Skrivet av: brittakarolina | 27 juli 2016

Vandring i grus

Våra utflykter under varma årstiden begränsas till platser med gångbanor där en rullator kan rulla med. Vart åker vi idag? Hur var det vid Drottningholm? Långa sträckor i grus, men kanske  det har blivit lite tillplattat av alla promenerande turister och sen får vi se hur de nyplanterade lindarna tagit sig, vi kollar och sen kan vi fika i grottan med våfflor. DSCN7757Vitt och rosa var färgen för sommaren nedanför slottet och den stora mängden av unga lindar fyllde luften med stora fräscha lövkronor. Alla de gamla träden verkar nu vara utbytta och man har inte sparat på mödan att få dem att överleva, alla har ett slanghål för vattning en halvmeter ut från stammen.

DSCN7759

De allra senast omplanterade?

DSCN7761Det är gott om soffor, solgasset och det  storkorniga gruset gör att man gärna pausar.DSCN7765Vatten forsar ur den rosa stenväggen

DSCN7762och inga barn försöker bada i bassängen där vattnet landar.

DSCN7774 DSCN7775 DSCN7780 En ringduva står plötsligt i gräset och visar sig från alla sidor och går sedan upp i en av de unga lindarna.

DSCN7781

De har blommat för inte så länge sedan och i år har vi missat all lindblomsdoft, hur gick det till?DSCN7782och här är det jäkla gruset vi ska igenom för att få vårt kaffe.

DSCN7785Här äntligen är ingången till våffelgrottan, vid foten av Kina slotts kök och matsalen som kunde sänka ner eller lyfta upp ett bord genom golvet. Vi har  varit vid Kina Slott så många gånger att nu drar kaffet mer än konsthistorien.

DSCN7784

Men visst är det märkligt att det här finns kvar.

DSCN7783

Sen är det bara vägen tillbaks vi ska klara av. Vi mötte ingen mer person med rullator och då vi kom ut från kaféet  gick ett par med rullstol nedför backen utanför. Vi hörde ingen kommentar från dem om framkomligheten, men om de gick samma väg som vi hade de ett helvete.

DSCN7792

Den stora fria ytan i parken med dammar och fåglar var också väl besökt. Pojkens rörelse på bilden är något som  (en del) djur lärt sig att fly undan från, att hämta upp en sten att kasta. Vi lärde oss i Skottland, där lösa hundar drog kring i flockar att om man vände sig mot dem och tog upp en sten från marken, så flydde de utan att man ens behövde kasta den.

DSCN7796Ja sen var vi tillbaks, vi hörde att man hurrade och ut marscherade fyra vakter i pickelhuvor (eller något hårt blankt) och Lasse suckade, det här var nog sista gången Drottningholm.

Skrivet av: brittakarolina | 25 juli 2016

Johan Peter Westring

Då en av växtfärgningsvågorna drog in över textilSverige på 60-talet var det något nytt för en hel generation. Man hade lämnat så mycket av tidigare tvingande textilt hantverk bakom sig att allt fick letas upp i uppslagsböcker och bibliotek och man kände sig som upptäckare. Jag blev nyfiken på Westring, då Sandberg & Sisefsky i Växtfärgning gav recept på färgning med lav enligt Westring.

BloggBilden lånad från Wikipedia, okänd konstnär.

Jag ringde runt till Stockholms antikvariat för att hitta originalet till recepten och boken där receptet hämtats, Svenska lafvarnas färghistoria var känd men kom mycket sällan in till försäljning. Några månader efter att jag lagt en beställning ringde en handlare som fått in boken och jag fick en viss tid på mig att bestämma mig. Det var en dyr bok men jag skulle fylla år och det var svårt att inte önska sig den. Lasse som då jobbade delvis inne i stan skulle gå och titta på den och eventuellt hämta den och hans fråga till handlaren när han fått boken i handen, har blivit ett upprepningsskämt i familjen. ”Har ni något bättre exemplar”? Bokhandlaren upplyste då vänligt att det här var det andra exemplaret han sett under hela sitt gråhåriga liv och han trodde att det möjligen fanns sammanlagt fyra. Om det inte passade, så hade Lasse inte förstått något.

DSCN7708

Johan Peter Westring föddes 1753-11-24 i Linköping, han blev en av Linnés senare elever och hans bana finns beskriven i Carl von Linnés lärjungar i Östergötland av Arend Wallenquist och kan läsas på nätet. Westring blev läkare, brunnsintendent, livmedicus och till slut adlades han 1822 för sina förtjänster men behöll namnet. Han var idérik och intresserad av nya medicinska rön och förutom botanik och användningen av lavar till färgning av garn var frenologi ett av hans intressen. Att läsa av skallformer uppfanns inte på 30-talet i Uppsala av rasbiologer utan förekom långt tidigare och i slutet av 1700-talet var man inspirerad av Frans Josef Gall.

Svenska lafvarnas färghistoria,  boken tryckt år 1805 innehåller de häften som Westring utgav med beskrivning av 24 lavar han undersökt ur färgningssynpunkt. Färgerna återges i små handkolorerade rektanglar och Westring resonerar kring sättet att beskriva det han uppnått. DSCN7742

Laven som fick Westrings namn, är enligt honom själv, den som innehåller mest färg, men tyvärr  växer den inte ymnigt.

DSCN7714

Varje färgad ruta motsvaras av ett recept.

DSCN7711

Tuschlav, den har jag lyckats få röd färg av och den består så länge den inte blir solbelyst.

DSCN7715

Lavarna har avbildats av Eric Acharius, professor och Westrings sista elev och har sedan graverats av Carl Venus och Johan Wilhelm Palmstruch.

Liksom sin lärare Linné, hade Westring landets resurser för försörjning som ledstjärna  och kan det ha varit örnlaven på Västkusten som inspirerade honom att söka fler färggivande lavar?  Örnlaven ger en klarröd till lilaröd färg, den så kallade Boråsfärgen, byttelet eller orselj och den har han inte visat upp vare sig som lav eller vilka färger den ger, däremot beklagar han att vi exporterar den som råvara och inte som färgstoff.

DSCN7744

Westring hedrades av Linnean Society med att få en växt från Söderhavet med ursprung i Australien uppkallad efter sig, Westringia rosmariniformis. Bilden av växten är återgiven i Wallenquists bok om de östgötska Linnélärjungarna och finns i Vetenskapsakademins handlingar 1797.DSCN7753

Då Westring adlades för sina vetenskapliga insatser år 1822  avbildades på adelsskölden en sten med lav och ovanför den, två kvistar av växten från Söderhavet.Westrings vapen

Johan Peter Westring dog 1833-10-01 i Norrköping.

Lafvarnas färghistoria kan numera läsas på nätet: https://archive.org/details/svenskalafvarnas00west/                                                                      här får man alla sidor och utan att dra på vita bomullsvantar eller med skräck att välta kaffekoppen över sidorna, den kan också köpas som nytryck (reproduktion) till olika priser.johan-peter-westring

Bilden återges i Wallenquists bok och är en kopia av Johan Krouthén efter ett okänt porträtt.                                                                                                                                                                   I Nationalmuséi samlingar förvaras en uppfinning (konstruktion), ett räddningsmedel för skendöda, Lifspust. Den förvaras i ett schatull och är ett bälgliknande instument i vitt skinn klätt med grönt papper. av Westring DSCN7710

Förgyllaren har snubblat på bokstäverna i mitt ex.

 

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 20 juli 2016

Gå till brevlådan

En lång och ganska trist blogg där inget nytt inträffar eller händer.

Att lägga ett brev på lådan brukar inte ge upphov till en blogg. Men ett trevligt möte kan uppstå på vägen om man träffar någon man känner igen, det händer mindre ofta nu, många av dem vi lärde känna med barn i samma ålder som vi, har dött och vi saknar dem. Vi rundar Centrum på utsidan och beskådar grusområdet, där Väsby gymnasium stod och som man rev i en hisklig fart vintern 2012, det upplever nu sin femte sommar. Jag har ondgjort mig i flera bloggar över kommunens hantering av området, så det kan inte göras en gång till. Nu har man bestämt sig för hur området ska användas och vi har bara att invänta den kommande verkligheten.

DSCN7655

Under tiden är tomten en övergiven plats med mark av utjämnat rivningsmaterial och nu även med skräp från diverse låtsasaktiviteter.

DSCN7681

Varken hundar eller människor mår bra av att gå i det vassa och kantiga underlaget

DSCN7665

Minne från ljusslingeprojektet

DSCN7661

Schackspel

DSCN7668

Planteringen av bärbuskar i ”stadsmiljö”

DSCN7669

Platsen för Theselius ”Eremitkoja”

DSCN7663

Den av barnen hett önskade ”parkourbanan”

DSCN7658

Hjul är motvilliga i det kantiga gruset

DSCN7673

Den gigantiska sandlådan

DSCN7675

DSCN7662

Skyltarna som skulle ge oss eller få oss Väsbybor att börja tänka, står kvar och ropar mot rymden.

DSCN7679

Vild växtlighet

DSCN7682

Längst bort går man under Dragonvägen

DSCN7650

För att inte gå raka vägen hem igen tar vi en liten runda mellan blå husen, ner under Dragonvägen och kommer upp vid upp vid hundrastgården.

DSCN7635

Här ska nu bebyggas så den lilla gröna remsan utmed Dragonvägen försvinner. Medan gatorna i centrala Väsby får blomkrukor och lyktstolparna får hängande korgar med blommor i vackra färger som väcker besökares beundran, har marken kring gångstråken fått klara sig med minimal omsorg.  Kardborrar och nässlor har fått stå kvar och varför? Ingång till hundrastgården, varför får kardborrarna stå kvar, när man har maskiner som klipper ?

DSCN7636Det behövs bara en eller två kardborrar i en långhårig hunds päls för att ge matte eller husse arbete i timmar.

DSCN7684

Och här en av bänkarna utanför hundrastgården, Gräset är klippt men nässlorna kvarlämnade. Hur har man tänkt? Vet parkarbetaren inte hur en nässla ser ut och hur den funkar? Den bränns också på små barn som har närmast till den. DSCN7686 Här växer nässlorna in genom ryggstödet.

DSCN7689

Kan det finnas en tanke bakom att inte ta bort nässlor? Hur ska den i så fall försvaras?

DSCN7638

Grannens rosenhäck doftar av enstaka rosor fortfarande,  men nu börjar nyponen bli röda.

DSCN7647Planteringarna utmed gatan är nu mer lugna efter vårens färgexplosion och de stora boll-lökarna finns kvar även som utblommade.

DSCN7643

och de älskade ”Linnés döttrar” blommar i en diskret grålila ton. DSCN7470Brevet är lagt på lådan.

Skrivet av: brittakarolina | 17 juli 2016

Kantarelldag

Har gjort en liten vända till Danderyds sjukhus och är på plats hemma igen. Min ena höftled gled ur sitt läge, något man är ordentligt varnad för om man fått leden utbytt mot en metallkula och det är otroligt smärtsamt. Men allt funkade, larm, ambulans och sjukhus, alla var jätterara och till och med maten var god, där har det hänt något de sista åren. Nästan inom ett dygn var jag hemma igen, nu med en korsett som ska staga upp mej, så jag inte hamnar där en gång till.

DSCN7613

I dag kom Karin och Glenn och hade med sig en korg med kantareller som de rensade och stekte till ett skrovmål åt oss. Själv har jag inga kantarellögon och hittar aldrig några, så det var hellyxigt.

DSCN7614

DSCN7622

Sen for vi till Rosersberg och fikade i en syrenberså i slottsparken. DSCN7624

Det var en fin dag.

DSCN7623

Här syns Agnes lite bättre och Glenn.

Skrivet av: brittakarolina | 11 juli 2016

I diket

Det här blir som en fortsättning på förra inlägget med blåklinten i en veteåker nära Torsåker och nu kommer en veteåker från Runsa.DSCN7513Här lyser inte ens en blåklint upp ytan av veteax. Så klart det måste kännas fint för odlaren att få ut optimal mängd av vad som är möjligt från en åker och om man inte är odlare kan man beskåda och undra vad som är natur och inte. Har själv varit med om att dra tistlar ur åkrar på 40-talet och önskar dem inte tillbaks, men jag har också analyserat bin som dödats av besprutningsgift på 50-talet och förstår att bakom de jämna ytorna ligger ett enormt arbete.

Kring de välväxta åkrarna finns fortfarande diken kvar och det är där det vilda får trängas och överleva. Hittade ”Diken” på nätet av Peter Nolbrant och dikets historia. Förr slog man det gröna i dikena med lie och höll dem öppna men inte nu längre och det blir en riktigt tät röra av allt som trängs där. Vi gick en bit av den enskilda vägen mellan Runsa och Rosendal igår och tänkte njuta av den ”vilda” växtligheten i diket men i den smala remsan är det  svårt att skilja ut enstaka växter, möjligen blomhuvuden på skaft som sticker upp ur det gröna.

DSCN7535

Just nu blommar gulmåra = jungfru Marie sänghalm och tillsammans med rödklöver skickar de ut söta fläktar utmed vägkanten.

DSCN7568

I diket står förstås åkertisteln, den bidar sin tid och väntar utanför den moderna åkern.

DSCN7542

och det gör också brännässlan

DSCN7553

Hampdån är ett vacker ogräs släkt med vanligt vitplister

DSCN7521Många växter är så vanliga och finns överallt, så man märker dem knappt, röllekan till exempel, den kunde ibland vara alldeles rosa. Den var svår att plocka, hade segt skaft och luktade lite skarpt, så den fick gärna stå kvar.

DSCN7592Något rött lyser fram, det finns hallon i diket.DSCN7586

DSCN7570

Vem bor här? Sorkfamilj? Eller har en tax letat efter något?

DSCN7555

Lök av något slag, backlök?

DSCN7593Något surrar och låter och det är maskinen som skapar de vita kuberna som kommer och lindar in det klippta i plast.DSCN7597En person fixar hela paketeringen
DSCN7515Läckert ljuslila huvudena av åkervädd ser nästan lite lyxiga ut vid den slitna väganten.DSCN7524

Det fladdrade kring vädden, en grönvit kula höll fast i en fjäril , är det en grön bladspindel? Den använder inte nät att fånga sitt byte utan anfaller direkt.DSCN7531-001

DSCN7583Där skymtar de vackra taken på RunsaDSCN7604

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 08 juli 2016

Blåklint

DSCN7412Utsädesrensning och ogräsbekämpning har gjort att blåklinten inte ses i moderna åkrar. Förr spreds den huvudsakligen som ett åkerogräs. Nutida sädesfält kan vara trista att se, stora arealer med jämnhöga strån och helt ogräsfria. När man nu ser ett vetefält jämnt som ett golv och med blå prickar i undrar jag om man avsiktligt blandat  lite blåklintfrön i utsädet för att pigga upp den enformiga ytan.

DSCN7416-001

 

Skrivet av: brittakarolina | 07 juli 2016

Expedition Pirk och Johannesolja

DSCN7495

Johannesoljan är slut och likaså Hirkumpirken och just nu blommar Johannesörten, den har till och med hunnit avsluta en första blomning och nya blomknoppar är färdiga att slå ut. Jag har spejat ur ett ställe där de står tätt och ingen saknar dem om de är borta, det är på en lerhög mellan järnvägen och Väsbyån,

DSCN7498

Det finns mycket att läsa på nätet om vad växten innehåller och vad den är bra eller farlig för, men hos oss använder vi oljan till rödflammiga småsår medan den röda pirken är svårare att motivera som en nyttighet.

DSCN7424Här står plantorna packade i det höga gräset och tågen dundrar förbi, jag har sax och påse med för att skörda.DSCN7450

Sen ska knopparna avskiljas och medan jag sitter och plockar av dom får jag tid att fundera på tidsåtgång även för annat smått t.ex. bär av olika slag och annat man vill ha mängder av.                                                                                                                                                   Eftertraktade  element hamnar snart i industriell skala och då tappar man kontakten med hur de insamlats eftersom handplockning är uteslutet, om man inte importerar handplockat från ett billigare land.  Man konstruerar maskiner som plockar och ju mer jag kommer på dess mer växer ett hopsamlingstekniskt område fram som antagligen heter något. Läste om havtorn som hittills inneburit plockning av bär för bär men nu föreslås att man klipper av hela grenar och fryser dem och då går bären att slå av. Då jag googlar på Johannesolja finns den i många rubriker och jag undrar hur man framställt oljan och hur mycket mer av växten som ingår. Pirken finns ännu inte att köpa på systemet, kanske för att plockningen av knoppar gör den extremt dyr.

DSCN7458

Då man häller sprit på knopparna färgas spriten rosa redan efter en kvart.DSCN7462Efter en timme blir färgen starkare och mer tegelrosa. För att till slut bli mörkt brunröd.

DSCN7453

Knoppar i olivolja färgar inte lika starkt som i sprit, oljan blir mer brunaktig. Den lilla snäckan följde antagligen med från växtplatsen.

DSCN7487

Den övernattade i en balkonglåda men fick sen komma ner till markens grönska.

DSCN7500

Skrivet av: brittakarolina | 03 juli 2016

Valnötsträd i juli

DSCN7405De nya blivande valnötsträden har fått komma i varsin kruka. Trots att jag vet hur fort frön kan gro och bädda in oss i buskage på kort tid, är jag förundrad inför att valnötterna hunnit skicka ut blad och seg stam  på mindre än nio månader sedan de plockades på marken.  Och det efter att ha legat på nötfatet och torkat ett par månader och sen stått i kylskåpet i tre.

DSCN7410Övervintringen blir nästa fråga, om de vill vara med så länge. Tänk om det fanns växthusägare som ville ta emot medelhavsväxter och andra med samma behov för övervintring i kyligt växthus men utan frost. Moderna lägenheter är döden med sin värme och torka för en lång rad växter och även om man skaffar luftfuktare och extra växtbelysning är det ingen konst att misslyckas. För dem som handlar med växter är det här inget bekymmer, varje år nya olivträd och nya citrusar.

Skrivet av: brittakarolina | 30 juni 2016

Mora stenar

Om man säger Kröningsstenen till någon som är lite gammal och som minns händelser på 50-talet så dyker rubriker från 1950 upp i minnet, då några skotska studenter rövade kröningsstenen från Westminster Abbey i England. De råkade spräcka den (ett stort sandstensblock) gömde den och fick den lagad och sen placerade man den på altaret i Arbroath Abbey i Skottland.  Där blev den inte liggande länge och hämtades tillbaks till Westminster Abbey 1951. 1996 beslöt brittiska regeringen att stenen skulle återlämnas och i november samma år forslades den till Edinburgh Castle, där den nu förvaras.

På den här stenen Stone of Scone (från Scone Abbey, första förvaringsstället man känner) har skotska kungar krönts sedan minst år 847 . Den har vandrat fram och tillbaks över gränsen under årens lopp och om den är på fel sida (Englands) svallar känslorna.

DSCN7077

Vi har också haft en kröningssten vid Mora äng i Lagga socken utmed Långhundraleden, den gamla vattenvägen till Uppsala.  Vid Mora sten hölls Mora ting och där kröntes kungar i Svealand. I Olaus Magnus historia om de nordiska folken avbildas stenen som en stor rundad skiva.

.

Själva Mora sten försvann troligen (Wikipedia) 1515  för att förhindra att den danska kungen skulle krönas till svensk kung. Stenen har inte återfunnits trots ihärdigt sökande och Gustav Vasa lade ner mycket arbete på detta. 1770 byggdes det lilla rosa huset på Gustav III initiativ för att förvara de minnesstenar som fanns kvar på platsen.

DSCN7079

En lång rad kungar kröntes på Mora sten och vid varje kröning ristades en minnessten, dessa har blivit kvar och förvaras i rosa huset utmed vägen mellan Knivsta och Uppsala.

En som tror sig funnit Mora sten är arkeologen Mats Larsson och det har beskrivits i ”Mora sten återupptäckt” av Lars Garn fil dr i historia.

Den andre som föreslår var stenen finns är hembygdsforskare Manfred Ohlsson , han ser den i en åker 1 km öster om det rosa huset, den tycker jag nog påminner lite om en stadig plattform att bli hyllad på.

Manfreds_sten

Bilden blev ganska liten

Vi har passerat skylten till Mora stenar många gånger på E4 strax före Uppsala, men det var först när vi kom från Linnés Hammarby på vägen mellan Knivsta och Uppsala som vi gav oss tid att stanna upp. En liten stentrappa leder ner till rosa huset från vägen och för en med dålig balans är det omöjligt att gå ner utan käpp eller stöd och för en  med rullator  är det helt omöjligt.  Skylten med text har antagligen suttit där så länge att plasten vitnat och någon har skrapat fram det läsbara med något vasst. Jag menar inte att vi måste kröna våra kungar vid Mora sten igen, men lite roligt är det ändå att veta något om hur det gått till i det här landet.

DSCN7083

Mycket höga trappsteg och ingen ledstång.

DSCN7082

DSCN7078

Skrivet av: brittakarolina | 29 juni 2016

Flera som längtat

DSCN7378

Jasså, är det nya som tömmer brevlådan nu?

DSCN7377

Äntligen !

DSCN7374

DSCN7372-001Friheten

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier