För något mer än en vecka sedan var vi med om något exklusivt. Och det nere på allra sydligaste delen av ön, dit de allmänna kommunikationerna är glesa. Det låg en reklamlapp i vår brevlåda om Körsbärsgårdens kommande utställning och vi läste att en av utställarna var Nora Ferruzzi med textiltryck från Venedig.
Marita Jonsson har ett hänfört kapitel i sin Venedig-bok om det traditionella hantverket med tygtryck som ännu lever kvar i Venedig och på en bild ser man två konsthantverkare i färd med att trycka ett stort arbete, varav den ena är en ung Nora med mörkt lockigt hår, det kan vara för 15 år sedan. Man kan se kvadrater i mönstret och någon dag senare läste vi att Nora Ferruzzi själv skulle visa och berätta klockan 19 en torsdagkväll om den kromatiska kvadraten i sina tryck. Hon skulle tolkas från italienska till svenska av Nora Nore. Det får vi inte missa !
Vi var med på tiden när Signe Enström hade Körsbärsgården, hon vävde sina dukar och serverade kaffe till dem hon godkände som kafégäster, vi pratade om växter och jag köpte plantor av henne och hon var sin egen. Därför har vi följt Maritas verksamhet och då vi läst boken om restaureringen av Signes trädgård blev vi lugna. Nu hoppas vi bara att utställningsverksamheten i den vackra konsthallen och den märkliga trädgården ska dra många besökare och bli en fast punkt som man inte kan undvara, ett andningshål för både turister och gotlänningar. Den gotländska kulturen omger en på ön antingen man urskiljer den eller ej och många har utvecklat produkter där idén hämtats ur det Gotländska. Att få uppleva konstyttringar inte bara från ön utan även från platser på andra sidan vattnet är inspirerande och en gudagåva.
Torsdag, en av den kalla sommarens varmaste dagar, ingen vind, ingen trafik och med glad förväntan närmade vi oss Körsbärsgården, kan det vara fullparkerat redan eller…? På parkeringen stod två bilar. Är du säker på att det är idag? Jaa. Vi var lite tidiga kanske och blev insläppta av Jon som öppnade konsthallen i förtid för oss. På tunet såg vi de två Nororna med varsin bunt A4- papper, de gick igenom översättningen. Vi fick en snabbtitt på de tre övriga utställarna och Eva Ek Schaeffers vävnader kräver längre tid än så att ta in. Nora Ferruzzis textilier fanns i en mindre sal och där var ett antal stolar utplacerade. Tre damer till hade kommit och tillsammans blev vi fem åhörare. Två av dessa var Storsudrets konstkritiker. Var höll alla övriga skönandar hus, de som numera vimlar här nere på sommaren och var fanns gotlänningarna som läst om konstaftonen i tidningen? Har inte alla läst Maritas bok om hantverkarna i Venedig och har de inte sett den lockande silkessammeten i hemlighetsfulla nyanser som dyker upp här och där i dyra varianter bland Venedigs shoppar?
Hos Marita hängde tryck i skimrande rött, guld, blått eller svart och med rutor (kvadraterna) som bas och vad dessa innehöll skulle Ferruzzis framställning handla om.
Nora Ferruzzi talade italienska med energi och grace och Nora Nore läste en översättning som inte hunnit sätta sej, den innehöll mängder av associationer i långa rader, hämtade ur en annan sfär än den vi vanligen har kring oss, den bibliska och meningarna blev aningen trevande. Det italienska språket och gesterna är i sig njutbara att höra och se och vi försökte förstå med den gnutta italienska som följer med latin, engelska och hög ålder. Men det hade varit roligt med tillgång till hela översättningen, den italienska glöden och mängden av associationer gick förlorad. Vi hade nog kommit för nära marken under våra Gotlandsveckor för att hänga med i ordflödet, det blev övermäktigt, avstängningen låg nära och det blev svårt att haka på med frågor som kanske kunnat ge Ferruzzi nya kvadrater eller ge henne en föreställning om vad vi (inte) förstått.
Efter föredraget löstes den lilla samlingen upp och det kändes förargligt att vi var så få, att så många missat det här tillfället att få en vision av de kromatiska kvadraternas späckade innehåll. Även utan den kunskapen var textilen lockande och alla nummer hade röd lapp.
För min del är det hela begreppet Venedig som drar och längtan efter att vara där ännu en gång är lättväckt.
Juni
Brittakarolina's Blog 