Skrivet av: brittakarolina | 27 augusti 2022

Går till apoteket

,

Tog mina sista värktabletter i går kväll, det är dags att förnya förrådet av tabletter mot den senaste höftvärken. Har prövat medlet alla svenskar äter för allt som gör ont men det släcker inte värken och jag funderar på att köpa något man gör reklam för på TV.

Kollar temperaturen utanför, har ofta för lite eller för mycket kläder på mig, då jag väl kommer ut på gatan. Från balkongen ser jag då att grannen håller på att klippa en trädkrona och har klättrat högt upp på en stege i sin branta trädgård, jisses hur törs han? Väntar tills han flyttar stegen så jag inte kan se den.

Tar med mig soporna ner och ser att en liten vildvinsreva på sophuset har hittat en ny och egen väg uppför putsen och de små sugfötterna som fäster vid väggen är så bestämda.

I stället för att gå raka vägen in till Väsby Centrum, rundar jag även kvarteret intill och sneddar genom Suseboparken. Där pågår ett spel som befolkar hela gräsmattan och man kastar frisbee och vid sofforna intill dödens brunn är fem rollatorer parkerade. Vattnet i livets ström forsar klart och rent, det är ovanligt, jag har aldrig sett så mycket och så rent vatten här, det måste bero på en vattenläcka eller har någon fifflat med kranarna?

Blomstren har blivit fröställningar, Ölandstoken har vita sena blommor och grönskan är yppig, silverpäronträdet har blivit en silverpärongrotta.

Går in genom norra ingången till Centrum och närmar mig apoteket. När jag viker in där hör jag ett högt rop VÄLKOMMEN och jag ser ett biträde som inte är fast i kassan. Jag nickar och styr mot hyllan för värk och då kommer en fortsättning, VAD KAN JAG HJÄLPA DIG MED? Det känns snorkigt att säga, INGENTING så jag sträcker mig bara efter tabletterna som ligger i mångdubbla rader på hyllan. ÄTER DU BLODTRYCKSSÄNKANDE ? Det kan jag inte förneka och då kommer nästa, DÅ FÅR DU INTE KÖPA DE DÄR. Det blev för mycket av det goda och jag frågar, hur kan du veta att just jag ska äta tabletterna. Jag kan förstå att många är glada för den uppmärksamhet de får på apoteket och känner det som omtänksamhet, men mig stör det. Jag vill fråga själv, när jag undrar och då få hjälp. Pris och innehåll står på hyllan och ändå får jag varje gång i kassan en föredragning om hur mycket billigare ett annat preparat är eller det kommer en övertalning för en rad hudvårdsprodukter som just nu säljs till reapris. Jag tror att Apoteken letar efter sin förlorade identitet och försöker ta tillbaks känslan av att vara lite mer lärda än ICA-affärer och då kan det bli så här.

Jag gick ut åt öster för att runda huset och se om något hänt med Blå parkens dammar, men nej det såg inte ut att ha hänt något, vatten i ett par fack och torrt i resten.

Är det verkligen dialogen med innevånarna som inspirerat till rensdammar mitt i Centrum med förbudsskyltar mot bad, där lekplatsen för barn ligger alldeles intill ?

Kollar Dragonvägens unga ginkgoträd, de fyra mellan blå husen har små löv och lyser på håll i eftermiddagssolen som om de var av guldstoft. De är egentligen barrträd trots sina speciella blad. Grensättningen påminner lite om granarnas och smalnar uppåt, det lär dröja innan de fyller ut mellanrummet mellan blå husen med grönska.

Tillbaka på Dragonvägen, en tomt avslutas med en rosenhäck som blommar tidigt och och sprider väldoft i ögonhöjd. Den påminner om hur fort sommaren gått och nu är nyponen mogna.

Innan jag slinker in i min port beundrar jag den ihärdiga skogsklematisen på trottoaren, som fortsätter att tända nya stjärnor.

Skrivet av: brittakarolina | 19 augusti 2022

Födelsedag

Det är 30 grader varmt, hjärnan har stängt av och kroppen vill inte flytta sig. Alla mina närmaste är bortresta, arbetar eller har ont, men Gösta skulle komma på eftermiddagskaffe. Jag sov lite länge och när jag satt och knaprade min musli ringde det på dörren, på med morgonrocken och där stod Gösta och Missy – redan. Jag fick hoppa över hårtvätten och allt jag tänkt göra för att lägenheten skulle se ut som om jag hade en hemhjälp och på med kläderna.

Vi hade inget program förutom att jag lovat eftermiddagskaffe och inga fler gratulanter var i antågande. Kanske vi kan åka på en utflykt, till Sigtuna eller något ställe du tycker är roligt, sa Gösta. Ja det gör vi.

Medan jag plockade undan och klädde mig lutade Gösta huvudet på en kudde i soffan och somnade. Klockan hann då bli smörgås (lunch) och jag rostade ett par brödskivor och vi drack lite te. Värmen pressade och vi satt och pratade och när kaffestunden närmade sig kändes utflykten helt överflödig,

Vi går ner till fiket på gatan, de har bra kaffe och oslagbara jordgubbsbakelser. Det gör vi.

Vårt lyxiga fik, Kardemumma,

Vilken tur, det fanns några bakelser kvar och vi satte oss ute på den vidgade trottoaren som hör till Bengt Sparrmans torg. Två stora träd, varav en lind silar ljuset och skuggar borden och det kom till och med ett par vindpusrtar och letade sig ner till vårt kalas. Gathörnet känns så kontinentalt och trafiken kommer mycket nära, det kunde lika gärna vara i Köpenhamn eller Paris.

Kardemummas jordgubbsbakelser

Gösta

Det mest trafikerade hörnet i Väsby.

Det stiliga tvillingparet

Missy, glädjespridaren nummer ett fick vara under bordet.

Det här var en varm och vacker dag med mycket glädje och förhoppningar, jag hade pratat med alla som inte var med och vet nu att här är bästa stället att fira något.

Skrivet av: brittakarolina | 14 augusti 2022

En tvål från Marseille

Då Gösta och Yoko kom tillbaks efter några varma veckor i Frankrike hade de med sig både godis och ett par typiska nyttigheter därifrån, en tvål från Marseille och olivolja.

Godis och olja vet jag att använda men vad gör jag med tvålen, den ser stor ut på bild men är bara 7 x 7 x 7 cm. Jo jag vet hur man använder den men det är mer än 70 år sedan jag mötte den sist. Min bror Lennart som gick till sjöss på 30-talet hade med sig en gulaktig Marseille-tvål hem en gång och berättade att han tvättade sina kläder med den. Både han och kläderna blev svarta av koldamm för han började som kollämpare och tvålen tog bra på de sotiga plaggen.

Gösta frågade, varför heter det Marseille-tvål och som vid de flesta obesvarade frågor går man till google, Marseille-tvålen har en lång historia. Redan på 900-talet ska Marseille ha varit ett centrum för tvåltillverkning. Men först på 1200-talet finns nedskriven historia. Idén om tvål tros ha kommit med korsfarare från Aleppo i Syrien. Provencalska oljor blandades med soda från brända växter och gav material till många små tvålverkstäder kring Marseille och närheten till hamn för import och utskeppning av varor var förstås bra. År 1688 förbjöd Louis XIV användandet av annat fett än olivolja men efterhand ersattes den med andra oljor men slutligen 1906 definierades innehållet till 72 % vegetabilisk olja och det gäller ännu. Nu finns endast tre större tvålfabriker kvar och en av dem säger att från 2021 ingår inte längre palmolja i deras tvål. Grön tvål är avsedd för kroppstvätt och beige tvål passar för tvätt av textil och man nämner oftast silke och ylle. Tvålen innehåller inte parfym eller konserveringsmedel. Tvålen jag fick doftar dock och jag tycker det påminner om tjära. Såg en som frågade om tjärdoften och svaret var att tvålen inte fått torka tillräckligt länge men skulle efter en tid sluta dofta.

Ett muséum dedicerat till Marseille-tvålen har just (2018) invigts i Marseille, Muséi de Savon de Marseille (MuSaMa) inte långt från gamla hamnen. Där lockar man besökarna med att de får gå i en tvålmakares skor och känna på livet som tvålmakare.

Skrivet av: brittakarolina | 10 augusti 2022

Väsbyblomster

Gatuplanteringar och stora kar med blomster i färg brukar lysa upp tillvaron för oss i Väsby. Man följer årstiderna och börjar med lökväxter och penséer och byter ut de överblommade mot nya kompositioner ett par gånger och det ser fräscht ut en bit in på hösten.

Pelargonpelarna byts inte, de blommar på utan avbrott.

Vikingabåtar kommer lastade med blommor. Ån – vårt äldsta ännu levande fornminne Väsbyån var en gång en trafikerad farled, utan den – inga båtar. Visst vore det fint om man kunde ägna ån samma kreativa intresse som båtarna och trevligt för Väsby om ån slapp fortsätta som ett giftigt avloppsdike.

Kyrkvägens blomsterbåt

Rabatterna utmed trottoarerna är svårare att hålla igång med ständig blomning. De buskar som trivs, idegran, rosenkvitten och ölandstok och många flera har fått ta överhanden och resten ser inte riktigt ut att trivas.

Trivs gör dock Clematis vitalba ? och lyser som en stjärnhimmel.

Skrivet av: brittakarolina | 06 augusti 2022

Regnskur en fredag

Sommaren har hittills varit varm och solig och inte avbrutits av en massa regnskurar eller gråväder. Men det har blivit torrt i blomsterrabatter, de behöver vattnas och alla grönsaker vi förhoppningsfullt sått i koloniland och andra odlingar mår dåligt av torka, därför längtar så många efter en riktig rotblöta. Och igår kom den.

Regnet överraskade med ett dån utanför, det lät som tåget, vattnet forsade ner och det var befriande att få känna regnet, jag gick ut på balkongen för att andas in den fuktiga luften och där stänkte regnet in och vattnade hela balkongen. Medan jag flyttade lite på en kruka kom en hård och nära åskknall, lite kusligt var det och jag väntade spänt på nästa knall men den kom inte.

Marianne Fischers blomsamling och Flickan från 50-talet fick en skön avsköljning.

och krukorna blev vattnade utan vattenkanna.

Skrivet av: brittakarolina | 30 juli 2022

Ingrid Skerfe-Nilsson

En annons för Uppsala Konstmuseums utställning om textilkonstnärinnan Ingrid Skerfe-Nilsson har återkommit då och då den senaste tiden. Jag har försökt minnas något hon gjort och jag föreställer mig vagt några ryor från 50-eller 60-talet när Hemslöjden sålde material som passade till ryor med mönster som komponerats av ”riktiga” konstnärer. Nästan alla knöt ryor på 50-60-talet och när ryavågen sedan svallade ut i glömska blev den kvar där. Måste se vad man hämtat fram ur det nära förflutna.

Uppsala Konstmuseum är inrymt i Uppsala slotts södra flygel. Slottet högt uppe på åsen ger konsthallen en spännande lokal i flera våningar, tjocka väggar och många fönster med hänförande utsikt.

Framför ingången ligger ett konstverk, en ordnad samling vedträn. Jan-Erik Anderssons The Nest, inspirerat av ett fågelbo och med sittplatser inuti.

Ingrid Skerfe-Nilsson levde 1918-2004 och blev Uppsalas mest kända textilkonstnär hon hade egen atelje i Uppsala åren 1951-1971, där hon specialiserade sig på ryor och flossamattor. Hon hade utbildats vid Konstfack och arbetat bland annat på Libraria med kyrkotextil men var senare knuten till Hemslöjdens olika organisationer. Hennes viktigaste inspirationskälla enligt Wikipedia var konsthantverket i miljön vid klostret Stans vid Luzern i Schweitz, där kapucinernunnan Augustina Flüeler skapade kyrklig textil som räknades till samtidens bästa.

Utställningen heter Ingrid Skerfe-Nilsson möter samtiden och här består samtiden av några få verk av tre nu levande textilkonstnärinnor Malin Bobeck Tadaa, Lea Constan och Maja Michaelsdotter Eriksson. De arbetar på tre olika fält med textil som bas men de få verk som visas känns bara främmande. De ger inte rättvisa åt vare sig dem eller samtiden och i mötet med Skerfe Nilssons ryor och mattor uppstår inget samtal, bara generad tystnad.

De utställda verken har lånats ut av privatpersoner och andra ägare efter upprop och efterlysning i pressen.

En av salarna i utställningen är mörklagd med svarta väggar och tak, endast ryorna är belysta. Det lyfter fram ryornas färger och visar att garnet inte blekts eller tappat sin lyster under åren som gått.

Muséet har café i källaren, det går hiss mellan alla plan men också en trappa i muren, historien känns närvarande och slottet skapar både begränsningar och rymd. Jag dricker mitt kaffe och äter en tårtskiva med cheesecake och jordgubbar, fönstren står vidöppna mot sommaren utanför.

Utsikten från slottsfönstren i muséet kunde varit fin men rutorna var inte putsade på ett bra tag så det blev en såsig sikt.

Ute på slottsbacken syns slottets grannar bättre. Här västerut den pampiga paradvägen från slottet till botaniska trädgården och Orangeriet

Norrut Gunillaklockan och Domkyrkans torn.

Skrivet av: brittakarolina | 26 juli 2022

Julidagar

Juli är inte helt slut, några dagar ännu kvar, det är måndag och jag går ner till Väsby Centrum för att få hjälp med min mobil. I köpcentret som varit tyst och stilla i flera veckor möter plötsligt en ström av människor. Flera är lastade med matkassar, man har just kommit hem från semesterresor och flera manspersoner bär en stråhatt som inte varit modern i min tid, en med smala brätten som ser ut att ha hamnat där på skoj men nu är det fullt allvar. Är det sommarens grej? Såg sedan en bild där J. Åkesson tryckt ner en sådan hatt på huvudet. Den säljs också som utklädningsrekvisita för 20-tal.

Några sommarveckor försvinner lika fort som alla övriga veckor, hände något? För ett par veckor sedan träffades Selina och jag i Bergianska trädgården, allt grönt var yppigt men mycket lugnare nu när försommarens häftiga blomning är över. Hur har bergsloken på det nya alvaret brett ut sig. Har de svajande stråna blivit genomlysta som på öarna?

Melica ciliata Bergslok

Vi passade också på att besöka Viktoriahuset med de många exotiska näckrosorna. Förutom de största som givit växthuset sitt namn blommar alltid flera mindre bland bladen på vattnet. Nymfblomma Hydroclays nymphoides

Nymphaea violacea

Dvärglotus Nymphaea colorata

Indisk Lotus

Vi tänkte hälsa på Lasses bänk och sedan fika i Orangeriet. Grusbädden som utgör orangeriets golv är ogynnam för rollatorer, så Lasse och jag brukade undvika att gå in. Utomhus gräver man inte ner sig lika djupt.

Förra året var det Selinas arbetsplats. Då var det långa köer in till caféet men den här dagen gick det lätt att både hitta sittplats och kaffe.

Efter rosenbadet i Visby letar jag efter rosor även i Väsby. De borde trivas här och jag vet var ett par nyponhäckar finns och markerna kring oss är fulla av vildrosor men rosor i rabatter med fler färger och format saknas.

Den här koltrasten hör också till juli, Tre trastar förde ett väldigt oväsen bland stenarna på Eds kyrkogård, vet inte hur de var släkt, kanske en familj. Såg inte förrän på bilden att den som höll sig på stenarna hade bara ett ben.

Skrivet av: brittakarolina | 20 juli 2022

Glöm inte. . . att niga för nymånen

Vaddå, varför ska jag det? En del niger eller bugar bara för årets första nymåne – nyårsny och en del andra niger för varje nymåne första gången de ser den på himlen. Man niger eller bugar tre gånger och önskar något. Det man önskar slår in men inte om man berättar för någon vad man önskat.

Tro på skrock är knappast ”inne” i vår tid, men trots intensiv ”avskrockning” under förra århundradet har många sedvänjor ändå överlevt. Bo Bergmans Flickan under nymånen har bidragit till att vi inte glömmer, manspersoner får också önska. Att niga eller bocka för den återvändande månen, när den varit borta är väl ett billigt pris för en förhoppning om att få en önskan uppfylld.

.

Skrivet av: brittakarolina | 17 juli 2022

Visby på 50 minuter

Båten går kl 12.15 och jag startar från stugan kl prick 9. Om jag hinner, ska jag kasta sopor, springa upp på terminalen och betala mellanskillnad för bytet av hemresedag och besöka DBV:s trädgård.

Hela dagen igår kom regnet, det öste ner och det var skönt att få lämna stugan och veta att marken fått vatten. Rosorna hade haft sitt första flor och alla hade visat vad de förmådde. För första gången hade jag sett dem i juli, den tid vi brukade hålla oss undan för att barn och barnbarn skulle kunna vara där.

Då biljetten var avklarad i båtterminalen var klockan tjugo i elva, om jag tar mig till DBW:s trädgård måste jag vända därifrån halv tolv för att inte hamna framför stängda grindar till färjan.

Parkerade bilen utanför kruttornet, vågade inte åka på förbudsskyltade gator fram till parkeringen vid trädgården. Det blev en knöglig sträcka med rollatorn över gatstenarna förbi de rosklädda husen på Strandgatan och där porten till DBW:s trädgård lockade.

Den första jag mötte innanför grindarna var fårtackan, en skulptur av Anders Årfelt

Rosorna skymta på långt håll men innan dess låg en blå plantering av nävor som en sjö i gräset.

De tidiga buskrosorna var inte helt utblommade. Mängder av turister försökte fånga in prakten och hitta vinklar som gav rättvisa åt mångfalden av blommande rosor. Jag har aldrig tidigare sett en sådan storslagen blomning, den gjorde mig andlös..

Pergolan var klädd i vita honungsosor som en skummade ram till allt planterat både rosor och perenner i rundeln.

Den här rosen heter Visby och hade en bädd i botten av ros-trappan, Den är nästan vit med lite rosa i mitten

Rosen Visby, juli 2022

Svårt att få kameran att se det ögat ser.

En skönhet på höjden, jag ångrar alltid när jag missat att leta upp namnskylten på en växt jag blivit förtjust i.

Klockan var halv tolv, måste vända tillbaks och hann inte gå upp och se hur det blommade i den lilla klosterträdgården.

Måste passera det ganska fula porträttet av Linné på väg mot utgången.

Åter utanför grindarna på Strandgatan. Knölig gatläggning. I Eksjö gamla stadskvarter hade man i det knöliga lagt två stenspår med mer släthuggen sten för kärror och annat med hjul skulle ta sig fram lättare.

Jag hann i alla fall se den del av Visby som lockar mest, de badande vännernas trädgård..

Rosen Visby

Skrivet av: brittakarolina | 11 juli 2022

Olivträd, fikon och blommande lavendel i Vamlingbo prästgård

Min namne och generationskamrat Britta och jag träffades för att sitta ner en stund vid en kopp kaffe. Vi bor båda vintertid i Upplands Väsby och båda har sommarhus på Gotland, är numera änkor och med 50 års erfarenhet av att färdas till och från Gotland med färja och allt detta upptäckte vi för bara något år sedan.

Det finns numera flera ställen att fika på även här längst söderut och vi valde Vamlingbo prästgård som ligger mitt emellan oss båda.

Granne med Vamlingbo kyrka (bakom träden) som i sig är värd ett eget besök ligger den ståtliga prästgården med en park som förr var känd för ett stort och gammalt valnötsträd. Det har nu kompletterats med fikon och olivträd som ser ut att vara planterade direkt i jorden och med lavendel i varierande färgskiftningar kring, som nu blommar för fullt och det brummar av tusen humlor i det blå.

Olivträd och lavendel
Britta H.

I den stora byggnaden finns konstnären Lars Johnsson med sina målningar och allt som ingår i anläggningen har passerat hans konstnärliga öga. I en av längorna på framsidan visar oss Naturum hur Gotland kommit till och alla de djur och växter man kan träffa på här. I den andra längan har just en Kulturscen för all sorts musik, teater och konst sett dagens ljus och tillsammans med restaurang, café och trädgårdsförsäljning finns mycket som kan glädja en en person som ännu inte sett allt.

Besökare med utsikt över alla blomsterbäddarna

Caféet ligger i en rosenträdgård och alla som sitter vid ett bord är omgivna av djuprosa apotekarrosor, någon variant av honungsros och en laxrosa jag glömde läsa namnet på.

Stora vita enkla blommor som klättrar uppåt.

Apotekarros Rosa ”Officinalis”
Blekblå Riddarsporre?
”Judas silverpenningar”
Purpurklätt
Det gamla valnötsträdet
De nya nötterna

Trädgårdsbutiken har ett intressant sortiment där många med nya trädgårdar på Storsudret kan hitta plantor utöver de vanliga och dessutom slipper åka så långt.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier