Skrivet av: brittakarolina | 17 januari 2015

Hur går man?

Hur hittar jag till Växjöbussen om jag kommer från Arlanda? eller tvärtom? För att orientera mej lite om vägen jag stakat ut för ett par besökande utlänningar, gjorde jag en utflykt för att se om jag klarade av det själv. Efter att ha blivit ett med bilen under ett antal år, har alla andra transportsätt fått utvecklas i fred, vi har inte lagt oss i vare sig hur man betalar eller hur mycket och med vad. Men vi vet genom hörsägen att det går bussar till ställen man inte når med tåg.

Efter att ha gjort ett försök att förse våra besökare med biljett i förväg på Arlanda Express började jag fatta att jag kom som en relikt in i en ny tid som helt rusat ifrån mej. Du måste ha deras mobilnummer så vi kan skicka ett SMS med biljetten. Jamen..

DSCN2591

Jag avstod från att åka själv, kollade om nedgången var synlig och det var den. Nästa ställe var ankomsten till Centralen och där blev det en lång vandring, där det gällde att sikta rakt fram och inte frestas att avvika och gå ut på stan.

DSCN2602

Det här är en biljettautomat på perrongen.
DSCN2596

DSCN2595

In i värmen på Centralen och till höger uppför en rulltrappa, däruppe ska bussarna finnas.

DSCN2609

DSCN2585

DSCN2611

Oj högt i tak !

DSCN2580

och var är bussarna? På samma plan fanns många utgångar ”gater” men de såg ut som till flygbussar, aha det är här dom kommer, men var är alla andra bussar? Måste till slut fråga.Det är rulltrappan upp rakt fram. Däruppe fanns 18 utgångar med destinationer på en liten skylt över varje. Efter att ha gått två långa korridorer läst på alla de 18 skyltarna utan att hitta Växjöbussen fanns inte en kotte att fråga, bara några trötta enstaka sovande på olika bänkar. Jo innanför ett glas rörde sig en man med mässingsknapp i kavajen, han steg igenom glaset och ropade ” Och vart ska du då?”. Jag letar efter bussen till Växjö. Mannen nappade åt sig mina busspapper och sa, ”jag ska gå och fråga bussledningen” och sen gick han igenom ett glas där det stod endast för personal och efter en evighet kom han tillbaks och sa det är gate nr 17.  Där har jag varit men den bussen går någon annanstans. Namnen på destinationer kan rullas hit och dit och en stund innan respektive buss har avgångstid rullas rätt namn fram på skylten. Jaha.

DSCN2612

Gate nr 17 till höger är det alltså. Vilken tur att jag blev uppfångad, annars hade jag fortfarande undrat.

Hela anläggningen som hänger ihop med Centralstationen är imponerande, har aldrig varit här inne förr, den  är som en flygterminal och man känner sig verkligen som på resa. Hur tar jag mig nu hem till Upplands Väsby igen? Väl ute i luften är utsikten måttligt lustig.

DSCN2614

Hotellbygge, Klara kyrkas torn tittar upp lite bakom.

DSCN2618Och där är min ingång, stadshuset försöker göra sig lite påmint bakom det galna påhittet med de sneda spjälorna.

Lite omotiverad är väl den här bloggen, men avsikten är att våra besökare ska kolla och känna igen sej lite när de väl är här.

 

Skrivet av: brittakarolina | 13 januari 2015

I dag – Knut

Kungsgatan kr

Nu är julen över för den här gången och i dag ska den dansas ut. Kungsgatan där en av broarna har fått en ljustapet var fin att se före jul men nu efteråt ser man den på  ett annat sätt. En del lysande juldekorationer får sitta kvar längre och vårt Centrum har brukat låta en skuttande ren och en tjock tomte upplysa ingången långt in i mars. Centret har bytt ägare och nu är det två ljusgranar som vaktar, vi får se hur länge. Bilderna vill inte lämna kameran idag, allt krånglar.

Har man börjat döpa barn till Knut ännu?  Det är lång inkubationstid för gamla namn men rätt som det är blommar de upp. En av Birgittorna från min skoltid kunde viskande berätta om sina hemska namn, hon hette  Selma Matilda också, kunde man heta något mer förskräckligt?  Då försökte jag dra till med mitt Karolina som killarna i folkskolan hade garvat rått åt. Ja nu finns både Matildor och Karolinor med namnskylt på barnvagnarna och de kommer knappast att rodna över sina hemska namn. Varför skämdes vi så och alldeles i onödan?

 

Skrivet av: brittakarolina | 10 januari 2015

Vilse igen

För att lära mej lite mer om att hantera min blogg anmälde jag mej till en kurs som WordPress hade ett upprop till. Den är förstås på engelska som jag trodde jag hängde med hyggligt i. Nu har jag nog hunnit göra precis allt fel och lagom till att jag bestämde mej för att hoppa av, lyckades jag trolla bort mitt tema och det har liksom förra gången det hände, upphört att existera. Så nu tar det kanske lite tid innan jag får till den nya modellen.

I går var vi inne på stan och såg äntligen filmen Jojk, det har varit utsålt under hela den långa ledigheten. Eftersom jag varit i trakterna och hört det stora ljudet av de framforsande renarna med bjällror, knäppande klövar och hojt från renskötarna var det som att vara med i nattskymningen bland alla myggen. Då jag var där på tidigt 50-tal var det ingen som jojkade så utomstående fick höra, det var fortfarande hemligt och barnen Kuoljok vaktade noga på sin pappa Mattias Kuoljok, så han inte skulle berätta om hemliga platser. I filmen är den yngste sonen Apmut Ivar med, nu över 80 och han jojkar om sommarbeteslandet Ultevis. Han ser nu ut som hans far gjorde då och jag som minns honom som en ung snygg kille med lite rosiga kinder. Maj-Lis Skaltjes film visades på TV i höstas eller någon gång förra året och jag kunde inte få nog av den och det var jag tydligen inte ensam om.

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 05 januari 2015

Sång från översta våningen

Sång från översta våningen krDen här linden med trevåningsfågelboet har nyligen kunnat ses på bloggen. I dag vid halv fyratiden efter en ljus dag, var det inte helt mörkt och då sjöng en skata  i trädet. Inte som en koltrast förstås, men det var avsett för någon och det lät angeläget. Den prövade och gick ut och in i översta våningen och så småningom kom en skata fram men ur nedersta boet. Det kändes lite som vår i luften.

Sång från översta våningen b krDet blev kallt om fingrarna i väntan på att fåglarna skulle posera lite och mörkret föll, så vi gick hem och fikade. I köksfönstret har vi utslagna rosor, sådana som man inte ska köpa enligt vänner av rättvisa, det är en smal stig att gå på om man ska leva rätt och skammen drabbar oss på helt andra vägar nu än då vi var yngre.

Mellandagsrosor b krUtanför lyser fullmånen kall och hård, vet att det inte går att bara knäppa den men det gjorde jag ändå. Månen full kr

Skrivet av: brittakarolina | 31 december 2014

Gott Nytt År 2015

OLYMPUS DIGITAL CAMERAGOTT NYTT ÅR !!

Kunde inte bestämma mig för vilken bild som skulle få visa förhoppningarna inför nya året, höstastrarna får vara ett tyst fyrverkeri och pionen allt det andra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Skrivet av: brittakarolina | 29 december 2014

Frostig morgon

Frostig doluppgång kr

Så här kan en soluppgång se ut i slutet av december. Nattens vita töcken har klätt på allt utomhus i vit frost. Nere på gatan är sidensvansarnas oxlar avätna och bärskaften är alldeles vita

Frost krÅt gårdssidan har solen kommit lite högreSoluppångoch trädgårdarna är vitpudrade. Balkongen har ett räcke av glas och nu är de här, isstjärnorna och isfjädrarna på glaset.

Balkongräcke av glas kr

Isfjädrar kr

Isfjädrar d kr

Isfjädrar c kr

och nere på gården är Mahonian inte bara evigt grön den visar även bladens gränser.Frost på Mahonian kr

Skrivet av: brittakarolina | 28 december 2014

Ingefära

Då jag såg björnens morgonblogg ropade min ingefära i fönstret att det finns flera öden för en ingefärsrot än att bli missförstådd på en tallrik, den kan hamna i en blomkruka och få växa till oanade höjder.Ingefära kr

Läste på nätet att man kan krukodla ingefära, bara lägga ner en rotbit i lite jord, inte täcka roten helt och sen låta den växa i halvskugga och det var ju ingen konst i den gångna höstens klimat.

Ingefära c kr

Den växte och växte och i början applåderade jag och tyckte varje nytt blad som frigjorde sej med möda från stammen var en framgång, nu börjar jag tro att den faktiskt är på väg mot 1.5 meter som det står att växten är i Asien.

Ingefära d kr

 

Skrivet av: brittakarolina | 25 december 2014

När året vänder

Allt ska vara färdigt till JUL och det är många ”måsten” vi håller oss med men också  många som faller bort under åren. Och vad är det egentligen vi firar? Att året vänder och därmed solstrålningen ?  Kristi födelse?  När etnologerna får svara blir det inte så mycket kristet kvar av julen, en hel del av det vi upprepar är rester från blotartiden.
Julafton krVi fick julmat hos Karin och Glenn igår och därför har vi ingen skinka i kylskåpet.

Julaftonslax hos Karin och Glenn

Vi gillar nog den hemgravade laxen bäst.

Innan täcket är helt på kr

Juldagen var solig, kall och vit, kan man önska sej bättre julväder, vi letade fram broddarna och måste ut innan det blev mörkt.

Innan täcket är

Det blev en runda kring kvarteret.

Innan täcket

Till och med gräset utmed trottoaren är intressantare med lite snö.

Innan täcket...

Innan snötäcket täcker.

Skrivet av: brittakarolina | 23 december 2014

God Jul 2014

Ängel k kr.GOD JUL  alla som tittar in på min blogg

Skrivet av: brittakarolina | 22 december 2014

Cedroolja

Hela året går utan att jag saknar cedrooljan,Cedroolja kr men sen när pepparkaksdegen ska röras ihop, ja visst ja, cedrooljan finns ju inte längre. Ett par år har jag letat och frågat varför den är utbytt mot en utspädd citronolja som inte ger just någon smak. Varför säljs den inte längre? Är cedrooljan giftig eller allergiframkallande? Har kryddfirman bytt importör?  Har man aldrig bakat pepparkakor hos firman som säljer kryddorna och tycker nu att det man säljer ”går väl lika bra”? Vågar man inte ta ut vad den kostar?

I morse såg jag att Körsbärsgårdens Marita hade hittat riktig cedroolja och det ingav hopp. Aether och Essensfabriken på Vallingatan 14 säger på nätet att de har, men tänk om de också gått över till den falska oljan. Ringde och frågade och de försäkrade att de hade rätt olja. Att jag inte tänkt på dom förut, inte ens frågat. Det blev ilfärd in till stan och ner för den lilla branta trappan till essensaffären. Det är som att stiga in genom en tidslucka till för 100 år sen. Två medelålders bodbetjänter (ägarna) öste med små plåtskyfflar ur forntida burkar, vågarna har två vågskålar och mässingsvikter och inget ligger framme som påminner om att vi passerat år 2000,  väggarna är fyllda med småflaskor och småpåsar med alla kända smaker plus de nya  som vi lockas att pröva efter de tusen TV-programmen. Medan jag fick mina 10 ml cedroolja som förvarades i en låda under disken, blev den lilla lokalen full av nya kunder och bilden jag såg gick inte att ta.

Men kvar står frågan, varför har livsmedelsaffärerna bytt ut cedrooljan?

 

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier