Jag måste åka tlll Visby och äntligen få ordning på det här med datorn. Åt en rejäl frukost med havtornsbär på yoghurten och flingorna, så jag skulle orka. Jag var ganska länge ensam på vägen, de förföriskt vackra vägkanterna från förra månaden har gått i frö och dessutom blivit bruna och ser vissna ut. Det är 9 mil till Visby men jag hade bilradion på och då gick milen ganska fort.
Två adresser skulle klaras av, en på Öster och sedan en på Adelsgatan, efter det var jag fri att göra det jag mest längtade efter.
Efter Adelsgatan knagglade jag mej ner till Akantus, jag tror nog jag kan säga att jag älskar Akantus och det i sin tur beror på att innehavaren ser det vackra och det är längst inne i butiken det finns samlat, gamla möbler, gammalt glas, redskap, böcker om Gotland. allt från Gotländska auktioner. Akantus i Visby är en tillgång för alla skönhetstörstande och jag önskar Erik ett långt liv
Erik
Ulla
Akantus ligger ute på nätet men där syns inte det som jag tycker väger tyngst, möbleroch bruksting från de Gotländska hemmen för 95 år sedan och idag såg jag att vackra möbler från 50-talet också fått komma med.
De badande vännernas trädgård, botaniska trädgården, det är önskeplatsen nr 2 i Visby, under hela växtsäsongen är det alltid något som överraskar. Träd som bär blommor vi inte möter varsomhelst, andra har nötter, bär eller näsdukar.
En ganska ful gubbe som ska vara en hyllning till Linné när man firade 300-årsminnet av hans födelse, han var född 1707 och han gjorde också en känd resa till Gotland. Konstnären är Kaj Engström och materialet är en 200-årig alm från Stenbrohult Småland. Gubben är tjärad och doftar och har fått kopparplåtar spikade på skulten och en bit ner på näsan och som jag antar ska bromsa påbörjade rötangrepp.
Gräsmattorna är knallgröna och det finns fortfarande nyutslagna blommor i rabatterna.
Det rör sej något i gräset – en liten igelkott, den första igelkott jag någonsin fotograferat.
På håll lyser en vit buske, vad kan det vara?
Det var inte en buske utan höstanemoner av något slag med stora kritvita blommor.
Och där ligger katten som alltid satt på en särskild soffa längre upp i parken, det måste vara en senare katt men den har samma färg som den jag minns.
Går in under ett paraply av grenar med röda och rosa bär – mullbär. Alla är inte helt mogna än.
En hisklig trappa leder upp till övre planet med stengolv och klosterkänsla. Växterna är så yppiga, inte halvdana som det händer att de blir av måttligt intresse.
Vita solhattar
De röda tar priset i längd, mer än två meter höga. Såg dem första gången i Enköping och nu är de med på många ställen till och med i Väsby tror jag.
Då jag åker hem har något hänt. Alla gräskanter utmed vägen är klippta, tittar noga hur långt klipparen nått, ända till Hemse är det nyklippt men det fortsätter. Jag går av vid parkeringsplatsen på den gamla järnvägsbanken i Fide för att se ut över den exotiska viken, men det blev sent och det har mulnat.
Utsikt från järnvägsbanken mot snurrorna vid Näs.
Vägkanterna var klippta ända ner förbi Burgsvik och till och med på vår tvärväg genom skogen. Lika glad som man blir av de blommande vägkanterna under sommarens första del blir åtminstone jag när de vissna resterna tas bort. Ett ljusgrönt band breder nu ut sig längs vägkanten och ökar sikten, så man ser smådjur bättre.
Väl tillbaka i stugan, stekte jag en nyfiskad flundra från fiskaffären i Hemse, den var fin och till slut kollade jag om Visbyresan givit resultat. Det hade den, nu kan jag sitta kvar i stugan och använda datorn.
Brittakarolina's Blog 