Krokusarna har slagit ut även i Upplands Väsby, björkriset till påsk slog ut tre dagar efter att det kom i vatten, gatorna är sopade, det kvittrar i en del snår och idag värmde solen. Lagom till att maten ska lagas till är solen på väg ner och lyser in genom balkongdörren och når köksbänken och köksgolvet. Jag hade glömt att solen skickar sina strålar rakt in i huset två gånger om året och belyser allt nästan underifrån. Jag har skrivit om det förut och fått rådet att dra ner persiennen och inte bry mej om att minsta dammkorn får långa skuggor i det ljuset. Dammet i sej går ju bra att blunda för men de långa skuggorna är värst.
Dammets långa skuggor
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Köksgolv med damm och smulor
Pojken
Eftersom jag fick en mindre skrattchock i går då jag fick veta att dockpojken trotts vara en tjej, måste jag berätta om dockornas härstamning (har nog redan gjort det någon gång). De två med långt hår visar utan förklaringar att de är flickor. De inhandlades i muséibutiken på Nordiska Muséet och var då utrustade med ”tidsenliga kläder” och ett mönsterpaket för att kunna sy flera plagg själv.
Det här var under den välsignade tid då jag fick vara med om att läsa etnologi och lokalen var inrymd i Lusthusporten på Djurgården. Nordiska hade arkiv och bibliotek med ingångar bakom den store Gustav Vasa och tillsammans med muséibutiken och kaféet blev de vattenhål för en törstande.
Den ljushåriga kom först, hon var dyr och köpet var svårt att motivera och en mörkhårig flicka låg kvar i butiken och ropade på henne i ett halvår innan de blev två och när bådas tidsenliga kläder började bli obekväma sydde jag lite ledigare kläder åt dem. Men det fattades en pojke i dockgänget och han fanns inte att köpa. På den här tiden hittade jag hos Panduro, lösa dockdelar, armar och ben och huvuden, peruker och annat och då föddes ”pojken ”. Då kroppen skulle stoppas med något, råkade jag ha gett upp att spinna garn av silketrassel (biprodukt från industrispinneri) och det fanns mängder kvar, det fick han till innanmäte, det fungerade fint både praktiskt och symboliskt. Peruken klippte jag av så den skulle se ut som något Christoffer Robinartat och sen glasögon till. Han råkade ha ett fint ansikte och jag glömde nog flickorna lite. Dockorna fick inte följa med ut i trädgården när barnbarnen lekte med dem, men en dag såg jag att pojken var på väg ut och då hojtade jag till, det skulle jag inte gjort för då släpptes han i farten rakt ner på stenplattorna och huvudet gick i tusen bitar. Det var en svår stund men barnen var ju hela, så jag sopade upp bitarna och la i en påse och sa, den här ska jag laga.
Materialet var någon sorts stenhård men ändå spröd porslinsmassa och det tog lång tid att foga ihop delarna, sen blev det lite ojämnt vid ena mungipan och det trodde jag skulle gå att fila bort. Det gick inte, tittar man för nära på ansiktet ser man felet. Arne såg läppstift men då har jag nog tagit i för häftigt med bildbehandlingen – alltså inget läppstift. Men ser han inte ut som en lite kille?
Publicerat i Minnen, Uncategorized | Etiketter:Dockpojke
Glad Påsk !
En Glad Påsk önskar jag alla som tittar in på bloggen. Äggen i pojkens knä har Anna-Lena, min händiga brorsdotter gjort och jag fick dem sist vi träffades, det är många år sedan.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Anna-Lena i Mora, Glad Påsk
Utan kvast
När snön har smält ligger allt det påkastade gruset kvar, det knaprar under sulorna och är svårt att styra hjul genom. Först stönar vi över att man snålar med sand när det är isigt och nu över den frånvarande skötseln av trottoarerna, de är ju också cykelvägar och grus gör inte cyklingen säkrare annat än på is. I dag på Skärtorsdag fick vi höra ett genomträngande dån från gårdssidan och när vi tittade över balkongkanten hade två utomjordingar landat och blåste undan grus.
Kvast används inte längre, inte ens för mindre ytor, stor maskin med flera roterande borstar och uppsamlingslåda för gator och trottoarer eller blåsning för parkeringsplatser och obekväma utrymmen.
Det ryker och låter och man undrar var omsorgen om blåsarnas lungor och öron tagit vägen. 
I alla fall var det bra att de blåste bort gruset så att vi får gå på grusfria plattor till helgen och sen hoppas vi att det är slut med snöandet på ett tag .
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Blåsa sand, Gatustädning
Mossornas tid
Påsken närmar sig och vi har inte ens plockat fram påskpåsen med evighetssaker att hänga i riset, det björkris vi inte heller skaffat. Kring spåret i Runbyskogen brukar jag plocka lite, någon meter vid sidan om stigen klipper spårskötaren undan grenar som hindrar motionärer och det blir alltid lite kvar som inte märks att man tar. Vi for till den vanliga ”bakvägen” men efter mordet i motionsspåret har hela skogen fördystrats, det är svårt att tänka bort det som hänt. Länge trodde vi kanske att ett uppklarande skulle hjälpa att skingra obehaget, men när vi sen fick veta hur det gått till, blev det bara värre. Men skogen är kvar och stenarna som fått ligga ifred har sina allra grönaste mössor på.
4 grader plus och snöblandat regn, då lyser mossorna som allra grönast och lavarna blir pösiga och får fler skiftningar än grått.
Och just när det är så kallt att man måste ha vantar, då växer mossorna till.
Mossa på tillväxt mellan stenarna. Jag har inte namnen på mossorna, några sällsyntheter är de inte men deras tid är nu och de är ännu ensamma om att lysa grönt på mark och stenar.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:gröna mossor i kyla, mordet i motionsspåret, Runbyspåret, Upplands Väsby
Vårdagjämning
I dag är det vårdagjämning, nu går vi in i det ljusa halvåret, vi har längtat efter ljusa eftermiddagar och nu är de här. Men det är kallt och själva våren dröjer. Undrar om de har lika många pelargonsticklingar i stenladan som förra året? Vi åker och kollar. Inga människor syns ute på promenad och ingen biltrafik mot eller från Steninge, tänk om de har stängt? Det var öppet och möblerna för kafégäster stod ute i dubbla rader men regnet prickade i ansiktet så något utefika kom inte på tal ens.
Trädgårdsbutiken hade tält ute med de härdigaste växterna, men pelargonsticklingarna fanns inomhus.
Rosa, röda och köttfärgade julrosor var förr (30 år sen) ovanliga men inte nu längre. Det var nog lite väl sent att börja längta efter ovanliga pelargoner, de som fanns kvar gick för reapris och hade hunnit bli bleka och slankiga. Det blev en Sister Henry och en Carmel, hoppas de får fart och kan överraska i sommar.
Mängden av citrusväxter i lagården är spännande, alla hade frukter och blommor men det speciella ljuset som ska ersätta solen inomhus är svårt att hantera med kameran för en komplett amatör, citroner och apelsiner får en kritvit sida.
Gråstensväggarna ger kontrast till allt inomhus.
Och här fikar man i lagården, man kan föreställa sig hur korna prasslar och mumsar i höet och råmar lite lågt, de måste varit ganska många.
Publicerat i Uncategorized
Vår i Väsby
Mot kvällen igår ritade planen linjer på himlen att beundra från balkongen. Vi har flygtrafik över Väsby och trots stora ansträngningar har man inte lyckats göra sig av med dånet från alla plan som ska landa på Arlanda. Vi som hör dåligt störs nästan inte alls och särskilt inte av plan som går så här högt.
Våren (Vintergäck) har visat sej lite försiktigt i Dragonvägens rabatter.
Publicerat i Växter | Etiketter:spår av flygplan, Vintergäck
Stockholms ström i stillhet och ström
Vi hade i dag anledning att åka in till Malmskillnadsgatan. Ska vi försöka ta oss till Medeltidsmuséet efteråt och kolla deras butik? Ett barnbarn med medeltidsfluga fyller snart år och vi har inte varit där sedan de öppnade (1986). Jag hade kollat tillgängligheten och såg att det fanns hiss från Norrbro men ingen parkeringsplats, möjligen utanför Operan eller Slottet. Eftersom jag bestämt mej för att ingen ska få ta Stockholm ifrån mej med aldrig så knöliga omläggningar, cykelvägar, spårvagnsspår eller plötsliga enkelriktningar, så blev det en utmaning och det fick ta den tid det tog. Genom ombyggningar fick vi nu köra på Malmskillnadsgatan åt båda hållen för första gången på åratal och rakt ner på Gustav Adolfs torg. Spejade ut parkeringsplatserna framför Operan men det tog ett par varv, i någon rondell norr om Stockholm stod en skylt: max tre varv, här klarade vi det på två varv. Köpte biljett för en timme och en kvart och sen tog vi oss ut på Norrbro. En dam med ryggsäck låg ut över stenbarriären med kamera och nere kring brofästet höll svanar och andra fåglar på med tvättbestyr.
Den runda saken där på Helgeandsholmen är nog hissen vi ska åka med. Jag som längtar konstant in till stan gick med lätta steg och ja där var den.
Vad flott de har grejat för att vi ska kunna ta oss ner, dörröppnare och allt. Jaha sen tittar man in i hissen och den stora fina spegelväggen är krossad.
Många svanar, sothöns och änder håller till i det grunda vattnet intill bropelarna och svanarna grymtar och putsar sej.
Nere på Strömparterren förbereds rabatter och rensning pågår. Jag känner mej hemma här nere fastän det är mer än 75 år sedan det blev mitt och mycket har förändrats. Då kunde norsfiskarna faktiskt få några sprattlande fiskar i sina håvar.
Ett jobb jag gärna haft själv om jag fått börja om från början. Det stora trädet med jättelika kronan intill vad är det?
En kastanj , den måste vara gammal, vad har den sett och bevittnat? När får vi en uppräkning av åldern på våra parkträd?
Solsångaren av Milles har stått där sedan 1926, han är en hyllning till Esaias Tegnér. Hörde just i morse att skulpturer på sockel är inte intressant längre och för skulptörer inget att satsa på.
Vi gick in på Medeltidsmuséet och det var ju faktiskt imponerande, de måste haft roligt när de byggde upp alla murar och modeller, vi vädrade efter någon kaffedoft men den kom från personalens termosar, inget kaffe för besökare här. Butiken var jättefin och den var fortfarande rymlig, vi har sett att flera museer krymper ytan och sortimentet för sin butiksverksamhet.
Medeltida borgingång. Ett händelserikt museum för oss som nu går tredje varvet och glömt de första två.
När vi efter museibesöket en knapp timme senare skulle ta oss en titt på svanarna igen, var bilden helt förändrad, Mälaren kom forsande under bron med en hisklig kraft, man hade släppt på vattnet men varifrån? Var är den vägg man tydligen sänkt för att släppa fram Mälarvattnet? Det var en häftig förvandling av Strömmen, lite som Sjöfallets dag (något överdrivet) och blev dagens behållning.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Medeltidsmuséet, Solsångaren av Carl Milles, Stockholms ström, Strömmande Mälarvatten under Norrbro, Strömparterren, Svanar vid Norrbro
Seniorliv – det här visste vi inte..
Alla vet vad en rollator är, något att stödja sej på när balansen sviker. Alla i landet som behöver en får en för det sparar samhället från utgifter för en lång rad saker. De funkar i de flesta sammanhang och det är bara om man ger sej in i centrala Stockholm och går in i en butik eller kanske drar runt på NK som någon tittar till lite.
De som delas ut till alla som behöver är jättebra med rejäla hjul och plats för korg att bära hem grejor i. Man kan också få välja själv, det finns en lång rad ärtiga rollatorer med mindre hjul och lättare att fälla ihop och lyfta. De som är lätta är inte så bra i vinterväder och får vila sej när det är snömos ute. Lasse har alltså två, en med stora hjul och en med små. Jag gillar förstås den lätta för den går fort att fälla ihop och lyfta in i bakluckan på bilen, den tunga blir konstigt nog tyngre och tyngre att baxa in framför baksätet, även om den är ett bättre stöd för Lasse.
Vi har en borste med oss och rensar hjulen från snö innan vi tar hissen upp, det är all skötsel som behövts men en dag såg jag att det hängde hårstrån ut från framhjulsnaven. Det ska jag ta hand om när jag får tid – nån gång, sa jag till mej själv. Men vi är vithåriga och det här var bruna hår, hur hade de hamnat där.
Vi tog den lätta igår till å-promenaden men isen hade just lämnat stigen som nu blivit lervälling och den följde med hem, så rollatorn hamnade i badkaret för rengöring.
Framhjulsnaven kom nästan upp i ögonhöjd och stunden för avhåring var inne. Med husets längsta stoppnål och en tånagelsax gick det att lossa på hårpaketen, fyra stycken, två på vardera framhjulet. Varifrån kom alla dessa hår?
När jag såg den samlade högen av hår började ett ljus gå upp. Lasse har gått till min hårfrissa och blivit klippt några gånger sista halvåret, rollatorn hänger med hela tiden och då det alltid är flera kunder som behandlas så passerar man en del klipp på golvet innan man hamnar på plats. Tycker att jag fått ihop en bild jag vill tro på.
Kolla golvet innan ni drar in rollatorn hos frissan !
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Hår i rollatornav
Träd utan löv
De här lindarna ingick i en parkliknande plantering som föregick det ganska nyligen byggda kvarteret. De sparades fast i helt avgrenat skick och har hämtat sig och står nu alltså på Bengt Sparrmans torg. De är fina även utan löv. På andra sidan gatan är en ny generation av lindar planterade och nyss har en arborist varit där och sågat för att snygga till kronan.
En yngre lind
Snart står träden gröna igen och då ser man inte det fina grenverket, utan löv kan det vara svårt att se vad det är för träd
På Väsby Centrums östra parkering finns en rad ganska nyplanterade klotpilar, de har bara haft en eller två säsonger på sig att bilda den runda kronan, men den är tydligt på gång.
Ska ullungrönnarna på Hugo Sabels torg en dag ge ett grönt tak över torget och till slut ett flammande rött? De står trots antalet ännu lite ensamma och särskilt sedan det planerade ”folklivet” uteblivit.
Lite äldre träd av samma sort, som gav jättelika bärklasar i höstas.
Idag tog vi oss ner till ån, där vi inte varit på länge och här är ekarna, man känner igen dem även utan löv. Något vitt skymtar på vattnet längre fram, två fåglar.
Herr och fru Knipa. De vet nog inte om att minken rör sig i samma vatten.
De rörde sej fort och stannade inte upp en sekund.
Mycket vatten i ån, det ser också ut som om man börjat snygga till kanterna och nu är nog åns vackraste tid, när man ser mycket speglingar och inget av vattnets egen färg.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Knipor, trädkronor utan löv, Upplands Väsby, Väsbyån mars 2016


















