar det stora fältet och går utmed Väsbyån tillbaks, delen som slingrar. Såg ingen tussilago, marken sover ännu.

Skrivet av: brittakarolina | 27 februari 2021

”Apollonia”

Det företag Lasse arbetade för största delen av sitt  liv hette Dentalbolaget. Det var i från början ägt kooperativt av tandläkare och det skulle ledas av en tandläkare. Så var det också under många år och dentalmaterial hade en egen bransch. En chef på 50-talet, Olle Hamberg, återkom från en resa till Italien och hade där äntligen hittat en bra bild av Sankta Apollonia, tandläkarnas skyddshelgon och den skulle sitta fint på väggen i hans rum på firman. Det var en kopia av ett antikt bronshuvud i något material som liknade ärgad brons men avtrycket bestod egentligen av skickligt färgad plast. Vem eller hur Hamberg fått idén att avtrycket var en bild av just Apollonia från en annan tidsålder, vet ingen idag. Men Hamberg var så glad för sin Apollonia och glädjen varade tills en besökare kände igen kopian som Hygiea, hälsans gudinna i grekisk myt och sa det högt  Man fnissade och det spred sig snabbt över hela firman. Det hjälpte inte att hon var vacker, hon togs ner från väggen och stod en tid på golvet lutad mot väggen och sedan bar det av till ett förråd.  Åren gick, företaget förändrades chefer dog, nya kom och gick och chefen behövde inte längre vara tandläkare. Vid en storstädning var Hambergs ”Apollonia” på väg till soptunnan. Lasse visste att jag tyckte hon var fin och frågade om jag ville rädda henne. Javisst och så kom den hem till oss och upp på väggen i ett arbetsrum. Jag ser den som en hon och hon är lite lik min småländska mamma men jag vet ändå inte vem hon lånat sin form från.

 

Apollonia var en jungfru, diakonissa och martyr i Alexandria som vägrade att avsäga sig sin kristna tro och brändes därför på bål  (c:a 249) men först efter att man dragit ut hennes tänder. Hon vördas som helgon i Romersk-katolska kyrkan, är tandläkarnas skyddshelgon och hennes attribut är därför en tång. (Wikipedia)

Sankta Apollonia, målning av Francisco Zurbarán cirka 1631, bild lånad från Wikipedia                                                                                                                 Sankta Apollonia

Skrivet av: brittakarolina | 24 februari 2021

Det här är också en årstid

För en vecka sedan var det vinter men vad är det nu? Det är inte vår, isen är kvar på Mälaren.

Snön smälter och man halkar inte längre på vägar och trottoarer, väg till Sättra badplats.

men stigar där många har gått på snön tar lång tid att bli halkfria. Det är vårvinter

Utsikt från Sättra mot Munkholmen och lilla holmen, isen ligger kvar men men lockar inte att gå ut på

Utsikt från badplatsen åt söder.

Stenblock i den före detta almskogen

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier