Sommaren är inte slut för oss, ungdomarnas semestrar är över och ännu når solen över talltopparna och värmer stugan en månad till och då passar vi på att inta den och får vår ”nära natur”- känsla påfylld så att den räcker över vintern.
Det var lite snudd på att vi inte kom iväg på ett tag. Historien kan göras lång men den avgörande punkten var att jag tog soporna med mej i förgår morse på väg till bilen och slängde bilnycklarna i kontainern tillsammans med soppåsen. Utan bilnycklar kommer vi inte in vare sig i garaget eller bilen och det finns bara ett ex. Kontainern når mej till hakan och en glutt ner visade en bottenskyla med slängda hopknutna påsar. Där måste ju nycklarna ligga. Med trädgårdsskötarens kratta lyckades jag lyfta alla men i botten fanns inga nycklar. Nya bilnycklar får man inte i ett nafs och då måste vi boka om biljetten till Gotland, ja det blev panik för jag skulle passa två tider dit jag tar mej med bil och den enas telefon svarar att de ska ringa upp mej klockan 14. Efter att jag gått hem och överfört paniken på Lasse gick jag ner igen och förstod att jag måste knyta upp soppåsarna och började tackochlov med vår egen. Knuten var rejält tilldragen men det fanns en liten glipa intill knuten där nycklarna skulle kanske kunnat leta sej in i värsta fall. Det såg omöjligt ut men längst ner i botten på den proppfulla påsen skimrade en metallbricka, det var bilnycklarna !! Ja allt ordnade sej men lite mardröm var det allt.
Överfarten den här gången var den lyxigaste vi upplevt. Vi har ju hunnit vara med om lite olika bemötanden under åren och varit glada varje gång vi gått iland och sen glömt resan till nästa gång. Den här tiden i augusti går väl rusningen i riktning mot fastlandet och fyllda färjor har vi åkt med nästan jämt. Nu fick vi köra in på ett bildäck tomt som ett dansgolv och det blev inte påfyllt mer än en knapp rad. Och vi fick en bilplats vid den aktre hissen och slapp krångla oss genom hela båten till aktersalongen.
Önskan att stå nära en hiss bemöttes med ett glatt, det ordnar vi och man hade redan lagt ut ramp, då vi kom. Sittplats i aktern nära hissen, är det sant ?
I Visby pågår Medeltidsveckan och vi har en verklig medeltidare, Alfred, som lockat sin mamma att följa med på en extratur till ön för att uppleva Visbys verkliga ålder. Ingrid i Klintehamn hade en jättefin bild på en harpospelare i DBW:s trädgård och visst vore det roligt att gå runt bland alla utklädda och känna sig som i en tavla. Men vi fick nöja oss med ett möte med Karin och Alfred över en kopp kaffe vid biblioteket.
Här kommer de, den sköna värmen har tagit ledigt ett par dar och blåsten rör om ordentligt.
Alfred drack inte ut glas, han hade sin nya vattenflaska med vatten som han sköljde ner kakan med.
Här är Karin och Alfred, vi såg mängder av kläder vi aldrig förr skådat på den lilla stunden vi stannade till i Visby men de här var också nya för oss.
Vid stugan väntade Camilla, Niklas och Spip , det blev också ett kort möte före deras sena kvällsfärja. De flyttar till annat hus vid månadsskiftet och undrade om Spip fick vara kvar med oss för att slippa flyttröran. Vi tycker ju att vi känner Spip och har följt honom sedan han var ny, så det var inte svårt att säga ja. Men det är inte bara att byta värdfolk hur som helst, Spip längtar efter att höra Camillas bil komma tillbaks med hans invanda ägare, så han väntar med blicken och öronen riktade mot vägen från brevlådorna.
