En lång och ganska trist blogg där inget nytt inträffar eller händer.
Att lägga ett brev på lådan brukar inte ge upphov till en blogg. Men ett trevligt möte kan uppstå på vägen om man träffar någon man känner igen, det händer mindre ofta nu, många av dem vi lärde känna med barn i samma ålder som vi, har dött och vi saknar dem. Vi rundar Centrum på utsidan och beskådar grusområdet, där Väsby gymnasium stod och som man rev i en hisklig fart vintern 2012, det upplever nu sin femte sommar. Jag har ondgjort mig i flera bloggar över kommunens hantering av området, så det kan inte göras en gång till. Nu har man bestämt sig för hur området ska användas och vi har bara att invänta den kommande verkligheten.
Under tiden är tomten en övergiven plats med mark av utjämnat rivningsmaterial och nu även med skräp från diverse låtsasaktiviteter.
Varken hundar eller människor mår bra av att gå i det vassa och kantiga underlaget
Minne från ljusslingeprojektet
Schackspel
Planteringen av bärbuskar i ”stadsmiljö”
Platsen för Theselius ”Eremitkoja”
Den av barnen hett önskade ”parkourbanan”
Hjul är motvilliga i det kantiga gruset
Den gigantiska sandlådan
Skyltarna som skulle ge oss eller få oss Väsbybor att börja tänka, står kvar och ropar mot rymden.
Vild växtlighet
Längst bort går man under Dragonvägen
För att inte gå raka vägen hem igen tar vi en liten runda mellan blå husen, ner under Dragonvägen och kommer upp vid upp vid hundrastgården.
Här ska nu bebyggas så den lilla gröna remsan utmed Dragonvägen försvinner. Medan gatorna i centrala Väsby får blomkrukor och lyktstolparna får hängande korgar med blommor i vackra färger som väcker besökares beundran, har marken kring gångstråken fått klara sig med minimal omsorg. Kardborrar och nässlor har fått stå kvar och varför? Ingång till hundrastgården, varför får kardborrarna stå kvar, när man har maskiner som klipper ?
Det behövs bara en eller två kardborrar i en långhårig hunds päls för att ge matte eller husse arbete i timmar.
Och här en av bänkarna utanför hundrastgården, Gräset är klippt men nässlorna kvarlämnade. Hur har man tänkt? Vet parkarbetaren inte hur en nässla ser ut och hur den funkar? Den bränns också på små barn som har närmast till den. 
Här växer nässlorna in genom ryggstödet.
Kan det finnas en tanke bakom att inte ta bort nässlor? Hur ska den i så fall försvaras?
Grannens rosenhäck doftar av enstaka rosor fortfarande, men nu börjar nyponen bli röda.
Planteringarna utmed gatan är nu mer lugna efter vårens färgexplosion och de stora boll-lökarna finns kvar även som utblommade.
och de älskade ”Linnés döttrar” blommar i en diskret grålila ton. 
Brevet är lagt på lådan.
Brittakarolina's Blog 