Brittakarolina's Blog

Den senaste tiden har jag läst om ormbunkar som Bergianska trädgårdens Veit Brecher Wittrock vid slutet av 1800-talet lyckades återuppliva sedan de pressats och torkats lång tid i herbarium.  I samband med det beskriver han också upplivandet av en Jeriko-ros trots att den inte är en ormbunke. Han fann att den har ett liknande sätt som de att reagera på vatten efter lång tids torka.

Den som levde i mitten av 1900-talet har kanske hittat en gråbrun och risig torkad boll i sina gömmor. Den skulle öppna sig och visa en grönskimrande bladrosett om man lade den i vatten. När den torkade igen vek den in sina blad och återgick till att vara en risboll. Och visst har jag också haft en Jeriko-ros. Jag försöker minnas, när jag kan ha städat bort den, men när köpte jag den och var? Var det i fröaffären vid saluhallen mellan Kungsbroarna eller möjligen på Buttericks? Det måste varit när jag hade något av mina första jobb, det känns som en typisk lunchrums-inspiration. Det kan ha varit på 50-talet. En stor del av det jag vet om världen och människorna har jag inhämtat i lunchrum, på Folkhälsan, Träforskningen, Kabi, Farmakologen och inte minst Geologen. På den tiden hade man med sig lunchlåda som man värmde eller smörgåsar som man fixade te eller kaffe till och som man åt tillsammans i företagets lunchrum, man satt vid ett långt bord och om inte alla var med vid lunchen, hade man en kafferast på eftermiddagen där alla deltog. Vid dessa avbrott i arbetet öppnades vägarna till vetande med prat om precis allt, idéerna trängdes och jag var som ett läskpapper.

Åter till Jeriko-rosen. Jag googlade på den, heter den så fortfarande? Ja den finns och kan köpas, men en notis sa att vi inte ska köpa den för den kan utrotas. Den kommer från Mexiko och är anpassad till ett liv i öknen, under torra tider rullar den ihop sig till en boll som vinden blåser omkring och när det regnar vecklar den ut sig med gröna blad. Den heter Selaginella lepidophylla och är en mosslummer och den känner jag igen både från då och nu.  När jag läser mer om Selaginella kallas den oäkta Jeriko-ros. Vad är då en äkta Jeriko-ros?

Pallenis hierochuntica, Asteriscus pygmaeus, Odontospermum pygmaeum  Foto Denis Barthel

Asteriscus pygmaeus bild 93 i Öknen blommar Foto.Stig Johansson

I SAOB står att Jeriko-ros är benämning på två ökenplantor, Odontospermum pygmaeum,, och Anastatica hierochuntica Lin.  Den förra Odontospermum pygmaeum alias Asteriscus pygmaeus är korgblommig eller av familjen Astraceae, med gula blommor, den är även synonym till Pallenis hierochuntica. Den senare av de två, Anastacia hierochuntica Lin är en liten, grå asiatisk ökenväxt med små vita blommor och hör till de korsblommiga, Crusifaere, Brassicaceae. När jag letar efter bilder på den ”äkta” Jeriko-rosen undrar Birgitta om jag frågat Vivi Täckholm. Jag tar ner Öknen blommar från 1976 och ser att Täckholm har med alla tre och beskriver två av dem. Anastacian är enligt henne den äkta och ursprungliga Jeriko-rosen, den som symboliserar evigt liv och som man hittar på mumier i fornegyptiska gravar.

Anastacia hierochuntica                                                        Bild lånad från nätet

”äkta Jeriko-ros”, Anastacia hierochuntica, ”Marias knytnäve”      Bild lånad från nätet

Vad jag minns av den torra växten på 50-talet var att den öppnade sig i vatten, blev måttligt grön och sen hände inget mer. Jag frågar mina bekanta om de minns något sådant men ingen har ens hört talas om den torra risbollen.  För att än en gång uppleva en oäkta Jeriko-ros och nu i sällskap med Wittrock (Acta horti Bergiani bd 1, no 8 sid 47) beställde jag två ex. från en amerikansk firma, jag hittade ingen svensk försäljare. Efter många veckor kom en avi som krävde införselskatt och tull för att leverera ett paket från – Kina! Jag hoppar över mina brevväxlingar med postNord och det amerikanska företaget och en dag hade jag två oäkta Jeriko-rosor. Den ena prövade jag genast, den öppnade sig och blev lite grön och den andra fick min Bergianska Vän Stina då hon inspirerat mig till att läsa om Wittrocks äventyr.

Då Wittrock återupplivat ormbunkar har de fått bevisa att de lever genom att bilda nya gröna blad och rötter. Hur han ser på Jeriko-rosen Selaginella och dess återupplivande är oklart. Han säger att den är känd sedan länge som återuppståndelseväxt och flera forskare har avhandlat den och att hans bidrag får ses som ett litet komplement till den senaste dvs han konstaterar att växten tar upp vatten främst genom bladen och obetydligt genom roten. Men han undviker att gå in på om den blir verkligt levande med vatten, bara att den blivit turgescent (saftspänd) och att de yttre bladen är döda men de inre är livligt grönskande. Vad trodde Wittrock, vad visste han och vad ville han inte säga?

Vivi Täckholm säger klart 70 år senare om Jeriko-rosorna: ”en Jeriko-ros må vara hur gammal som helst, kommer den i vatten så öppnar den sig. Det är en rent mekanisk rörelse och har ingenting med livsyttringar att göra. Folk har svårt att tro detta, de tror sig med bestämdhet veta att Jeriko-rosen lever och den har därför blivit symbolen för återuppståndelse och evig liv.” (Öknen blommar (1976) sid 111)