Skrivet av: brittakarolina | 22 maj 2020

Elisparken

Idag läste jag för första gången namnet Elisparken, så obekant kan en park i centrala Upplands Väsby vara. Bakom gamla Medborgarhuset, Medis, finns ett grönområde, park, där just nu en magnolia blommar och en bit ifrån den står Britta Norrvis skulptur av halländsk röd granit Tre Vise. När jag googlar på skulpturen läser jag att den står i Elisparken, men den finns inte nämnd på Väsbykartan. Kring stenen planterades för ett antal år sedan, rosor i flera cirklar, de har haft det motigt men deras tid är kanske framtiden. Helt glömd är väl inte rabatten för mellan rosorna flaggar grönvita liljeblommande tulpaner.

De tre visar sig i samma sten.

Skrivet av: brittakarolina | 18 maj 2020

Moln på min himmel

Den sista veckan har jag sett så mycket vita moln i travar på och bakom varandra, de heter förstås något (cumulus) och bildas som resultat av något väderförhållande och nere bland husen och skogsdungarna i Väsby tappar jag överblicken och snabbt har de seglat förbi. Men i går och idag har de visat upp sig kring mitt köksfönster  åt  öster och

när jag vred huvudet åt norr

eller söder

eller norr igen

var det överväldigande. Sedan seglade allt vidare österut och var borta.

Skrivet av: brittakarolina | 13 maj 2020

Majblomster och blad

Fågelbärsträd i Suseboparken

Lönnens skummande blomsterprakt ligger nu som utspillt guld på trottoaren och

och magnolian i parken bakom Medis slog äntligen ut men inte som en explosion utan mycket försiktigt. Frosten hade bitit i kronbladen så de var lite bruna

Blommor en fredag i maj vid Eivors begravning i Österåkers kyrka,

Hur har den här rabatten tillkommit och vilken är tanken?  Backen i folkparksområdet går parallellt med Mälarvägen.

Hästkastanjernas fint veckade blad har haft det trångt i sina höljen.

Blommorna i Suseboparkens silverpäron är i år nästan genomskinliga och trängs inte på grenarna som förra året och

på marken ett hav av narcisser

och vita liljeblommande tulpaner i gaturabatterna

I år har gårdens körsbärsträd nått upp till min balkong och inifrån ser det ut att höra till min trädgård

och jag kan nästan nå blommorna som är dubbla, bländande vita och väldigt vackra,

Novemberkaktusen innanför fönstret med många år på nacken, som jag skött med vänster hand men som blommat ett par gånger om året bredde ut sig ohejdat. För att kunna finnas kvar som krukväxt fick den en rejäl nerklippning. Efter att ha samlat sig ett bra tag satte den igång att återskapa det nerklippta och den skickar nu ut hela knippen med blad och grenar från de kapade ställena. De ljusgröna bladen har kommit på nolltid och snart är växten lika stor som före klippningen.

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 09 maj 2020

Var är fåglarna?

Nu blommar tulpaner och annat med färg i gaturabatterna, för ett par veckor sedan gnällde jag för att de såg trötta ut dvs inte blommade, men jag var för tidigt ute. Då såg det ännu glest ut bland lökväxterna.

Men det är så tyst runt huset. Fågelkvittret och koltrastsången saknas. När kommer småfåglarna?  Jag saknar talgoxarna och det ivriga kvittret i buskarna och tornseglarna på gatsidan under det utskjutande taket där de bor i en rad och sedan har flygövningar framför köksfönstret. Tänk om de också uteblir?      Antingen tror vi att vi inte kan drabbas av tyst vår som resultat av vårt leverne eller så är det just vad vi stiger in i.

Mitt i vår isolering är luften alltså heltyst, inte heller flygtrafiken till Arlanda är besvärande. Några måsar flyger förbi ibland men de landar inte och var är alla kajorna? Vi hade ju kajflockar i moln som landade mittemot på de blå husen, Ett par ringduvor syns ibland men stadsduvorna  som försökte bo under våra takutsprång och annat som gav lite lä, är som bortsopade. Vad är det som har hänt?

Jag beklagar mig och frågar om någon mer märkt fåglarnas frånvaro. Karin som går ut med hunden flera gånger om dagen har mycket fåglar kring sig både i skogen och i parken (Torekällberget). Hon har till och med en koltrast som gjort ett bo i en rostig blomkrukshållare på balkongen. Jag frågar Barbro som bor våningen under mig, hon tar en promenad varje dag. Jo hon har hört fågelkvitter men minns inte riktigt var det var, kanske inte just häromkring. Men kajorna då? Har du märkt att de är borta? Jaa visst, men det är ganska skönt.                                                                                                                                                                      I morse när jag satt på sängkanten och slötittade västerut såg jag något ovanför husen i grannkvarteret som rörde sig. Örnar av något slag, jag kunde räkna till tre i luften. Plast-örnar på linor förankrade på olika ställen och som flaxade och dök och inte var stilla i en sekund. Aha där är fågelskrämmorna och de har nyligen satt upp en även på kommunhuset mittemot oss också, där kaj-molnet brukar landa.

Det här är ju ett oblodigt sätt att bli av med besvärande halvstora fåglar men om det skrämmer bort även småfåglar och sångare, så är det väl en dålig uträkning. Vi behöver höra koltrastens sång, den är en naturkraft och tillgång.  Har det gått ut ett påbud till fastighetsskötare att man blir av med sanitära olägenheter som orsakas av fåglar om man skickar upp skrämmande plastbilder i luften? Är det bara jag som inte vet?

Skrivet av: brittakarolina | 29 april 2020

Inifrån

De flesta av bloggarna kommer till efter att jag varit ute någonstans och sett något nytt och nu när allt slår ut med väldig fart är det lätt att häpna inför allt det gröna, vita, blå, gula och röda som förändrar sig från en dag till nästa. Men när jag tittar på bilderna är de nästan desamma som förra årets och förra och….. ,  det märkliga är att bilderna blir lite enahanda medan de levande blomstren är vibrerande och nya.

Idag går jag ett varv inomhus+balkongen och ser vad som håller mej glad trots att Sverige går mot ekonomisk ruin och att döden står beredd att hämta både mig och många andra med hjälp av ett nytt virus. På balkongen har jag nu småpenséer, de klarar kalla nätter och ser ut att möta min blick varje morgon.

Liljekonvaljen i julveckan från Rappnes och Stina ville fortsätta att leva och fick två bär och de måste få mogna och plantan har hamnat i en balkonglåda. Bären börjar nu få färg och tänk om vi kan så en konvaljedunge nere på gården!,

Någon sorts havstulpaner som växt på ett sjöborreskal låg uppspolat i en japansk hamn, när Gösta skjutsade oss till havet.

Benjaminfikusen som jag beskrev för några veckor sedan har fått många blad som ännu är friska. Jag var riktigt orolig, den inte bara tappade bladen, de som satt kvar blev bruna men bara halva bladen, det har aldrig hänt förut. En till växt har tappad blad och resten blir bruna till hälften och sedan vissnar hela grenar i brunt. Det är den lilla runda buxbomen som jag passat som ögat på för att den skulle må bra. Jag har läst om buxbomsjuka och undrar om det kan vara boven.

Här är en annan växt som kämpar vidare inomhus och som tar tid på sig, rumsgranen. Nu tänker den göra en fjärde grenvåning och jag har inväntat att den lilla tofsen längst upp ska dela på sig och visa att den ska sprida sig åt fyra håll.

Om växterna ska leva vidare får man inte glömma dem och om de ändå vissnar så mår jag pyton. Det låter lite skumt att låta krukväxterna sätta betyg på mig, men det gäller nog allt levande.

Väven jag hållit på så länge med får nu många glipor tillslutna och det finlir jag hoppat över är det dags  försöka åtgärda. Det här är roligt och tiden flyger.

Karin har handlat mat åt mig i ett antal veckor men Gösta visade från Japan hur man gör ett nässkydd, Hittade ett tyg från IKEAS 1700-talssatsning för många år sedan, det skulle blivit rullgardiner på Gotland, men blev liggande. Gjorde ett nässkydd och använde den tidiga morgontimmen på Hemköp för 70+are och handlade själv. I hela butiken var vi väl 5 personer, ingen hade mun och nässkydd och ingen jag mötte, ingen i Väsby skyddar omgivningen. Det känns däremot inte bra.

Skrivet av: brittakarolina | 25 april 2020

Posta brev

Jag skulle kunna skriva om posten och hur den var förr och hur den blivit, men orkar inte riktigt, det blir  för mycket och kan inte förändra det som skett, blir bara ett utdraget gnäll. Min pappa jobbade hela min uppväxt inom posten så har jag färgats av de värderingar och rättesnören de anställda fick göra till sina och eftersom de inte längre existerar, saknar jag dem. Nu töms våra brevlådor en gång om dagen och tiden är klockan 10 på morgonen. Ett brev tar numera lång tid på sig att nå adressaten. Förr kunde man skynda sig ner till klockan 18 för att få iväg ett brev som skulle bäras ut nästa dag.

Men jag har hittat ett sätt.  Sedan posten flyttat från ICA med sin kö mellan korvpåläggen och mjölkgrottan finns den nu hos ”Rak-Lasse” på Centralvägen. Rak-Lasses utveckling till centralpunkt är också värd att beskriva, de sköter sedan en tid postens jobb. Jag råkade höra en kund som frågade var den skulle göra av ett brev och då pekade man på en öppen säck som stod uppspänd i ett hörn och sa, det går iväg idag och klockan var 16.  Sen prövade jag samma sak och säcken pekades ut. Alltså. När jag nu vill få iväg brev nästan som förr, går jag till Rak-Lasses säck. Det gjorde jag i går och på vägen dit och hem kunde jag inte blunda för allt som förändras i vårvämen.Lönnen på gatan bakom Blomsterpinglan blommade häftigt, det varar i några korta dagar och förgyller sedan marken med allt det gula,

Körsbärsträden på rad utanför Medis har sett sina bästa dagar och det är tomt på konditoriets uteservering, vi hoppas huset får bli kvar, nu är det bara sorgligt att gå förbi och ingen vet när eller om      något ska ske. De rosa blombladen regnar över trottoaren.

 

Väsby komunala blompottor är fulla av småpenséer

En björk som just nu syns och har sin vackraste dag

Vid busstationen  i Väsby

Maskrosorna utmed husväggen överraskar också med sin rika blomning, det är plötsligt färg överallt.

 

Skrivet av: brittakarolina | 22 april 2020

När våren och vädret vill

21/4-20

Våren kom idag, björkarna fick löv, lönnarna blombuketter och alla Väsbys skära körsbärsblommor slog ut. Det var Lasses födelsedag, han brukade tycka om att bli firad så Karin föreslog att vi skulle träffas och äta en tårtbit på hans bänk, så blev det inte, det spar vi till lite senare.

Men jag tittade  till graven och idag hade kungsängsliljorna slagit ut helt och sällskapade med påskliljor vid Lasses sten och det var fint.

Det var också den första dagen som det gick att sitta ner en längre stund på balkongen. Jag har faktiskt längtat ut och prövat flera gånger men fått fly in för att det blåst eller varit för kallt eller både och.

Fikonet som växt kraftigt och klarade inomhusklimatet  visade sig även hysa sköldlöss, något jag nästan glömt hur det var. Den har nu fått sina såpduschar och de synliga lössen har jag handjagat. Nu får den vara ute och göra balkongen grön, hur den ska få plats i lägenheten kommande vintrar är väl dumt att oroa sig för i förväg.

Jag har länge sett fram emot att få klippa ner min väv. Det blev också av i dag. Jag är en annan människa nu än den som började med mitt vävprojekt. Det hinner hända mycket på tre år när man är ung och även om man inte tror det, kan mycket ske även när man är gammal.. Att klippa ner en väv är ett känsligt ögonblick som varit omgärdat med många måsten (skrock). Det har gällt att skydda det skapade mot onda makter och ingen främmande får råka komma in i huset när det sker, inte ens den som vävt ska titta på det nerklippta utan rulla ihop det och lägga undan en tid innan man börjar laga och göra väven presentabel. Boken Vävskrock av Carl-Herman Tillhagen innehåller vad man behöver veta för att lyckas med sin väv antingen det är metervara eller bildväv.                                                                                        I Frankrike, när vävare var män, rörde en man aldrig väven sedan den klippts ner, det var kvinnogöra att fästa trådar, stänga glipor och sy på band på baksidan och det är vad jag nu har kvar att göra.

 

Skrivet av: brittakarolina | 14 april 2020

Medan vi väntar

Solen lyste förföriskt och innan löven slagit ut ser man inte innifrån hur mycket det blåser, så jag gick ut på en liten runda i byn.  Kollade magnolian i parken bakom förra Folkets hus, den hade knoppar men långt kvar till blomning, de rosa körsbärsträden utmed Centralvägen blommade inte heller och det blåste ihärdigt. Rabatterna utmed Centralvägens trottoarer har påskliljor som lyser upp men planteringarna på Dragonvägen som överraskat i flera år med lökväxter var i år trötta och spretiga. I stationsparken var i alla fall pensébollarna nya och fräscha. Nu är påsen kring Rickard Erikssons Henriksborg avlägsnad      och  de gamla husen står nymålade och fina.

Småpenseér i många färger finns också i blomsterkaren lite här och där.                                                   

De här träden har följts åt i många år utan att ha blivit gallrade. Grenarna sitter så högt att man inte ser knopparna och om det är almar eller lindar eller…..

Går utmed ån söderut, många träd vid vattnet har nyligen sågats ner. Är det möjligt? Ska man äntligen göra något åt åns kanter och snygga till så att ån får bli något annat än ett avloppsdike?

Det är alar man sågat ner, färgen i sågytan lyser orange lång väg. En gång i tiden färgade man läder och skinn med tuggad albark, måste slå upp det när jag kommer hem.

Kommer på att jag glömde räkna årsringarna, då får jag ta en runda till .

Den vanliga avspeglingen i ån så länge den går parallellt med järnvägen.

Det var inte så mycket att hämta om alen och albark på nätet, så jag gick till Linné. Så här                säger han bland annat:

Löven fördriver loppor men äts av fåren, särskilt den grå (gråalen).                                                            Trädet göder ängarna och gör flodstränderna fastare.                                                                                Veden är mjuk, skör, bibehåller sig länge under vatten och är lämplig till pumpstockar,                huspålar i städer, spinnrockshjul, böndernas tallrikar (slår sig inte), mjölkkärl,                                gevärsstockar och höräfsor, dessutom förfärdigas av den de skånska böndernas träskor.                            Särskilt det masurliknande virket av roten används till finare skrin.                                                              Kolet används till krut, veden värmer men osar.                                                                                          Barken gör fisknät bruna och samerna tuggar barken och färgar hudar röda.

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 10 april 2020

Påsk 2020

GLAD PÅSK !

önskar jag alla som hälsar på i bloggen 

Britta

 

Skrivet av: brittakarolina | 10 april 2020

En ur riskgruppen

Eivor, ett av våra två bröllopsvittnen, STI-are och kemist som jag haft kontakt med under hela mitt vuxna liv, finns inte mer. Hon var ett halvår äldre än jag, så vi hade samma minnen av samhället ända från 30- och 40-talet.

Lasse, Eivor och Gunnar år 2001

Arne ringde och sa, mamma dog i morse. Eivor fick hosta och togs in på sjukhus för några dagar sedan och ingen fick besöka henne. De enda utifrån som kan ha träffat henne är hemtjänsten. Alla uträkningar om smittsamhet och hur äldre ska ”skyddas” som det heter, är ställda på ända och döden hittar egna vägar att nå oss.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier