Brittakarolina's Blog

Årets påskris, blåbärsris har slagit ut och blommarPåsk, vad förväntas av mig den här påsken? Så länge vi hade hus och trädgård och små barn först och barnbarn sedan, har det handlat om ägg, måla ägg och gömma ägg, om inte utomhus så i nödfall inomhus. Jag har hittat på och hittat på, lagt saker i äggen, enkronor med silverhalt, trisslotter, små speldos-maskiner och små grunkor från tekniska muséet,  jag minns inte allt. Det var roligt och jag kände mej påhittig och ingen anade något i förväg. Så skulle jag nog ha velat uppleva påsken själv som barn. Hitta ägg med något otroligt i. Min barndoms påsk var annars just så långtråkig som äldre människor minns och särskilt om man tvingats sitta och höra predikan i timmar. Det slapp jag men radion var på hela dagarna så psalmsång och predikan nådde mig ändå. Man fick inte gå ut och hoppa hage eller tjoa och föra oväsen och allt var stängt. Det slapp våra barn men vad blev påsk för dem? Det måste jag fråga dem.

Riktigt påskfirande var jag med om i Grekland på 50-talet, det var så annorlunda och på något sätt var man överens om firandet, såg fram emot det och diskuterade sitt fastande före och var man skulle vara och vilka man träffade efteråt. Påsken var viktig för dem.

När Yoko från Japan i början av sin tid i Sverige frågade, varför firar ni påsk, blev jag förvånad, trodde väl att alla på hela jorden visste vad påsk var. Jag drog ett långt andetag och kände hur oändligt mycket ordet påsk rymde och hur skulle jag börja, personligt eller neutralt, vad vi tror och inte tror och medan jag tänkte hur jag för första gången skulle beskriva vad påsk var, kom något annat emellan och frågan seglade iväg. Det blev ännu ett uppvaknande, det finns miljoner som inte har en aning om påsk och jul och pingst och de helger som följer med svenska kyrkoåret. Sen har vi dessutom krängt av oss den kyrkliga tvångströjan och nästa generation vet inte vad den förra krängt av sig och känner ingen befrielse, man måste ha haft den på sig för att känna befrielsen.

Nu är det snart påsk igen, alla barnbarnen har växt om mig, nu skippar vi äggletningen och  kommer till rubrikens påskgodis.

Återvänder till skoltiden, till Birgitta som var min bästis i hela hennes liv. Hennes pappa  var invalidiserad av diabetes, han såg  knappt något, hade glasögon som liknade flaskbottnar och han skrämdes ofta med sitt dåliga humör. Han hade i sin ungdom studerat i St.Petersburg i Ryssland och var affärsman. Någon skickade till honom inför varje påsk ett paket med ryskt påskgodis. Skollunch fanns inte på den tiden, så vi åkte hem på lunchrasten och åt och skyndade tillbaks till skolan och Birgitta fick alltid med sig ett litet paket som rymdes i jackfickan med något ur skafferiet som kunde pigga upp på eftermiddagen, ett par plommon, en bit kaka eller en munsbit av något. När påskpaketet kommit fick hon med en bit pasha och den kunde hon inte vänta med utan vi satte oss i en trappa längre ner och hon vecklade upp servetten med kakan i. Den ramlade ut i småbitar och jag fick smaka, Birgitta delade alltid med sig och exakt lika mycket åt oss båda. Det var noga med hur det uttalades pas – ha och fyra gånger (år) fick jag smaka och det var jättegott, det känns som om det var fyrtio gånger.

På 70-talet fanns ett recept i ICA-kuriren på kaka med just det vi satt och kalasade på i trappan på Fleminggatan och jag bakade. Det blev succé

Nu slog jag upp pasha på nätet och hittade recept på rysk påskkaka, den gör jag och tar med på lördag att  gratta Alfred med, han har just fyllt år, men tänk om han säger blä?

Massan innehåller kvarg, äggulor, socker och vilka fyllningar man har råd att ösa i, nötter, mandel, korinter, citronskal, vanilj, suckat och smetana, i stort sett detsamma  som man lägger i en engelsk fruktkaka till jul, ett lyxigt överdåd alltså.  Sen ska allt ner i ett durkslag och stå över natten och rinna av, då blir massan fast. Mitt durkslag är för litet så jag skurade ur ett par blomkrukor och lät massan rinna av genom en servett.

Nu vilar de i kylskåpet till i morgon.

Sen gömmer nog haren några små ägg ändå, spännande att se om någon hittar dem.