Brittakarolina's Blog

Skrivet av: brittakarolina | 30 april 2018

Backsippor 2018

Backsipporna i Calmare hage vid Fysingen, har blivit en tradition att hälsa på när våren kommit en bit på väg och kolla om de fått vara ifred och står kvar.De är många och har skaft, någon sorts grävning har skett längre ner i backen, förstår inte om det är djur eller människa som rört om i jorden så grässvålen är sprucken och omrörd.

Ljusare och mörkare rosa blommor skiljer ut sig men jag har aldrig sett några vita.

De är pälsklädda

och har lite olika former

och solen var inte framme så de höll sig lite reserverade

men de finns ännu.

Tuvor på åkern man passerar för att nå sipporna.

Kommentera

Publicerat i Kultur, Natur, Uncategorized, Växter | Etiketter:Backsippor, Fysingen, Upplands Väsby

Skrivet av: brittakarolina | 29 april 2018

Utflykter före säsong

Rester från Gotlandsturen.

På Lasses födelsedag åkte vi till Norebodarna och jag hade honom med mig i bilen, han tyckte om de gånger då vi åkte dit, det var liksom längst bort och bara hav utanför. Senaste gången då vi svängde ut vid fiskebodarna skyndade herr och fru gravand ut i vattnet med ett tiotal små efter sig i en rad. Gravanden känns som den skyggaste eller känsligaste fågeln och vi störde den. Vattnet var guppigt och de små blev kastade hit och dit och vi blev inte kvar så länge för de behövde nog komma iland.

Precis som då skyndade ett gravandpar ut i vattnet, då jag svängde upp med bilen framför bodarna men de hade ingen rad med ungar än. Jag hade tid och satte mej vid några stora stenar och höll mej stilla, kanske skulle de vända och komma tillbaks. De vände så småningom och gick upp men på ett annat ställe och flera gravänder kom flygande och gick ner på vattnet men till slut frös jag och fick sluta att försöka kika i nyckelhålet till var gravänderna hade sitt bo.

Vintern med snö hade brutit ner vassen.

och Norebodarna sov.

En dag fick jag för mig att åka till Stockviken, där finns ett fågelskådartorn. På Faludden är ännu grusvägar och den här årstiden är man lite ensam ute och far.

Ett hårt tuktat träd utmed vägen till Stockviken

Men säg den som ger sig.

Vid grinden till stigen mot fågeltornet satt en stor alarmerande skylt som sa att det var förbjudet att beträda området, dvs gå ut till tornet. Tolkade jag skylten fel eller….var det så ?

Kommentera

Publicerat i Fåglar, Uncategorized | Etiketter:Faludden väg mot Stockviken, Gotland, Gravänder, Norebod

Skrivet av: brittakarolina | 27 april 2018

Duvorna badar

Gick en runda i Bergianska för att kolla hur långt körsbärsplommonträden kommit. Jag vill uppleva deras blomning ännu en gång. Tanken på det vita molnet av blommor växer under vintern och jag undrar om det verkligen kan bli så sagolikt som i mina föreställningar. De blommade inte och tar nog en vecka till på sig.

Ormbunkarna sover men gullpudran lyser som guld .

Droppstensbildningar i ormbunksviken

Mer än 100-åriga stenkrukor för ormbunkar på och utmed det branta berget i norr.

Något pågår i japanska dammen, två duvor badar. De skvimpar och skakar fjädrarna i vattnet och visar upp vingarnas insidor.

Sen landar ännu en och gör likadant

De två första ger sig av och den ensamma sätter igång med sin grundliga tvätt

och flyger sen upp i ett litet träd (med mistlar) vid dammkanten och skakar ihop fjädrarna lite bättre.

Några av magnoliornas knoppar har öppnat sig och visar kronbladen men den riktiga värmen saknas än.

2 kommentarer

Publicerat i Fåglar, Trädgård, Uncategorized, Växter | Etiketter:Bergianska Trädgården, droppstensbildning, Gullpudra, Ormbunkar, ringduvor som badar i japanska dammen, vårblomster i gräsmattan

Skrivet av: brittakarolina | 26 april 2018

Vita blåsippor

Björn efterlyste i vita blåsippor i förgår. De finns på tomten på Gotland. Men de har däremot inte sällskap med några röda eller rödlila, bara blå. De kom inte med i bloggen igår, nu är det deras tur.

Lite lite ljusblå är en av dem men jag vill nog kalla dem vita, de hade till och med den där utstrålningen som en del vita blommor får i min kamera och som gör dem oskarpa hur man än försöker.

Det här är fåglarna som visade sig framför stugans fönster, rödhake och sädesärla, den senare är jag jätteglad att den kommit tillbaks, jag har saknat den men vet också (tror jag) varför den försvann.

Då jag for hem fick jag en timme över och for till DBW:s trädgård. Strax innanför grindarna mötte jag växten som jag fått sett för första gången i Bergianska trädgården någon vecka tidigare, VÅRCYKLAMEN.

Tulpaner och tusensköna i olika färger blommade i rabatter och trädgården stod verkligen laddad för att möta vår och värme.

Allt var läckert inbäddat och bara väntade, jag måste gå närmare den rosa azalean som blommade och då jag vände kameran för en annan vinkel kraxade motorn och sa batteriet slut. Jag hade glömt att jag tagit en massa bilder, denna rysliga glömska som hälsar på mer och mer.

Mer på topp än just på startsnöret till en ny blomstrande sommar är det svårt att komma och med alla förväntningar till blir det riktigt laddat.

5 kommentarer

Publicerat i Fåglar, Trädgård, Uncategorized, Växter | Etiketter:DBW:s trädgård, Gotland, rödhake, sädesärla, vårcyklamen, vita blåsippor

Skrivet av: brittakarolina | 25 april 2018

Våren kom 2018 också

Nu är stugan upplåst för sommaren och våren äntligen på plats utmed Långmyren på Gotland. Gåtan om vem som ville kolla huset, löste sig, jag hade blandat ihop larmbolaget och vårt nya försäkringsbolag. Deras besök tog något mellan 20 och 25 minuter, sen kunde jag fortsätta att räfsa och nödtorftigt lägga igen hålen som rabbisarna grävt. Det går faktiskt lite trögare än förr med allt som behöver göras för att platsen ska se lockande ut. Både blå-och vitsippor slog ut på tomten, flera dagar senare än på mer skyddade ställen och i år fick jag se påskliljorna blomma, några som jag planterat men aldrig sett när de slagit ut. Det var knoppar bland vildtulpanerna men de blir nog utan beundrare i år.

Då jag kom var vägkanterna gråbruna och alldeles jämna och sköna att se, vastarna syns tydligare och särskilt nu när de återerövrats ur törnsnår och annat som gömt dem.

Här kommer orkideérna att trängas i flera veckor och allt annat tänkbart under hela sommaren. Men det är fint att se rabatterna utan blomster också.

I år var vägen från brevlådorna till oss bredare och beströdd med strandgrus, maskinerna i jordbruket blir större och större och behöver stadigare underlag. Jag gick en liten promenad i markerna för att leta upp en vitsippsmatta från förr och överraskades av ett kalhygge som öppnade sig helt oväntat. Rubb och stubb jämnat med marken och upplagt i enorma stackar, tjocka och smala träd om varann. I riset överst flaxade koltrastarna och försökte hitta sina bon eller något att äta, störda verkade de i alla fall. Den mjuka sandjorden hade gett vika för maskinen och där det förr var en cykelstig var nu helt sönderkörd mark med sjöar i de breda traktorspåren. Brutalt.

Jag skulle kunna beskriva vad som växte här och vad vi föreställde oss om de första som odlade den här marken. Sandjordarna var de första som odlingens människor började med under bronsålder. Men det känns som om det är bäst att glömma. Allt var nyss åtgärdat inget pågick och luften var tyst så när som på koltrastarnas skrik

Men en dag hade Gotlands Tidningar en helsida om något som såg roligare ut.

Det är bara någon kilometer härifrån, nästan grannar. De planterar vinplantor, det är ganska modigt men antagligen vet de vad de gör. De började för ett par dagar sedan och när jag åkte förbi igår hade de hunnit en bra bit. Det är det grönaktiga på fältet som är gröna påsar kring plantorna

Förr om åren fanns det påskliljor i dikena på många ställen, de verkade nästan vilda, alltid dubbla och tofsiga.

Här är de enda tofsiga jag hittade i år.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized, Växter | Etiketter:påskliljor vid vägkanten, Rishögar vid kalhygge, traktorspår, vägkanter utan blomster, vinplantering I Hamra, Vitsippor

Skrivet av: brittakarolina | 20 april 2018

Nattfjäril

Nattfjäril
Lampan över ytterdörren lyser på natten och på morgonen kan man hitta nattfjärilar med olika förklädnader parkerade på husväggen eller dörren. I morse satt något som liknade ett täljspån på köksdörren och såg ut som en pinne som någon skurit i men som kastats. När den satt på dörren hade den alla benen utfällda och man såg att den förmodligen var levande men ljuset låg fel för att fotografera den, så jag lyfte in den i köket på ett skrivblock. Då drog den in benen och blev verkligen som en bit träpinne och rullade runt som en liten grenbit. När jag skulle titta på den någon timme efteråt var den borta. Vad handlar det om för tid när en insekt skapat sin förklädnad till en träbit med knivspår? Det måste ju ha funnits just täljspån när den förklädnaden kunde ge överlevnad.

Kommentera

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Nattfjäril på dagen

Skrivet av: brittakarolina | 19 april 2018

Fälla träd

Fälla träd
Att bävrar fäller träd har väl knappast undgått någon och inte bara smala och slankiga träd utan till och med riktigt omfångsrika. De går rakt på och gnager stora stycken av veden runtom, tills trädet går tvärs av. De använder sen det fällda både att bygga av och att äta löven.
Rådjuren fäller också träd kan man väl säga men bara så länge de ännu är unga och barken fortfarande är smaklig, de ringbarkar träden så de torkar och dör. De faller inte första året men efter ett par vintrar finns inga spår efter dem.
Men vem kan tro att kaniner, de vilda rabbisarna som är så söta och skuttiga, att de skulle fälla träd också. Men det är vad de gör hos oss som bor på en sandåker där det finns urgamla jättetallar och oxlar och enar och som överlevt från före min tid.
De små rabbisarna förökar sig med rekordfart men decimeras varje sensommar och höst av flera pester, men medan de lever äter de det gröna ovan jord och de gräver också hål i marken och äter rötter. De bor i komplicerade gångsystem djupt under våra fötter och på sommaren är det ibland svårt att se om ett hål leder vidare till ett kaninvåning eller om det bara är grunda matställen, om man alls ser hålen innan man snubblar ner i dem.

När djuren blir jättemånga och sommaren är torr och grönskan är sparsam blir behovet av rötter akut. En morgon kan man upptäcka fem hål under en enbuske, i en ring runt busken, inte längre ut än buskens omkrets. Får de sen hålla på så blir hålen fler och busken blir brun och faller till slut omkull. I början fyllde jag igen hålen när jag såg att de varit igång under natten och plattade till men det håller inte de hungriga borta, man kan ju inte vakta på natten och alla vintermånader o.s.v. så buskarna faller en efter en. Enträd med tjocka stammar, som funnits i mer än 50 år är nu på väg att bli de gulliga rabbisarnas nästa offer. Inte bara enarna går åt, allt med ytliga rötter ger de sig på. Om de får tid på sig så blir det nog öken här.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Gotland, rabbisar, Vildkaniner

Skrivet av: brittakarolina | 16 april 2018

Värme och värme

Solceller
En skillnad från förra sommaren är (tycker jag) att många fler gotländska hustak är klädda med solceller. Ofta en liten bod en bit från huvudbyggnaden eller ett tak på en längre lagårdsbyggnad. Det förändrar bilden av det avlövade landskapet när de röda taken av tegel eller målad plåt plötsligt lyser i något rutigt i svart och glasfärgat. Jag har inte hängt med i priser och vinst ur uppvärmningssynpunkt eller bidragsmöjligheter men förvandlingen ser plötslig ut, den kan ha pågått en tid, kanske har grönskan på sommaren gjort att det inte varit så tydligt som nu. Då jag kom hem och skruvade upp radion hörde jag just att det ska bli mer bidrag för att sätta upp solceller.

Ved

När solen går ner som ett eldklot mellan träden i västra talldungen och det skymmer, kommer snart det mörker utanför som gör att jag stänger dörrarna och drar ner gardinerna. Då infinner sig ett primitivt behov av en eld som värmer och knastrar lite och det gäller att ha ved inne, som är torr och att jag hittar tändstickorna någonstans. Sen börjar den andra sköna delen av att vara här, då är det elden, radion, och jag. Tomrummet efter Lasse är stort och gång på gång behöver jag hans bekräftelse på något jag ser, gör eller tänker.
Förra året handlade jag ved hos Granngården, fyra stentunga säckar björkved till extrapris och det räckte precis det året och till en första rejäl brasa i år. I förgår for jag till Hemse för att upprepa förra årets vedköp, men veden var slut. Vem mer i trakten säljer ved säckvis? Inte bensinstationen, järnaffären, ingenstans fanns ved. Åkte hem och lyfte fram sågen och började stycka tallgrenar från tallen som föll för två år sedan. Så klart att det gick bra, men jag har blivit bortskämd de sista åren med att inte behöva greja ved själv.

Annie på väg att gräva upp förrymda krokusar som ska få åka på utflykt till myren.

Helmer

Fick en inbjudan från Annie på facebook, hon och Helmer bor nära stranden och jag var nyfiken på Annies trädgård, hur den klarat vintern. Trollhassel och krokusar blommade och i skogen runtomkring var ramslöken på väg upp i grön-gröna mattor. Efter gott kaffe med bullar och vaniljhjärta sa jag att jag skulle hem och såga. Vad ska du såga? Ved? Det kan du få av oss sa både Helmer och Annie och plötsligt fick jag ved i kassar som jag inte ens orkade lyfta. Då tog Helmer fram sin lilla lastbil, satte kassarna på flaket och körde med hem till myren och satte kassarna på trappan !! En stor varm överraskning, som på en en födelsedag. Och vilken ved sen och en knippa törestickor !

14 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Annie och Helmer, Gotland, Solceller, Ved

Skrivet av: brittakarolina | 13 april 2018

Att vara nära

Nära vad? Det finns mycket att välja på men om man är på Gotland så kommer nog marken närmast men även annat som man vill se bättre. Lasse och jag kom inte till Gotland i april de sista åren trots att vi båda ville vara med när sipporna bredde ut sina mattor om våren, det fanns alltid något annat som måste gå före.

Men nu är jag här och utan bredband igen, så jag stannade upp i Visby och gick till Telia för att få hjälp. Sist jag var här var förra sommaren och butiken på Adelsgatan var då knökfull av folk, det blev en lång, lång väntan, igår var bara en före och jag trodde det skulle gå i ett nafs men det tog precis lika lång tid med en före och en expedit som för 30 före och fyra expediter. Men jag fick min hjälp och det funkar.

Spännande att komma till stugan och se om vaktbolagets lappar på fönsterrutor och dörrar har haft effekt och för första gången på sju år hade ingen tagit sig in i huset utan nyckel eller lämnat dörrar eller fönster vidöppna. Det var skönt.

Marken är ännu gråbrun men snön har i vinter lagt ner gräs och fröställningar så marken ser slät ut som om någon gått över den med dammsugare. Det är klart att man blir lycklig av allt som blommar och grönskar men det här är också fint, man ser genom trädkronorna och husen kommer fram som stått gömda bakom syrener på sommaren.

Rabbisarna visar sig inte men de har gjort sina utgrävningar och det är ingen konst att komma ännu närmare marken om man inte ser sej för.