Lördag i december, jag har siktat in mig på att besöka Orangeriet i Uppsala Botaniska trädgård för att ta bilder av Linnés lagerträd som förvaras där över vintern. Vädret är precis som det ser ut kring den ensamma björktrasten, vatten som tränger in i skorna nerifrån och i kameran ovanifrån och sen visar det sig vara stängt i Orangeriet, vad gör jag?
Orangeriet Linneanum har en enorm ingångsdörr, handtaget är i höjd med min näsa men vredet är låst. Skylten säger att det är öppet tisdag till fredag.
Nu längtar jag bara ännu mer att få ta mig förbi de granskande ögonen, men på tisdag…….
Tropiska växthuset är ju ändå öppet och där finns mängder att trösta sig med. så jag traskar vidare och på vägen dit måste jag se vad som händer med fjällplanteringen till Estelle. För två år sedan var jag här med mina stora barnbarn och fjällplanteringen var nyanlagd, hela anläggningen var gränsöverskridande djärv – imponerande och genom att ha gått en del i fjällen, såg jag och fick hjärtklappning.
Stenblock med planteringar emellan och ingången till tropiska växthuset i bakgrunden. Om man vänder sig om har man en helt annan utblick just nu när löven saknas.
Vi är nere på Uppsalaslätten och i en botanisk trädgård, kan man tro det?
Man får krympa synfältet och se på det som är nära
Visst är det häftigt!
Vilken fin gåva till prinsessan Estelle. Vem har skapat anläggningen? Mats Lindegren känd från anläggningar i Göteborgs botaniska trädgård och en rad böcker jag inte varit i närheten av. Största stenblocket av utvald sten väger 55 ton och alltsammans 300 ton. Man har arbetat i två år med dopgåvan och den invigdes i maj 2014
Dags att gå in och värma sig i det tropiska.
Det säger något om hur smala marginaler man arbetar med i den botaniska publikverksamheten.
Känner mig lika raggig som björktrasten, den dricker och jag drack i alla fall Estelles fjällplantering .
Brittakarolina's Blog 