Då jag ser Björnens avvikande änder idag får jag lov att ta fram en variant från Väsbyån. För ett par dagar sedan, lite väl sent att göra succé med brödkanter bland änderna, gick jag ändå ut med den prasslande påsen. Några enstaka par och ensamma överblivna kom fram och smakade, de flesta har nu tagit plats parvis utmed åns kanter i strandgräset eller står upp och ner och letar efter ätbart på botten av ån.
Gräsandspar fullt påklädda för våren
Sen kom det en som såg något lite annorlunda ut, han var möjligen aningen större, han hade inte fått på sig den vita ringen kring halsen. När någon i trängseln har lite avvikande fjädrar brukar den bli nypt och lite kringföst av de övriga, men den här var den som nöp först.





































































