Rubriken i förra inlägget hade ett frågetecken, jag var inte helt säker på vilken fågel vi sett ute på vattnet. Men bloggarbjörn på http://bjornbild.wordpress.com såg att det kunde vara skrattmås i vinterdräkt och då stämmer färgerna bättre. Har hittills inte noterat fåglar så mycket, de flyttar sej för fort, men på något sätt har de ändå blivit mer intressanta än när jag var yngre. Från vår tomt på ön har vi brukat se ormvråkar, de sitter ibland som stora katter på skogsvägarna och flyger upp med ett brak om man råkar komma nära. De seglar runt och har på sensommaren en eller ett par ungar i sällskap. De har nu fått sällskap med ännu större seglare och i ett par år har kungsörnar hälsat på och antagligen livnärt sej på de väldigt många vildkaninerna vi har kring oss. De går ibland ner rätt nära och ”hälsar” men då man fått fram kameran är de redan högt uppe i skikt som inte går att hitta i sökaren och man svär. Vi trodde ett tag att de hade bo i talldungen i änden på tomten för de landade där flera gånger, men det var nog en önsketanke. Men de är tre och de skriker väldigt åt varandra, vi tror att en är unge och den har väldigt mycket vitt både under och över på vingarna och stjärten.
Skrattmås i vinterdräkt
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Fåglar
Dvärgmås ?
Igår tog vi en promenad utmed Skvalpvik och det blåste ordentligt. Vita måsar guppade utanför i vattnet och de var svåra att komma nära. Då vi kom hem och tömde kameran såg vi att det inte var vanliga fiskmåsar, de höll huvudena i en annan vinkel och hade röda näbbar och ben och en mörk fläck på kinden. Ingen fågelbok i hyllan och bara nätet igen att leta på. Bilderna på tretåig mås stämde sådär men eftersom fåglarna var små och nätta prövade jag med dvärgmås och den finns och häckar på Gotland. Är det dvärgmås eller finns det något mer? Är det någon som vet?
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Fåglar, Gotland
Guldkaggen
Under minst 20 år fanns här i hamnmagasinet i Burgsviks hamn ”Värdshuset Guldkaggen” och där kunde man både äta och dricka gott. Det är nu stängt sedan 5 år (tror jag) och platsen är numera helt insomnad. Jag har funderat på var jag ursprungligen hörde historien om bakgrunden till namnet Guldkaggen och trodde att det var från någon gammal sägen. Då jag ännu en gång läste Allan Cedergrens ”Farlig kust” från 1984 hittade jag på sidan 77 berättelsen om den engelska ångaren Eagle som strandade en novembernatt 1857 vid Faludden. Den hade bland lasten av linfrö, ull och mjöl även 6 kaggar myntat guld. Bärgningen blev en lång historia med flera utsagor kring och mot slutet nämns 5 kaggar och därför verkar det som om en försvunnit. Cedergren säger också att en roman hämtat stoff från historien men nämner ingen författare eller namn på romanen.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Burgsvik, minnen, Gotland
Blåeldens sena blå lågor
I Burgsviks hamn med nära till vattnet lyser blåeldens sista flammor och uppe på raukfältet vid Holmhällar har samma växt redan givit upp.
När de sista blå lågorna brunnit ut i kakelugnen, får man stänga spjället. Hittar ingen riktigt bra jämförelse med blåeldens lågor annat än att när de brunnit ut är turistsäsongen över för Gotland och man får värma sej på vad sommaren givit.
Sandsenap eller vild italiensk rucola
För ett par år sedan råkade jag få se att hela Visby var fullt av blommande rucola, salladen som säljs till kilopris i plastpåsar i livsmedelsbutikerna. Den växte överallt, i hamnen och på gatorna utmed husväggarna och till och med uppe på ringmuren i minsta skreva där det samlats sand och grus tillräckligt för något att gro. Den var överallt och då jag aldrig förr lagt märke till den blev jag alldeles upprymd av ”den nya” och berättade för alla som kunde vara intresserade, men de sa bara jasså. Så småningom lugnade jag mej men varje gång jag passerar påsarna med rucola-sallad i affären tänker jag att den kan man plocka hur mycket som helst av i Visby.
Då vi i förgår gick ner till hamnen i Burgsvik så vad blommade där överallt där ett frö kunde få fäste – jo just rucola. Blommorna är friskt gula och på nära håll har de en dragning åt citrongult. Bladen är kryddstarka och då alla växtböcker är kvar på fastlandet får jag lita på nätet.Växten heter Sandsenap på svenska och Diplotaxis tenuifolia eller ibland Brassica tenuifolia på latin (betyder smalbladig). I boken Ölands och Gotlands växter av Söderberg & Kökeritz från 1945 finns den med och sägs vara sällsynt i södra Sverige och på Öland och på Gotland växer den i hamnar såsom i Visby. Virtuella floran säger att första fyndet gjordes 1814 i Kalmar, och den växer på ruderatplatser dvs hamnar och gamla banvallar och sopiga ställen och den hör egentligen hemma i Södra Europa.
För den som inte vill samla blad utmed husväggarna i stan eller i hamnen och hellre odlar sin egen sallad finns det frön att köpa från firmor med ovanliga fröer och även de stora har rucola – sandsenap bland sina färgglada kuvert.
Haga – Pelousen
Foto Gösta Tyrefors
I morse åkte Gösta Segway med Keita(12 år) vid Haga innan Keita skulle flyga hem till Japan (ensam). Då tappade Gösta sin mobil och bad oss ringa till den då och då för att kanske någon hittat den. Någon hittade den ganska snart och ringde oss och lämnade sedan in den i Fjärilshuset vid Haga. Då fick vi fick en anledning att ta oss en runda i Hagaparken och vi gick runt Pelousen = den stora gräsmattan som sträcker ut sej framför Koppartälten.
Bland alla pic-nicare och solbadare fick vi se en mamma med sin lilla dotter som trollade fram såpbubblor ur ett rör och hon hade själv minst lika roligt som flickan. Under några minuter blev vi fast och delaktiga i deras glädje, det var på långt håll och de uppfattade inte kameran.
Publicerat i Uncategorized
Vigsel på hög nivå
De blå husen i Upplands Väsby har en egen historia som är för lång för att berätta här. Det här är i alla fall kommunalhuset och på taket är i vanliga fall endast kajor, duvor och starar? och någon gång personer som lagar läckor eller antenner. Men här pågår något ovanligt.
Publicerat i Uncategorized
Johannesört
Pirken, Pirkum eller Hirkumpirk.
Knopparna av Johannesört Hypericum perforatum får dra i brännvin i några dagar och sedan hoppas man att några droppar då och då av det rödbruna extraktet ska förjaga melankoli. Ryktet om johannesörtens helande kraft är så ihärdigt att man har utsatt den för vetenskaplig analys och den ingår numera i ett antal godkända naturläkemedel. Varningar har utfärdats av läkemedelsverket för kollisioner med en del läkemedel, så visst finns det något i dropparna.
Publicerat i Växter
Barockparken vid Stora Wäsby
Väsbyån i juli
Åter i Väsby efter några veckor på Gotland. Vi gick en runda ner till vår närmaste del av Väsbyån för att se om vattenytan var synlig genom grönskan. En klippare hade varit ute och frilagt några decimeter mark kring promenadvägen och det var bra så att inte nässlorna slår mot benen. Men ån syntes knappt om man inte sträckte sej ut över vegetationen och det såg inte ut att vara lockande att paddla därinne heller.
Nu får vi vänta till en annan årstid för att få se ån igen.
Publicerat i Uncategorized






































