De tre valnötterna som grodde vintern efter besöket i Visby fick nästa vinter ett hus av frigolit och uppvärmning med en 40 Wattslampa för att rötterna inte skulle frysa på balkongen. Då vintern verkade vara över och temperaturen om nätterna var på plussidan, fick plantorna möta luft och sol. Den största plantan hade en svällande topp, men de två mindre hade givit upp och visade inget liv. Den svällande toppen skickade ut en rosett av gröna blad och bladen vecklade ut sig. Då kom natten till Påskafton med kyla en bra bit under noll och jag hade glömt att fälla locket över trädet och bladrosetten frös. Den hängde som en svartgrön slamsa och jag var på väg att tömma alla tre krukorna och försöka glömma. Varför ska jag så ofta slarva bort det jag ansträngt mej så för att åstadkomma? Men tänk om det ändå finns liv kvar, jag lät krukorna stå. Efter ett par veckor såg jag att trädet med den vissna rosetten var på väg att skicka ut tre nya knoppar och sen har det gått fort. 
Tanken är att när trädet har fått lite omfång, ska det få komma ner i jorden på Gotland och förhoppningsvis överleva.
Valnötsträdet
Publicerat i Trädgård, Uncategorized, Växter | Etiketter:Valnötsträd från nöt
Barockparkens dag 2017
För nästan en månad sedan gick Agnes och jag till Barockparken och det blev en blogg d 5 juni. Dagen var strålande vacker med rik blomning utmed vägkanterna och på ängsmarken mellan parkträden trängdes blomstren som på en midsommarbild. Parken som under ett antal år genomgått restaurering har inte varit särskilt tillgänglig under den tiden, men nu ligger den där och välkomnar med sina gamla och nya lindar, dammar och ängar.
Vägen från rensdammarna utmed järnvägen fram till parken var kantad med ny blomning som avlöst ryssgubbarna från förra månaden. En rosa malva hejdade mej genast, men vilken? Bo Mossberg har illustrerat en myskmalva som jag tror stämmer på den här och den har växt i Ed. Trevligt att läsa var han hämtat alla sina avbildade växter och se att väldigt många kommer från Ed i Väsby.
Åkervindorna har samlat sej och trängs överst på grusslänten men jag tar mej inte upp dit.
Slänten består antagligen av ditforslad jord, när man byggde upp vägen som går över järnvägen och i den finns buskar och annat som inte växt vilt hos oss. Den här vitblommande jättebusken vad kan det vara? 
Honungsros?
Blåeld , rödklöver och buskmåra (stormåra), om det är någon mer som har sin dag idag, så är det väl buskmåran, den är överallt i gräset utmed vägkanten med sina vitvispade skyar. Den som växtfärgar vet att man kan färga rött med vitmårarot , den ger samma färg som krapp men inte så skarpt rött. Sen upptäcker man att vitmårans rot inte är så stor och då prövar man en annan måra som är vit och som har rejäla rötter.
Grop Anna Hansson i Rättvik kallade den buskmåra men i nyare beskrivningar står den som stormåra. Det berättas att i Skottland, då man förr färgade garn med växter, var det absolut förbjudet att gräva upp buskmårarötter, de binder gruset och jorden utmed vägarna och efter avskogningen av Skottland, var jorderosionen ett problem.
Väl framme vid Barockparken ser jag att gräset är klippt i ytterområdena och det går att sitta varsomhelst på de slagna ytorna och det gör man. 
Här pågår kaffe och bullförsäljning, slåtter efter två hästar med en antik skärmaskin och en man bygger upp en höhässja.
Det gassar till och blir extra hett en stund, folk strömmar till och från och doften från det nyslagna öppnar alla sinnen.
En kulturförening visar upp sej i kläder från 1700-tal och rör sig under lindarna, men de är stadsbor som gör besök i grönskan. Här lägger man patience i väntan på något. Kongliga Hufvudstadens Gode Inwånare.
Ännu en stadsbo
Det här är väl huvudrollsinnehavarna i dagens föreställning och de kommer från Järva trädvårdscenter AB som tillsammans med Väsby kommun står för arrangemangen. Det nyslagna gräset doftar och står för en stor del av det vi förknippar med sommar och de ljusaste nätterna.
Dammarna har fått sitt eget växtliv, vattnet ser grumligt ut och lockar inte ens till ett fotbad, här blommar vattenpilört. 
Alla de nysatta träden grönskar och dammarna har ännu kvar ytor som speglar omgivningen.
Publicerat i Botanik, Fornminne, Kultur, Natur, Park, Uncategorized, Växter | Etiketter:Barockparkens dag 2017, Buskmåra, Hästdragen slåttermaskin, Honungsros, Järfälla trädvårdscenter, Kongliga Hufvudstadens Gode Inwånare, Myskmalva, Stormåra, Upplands Väsby, Vattenpilört
Min drog
Ååh tack ! Det finns inget att tillägga när jag får en sommarbukett av grannfamiljen. Möjligen ropar jag, kom, titta Lasse och se vad vi har fått, men inte förrän dörren stängts. Blommor är nog min drog. Jag gör inget avkok på dem eller röker dem men bara åsynen av dem ger mej ett lätt rus.
Publicerat i Växter | Etiketter:Dragonvägen 35, Midsommarbukett
Kastellholmen
Det första som möter då man kommit över bron från Skeppsholmen är Skridskopaviljongen, en röd tegelbyggnad med torn, byggd 1882, besläktad med andra byggnader från den tiden och som klippt ur en gammal sagobok men den liknar ingenting, vare sig slott eller kyrka.
Den byggdes för att de välbeställda skridskoåkarna skulle kunna byta om och värma sej efter åkandet på den kungliga skridskobanan mellan Skepps-och -Kastelholmen. Renoverad och numera restaurangrörelse. Ön består av en gråstensbergknalle och högst upp ligger kastellet som väl alla sett från olika håll i Stockholm. Ön är väl inte bästa stället att fotografera kastellet från man är lite för nära .
Bergets sidor stupar brant ner på ena sidan medan den andra sluttar och är park med äldre lövträd. När man kommer högst upp bryr man sej knappast om kastellet längre, det är utsikten som är det händelserika och fantastiska. Här har man utsikt över inloppet till Stockholm och Finlandsbåtarna som tidigare sett stora ut, har blivit små när ännu större fartyg tagit sig genom skärgården och in till Stadsgården.
Det är Inte ett stilla ögonblick på vattnet, här en helt annan värld och med andra trafikanter än de jag ser utanför Centrum i Upplands Väsby. Häruppe fastnade jag och märkte inte att tiden gick. 
Det är klart att man ska cykla för att få se något.
En stor del av det roliga här uppe var att titta på och höra skriken från de häftiga fallredskapen på Gröna Lund. Allt var igång och jag försökte urskilja om några av de mindre kittlande sensationerna fanns kvar, skulle aldrig klarat de nyare pelarfallen. Sen började något hända på den högsta av pelarna…
Oj !
Förtröstan och tro på att alla trots allt vill en väl är bra att ha.
Det har också de vitkindade gässen som betar det gröna i bergskrevorna med sina ungar på rad och trots att det sitter folk på deras matplatser.
Och måsarna, de överger ungen och flyger sin väg och man tror att de tröttnat på den, men det blir ett himla liv om någon närmar sej den ensamme, då är föräldern inte långt borta, den har kollat hela tiden. Här pågår matning.
Jag sliter mej från höjden och går ner bland husen på den lägre sidan, vänder mej om, där är kastellet igen (numera festvåning. Här nere finns något som liknar gator, barngungor (dagis?), parkeringsplatser och gårdar med de största och vackraste rosor jag sett på länge, dessutom i ovanliga färger. Alla hus har namn efter vad de använts till en gång, Kolskjulet, Flaggkonstapelbostället , Hantverksbostället men allt är uthyrt till helt andra verksamheter av Statens fastighetsverk.
Mellan kolskjulet (rött) och Flaggkonstapelbostället går gatan ner till kajen.
och framför hantverkslängans gård blommar de rikligaste luktpioner och gamla höga rosenbuskar, antingen är det stans bästa läge för rosor eller har de stans bästa trädgårdsmästare.
bloggen finns på annat datum 28 juni 2017
Under så många år av vår uppväxt och vårt aktiva liv var vissa platser inte tillåtna att beträda och dit hörde en del öar i Stockholm som haft någon militär betydelse. Kastellholmen var en av dem och då den så småningom öppnades för allmänheten, bodde vi inte i stan och märkte det inte. När vi sedan i slutet av 90-talet gick runt Skeppsholmen med en barnvagn såg vi att folk och fordon helt ogenerat tog sig över bron till Kastellholmen. Dit måste vi också gå någon gång sa vi , men det blev inte av. Men idag var det dags och jag tog tåget till stan.
Åhlens är det första man upplever efter att ha lämnat Centralen, idag målade man guldfärg på firmabokstäverna.
På andra sidan av gatan lockar ingången till Klara kyrka under svalkande kastanjeblad. Stan är full av folk, turister, det känns lite som att gå i London…
Visa originalinlägg 185 fler ord
Publicerat i Uncategorized
Med sikte på Kastellholmen
Under så många år av vår uppväxt och vårt aktiva liv var vissa platser inte tillåtna att beträda och dit hörde en del öar i Stockholm som haft någon militär betydelse. Kastellholmen var en av dem och då den så småningom öppnades för allmänheten, bodde vi inte i stan och märkte det inte. När vi sedan i slutet av 90-talet gick runt Skeppsholmen med en barnvagn såg vi att folk och fordon helt ogenerat tog sig över bron till Kastellholmen. Dit måste vi också gå någon gång sa vi , men det blev inte av. Men idag var det dags och jag tog tåget till stan.
Åhlens är det första man upplever efter att ha lämnat Centralen, idag målade man guldfärg på firmabokstäverna.
På andra sidan av gatan lockar ingången till Klara kyrka under svalkande kastanjeblad. Stan är full av folk, turister, det känns lite som att gå i London eller någon stad man inte är helt bekant med och man är inte beredd på vad som väntar runt hörnet.
Folket på Drottninggatan går mot och från Gamla Stan, men jag svänger av och följer Strömmen.
På bron till Skeppsholmen finns ett par gyllene kronor, de hamnar ofta på bild, men något man bara ser från en båt är ett kungamonogram som sitter på utsidan av broräcket. Jag har letat efter en bild, jag tror det står C XV , men jag hittar ingen. Det monogrammet är i alla fall ordentligt fastlåst. 
Niki de Saint Phalles och Jean Tingelys skulpturer såg lite vilsna ut idag, hela Skeppsholmen möblerades för en skeppsmässa och toppiga tält växte upp på nästan alla lediga grönytor.
Doft av rosor och kaprifol
Strax före bron över till Kastellholmen pågick arbete med att byta ut trä som slitits ner troligen runt hela Skeppsholmen och det såg knepigt ut.
Jag kunde inte låta bli att fångas av deras huvudbry och anar att de har problem att lösa hela tiden
Nästan framme vid målet Kastellholmen, forstätter i morgon, det kan annars bli väl mycket.
Tivoli
Inspirerad av Nils-Erik Landells artikel i Bergianska trädgårdens vänners vinterblad 2016 om bland annat Tivoli på en udde i Brunnsviken med en egen historia, ville jag leta upp platsen som jag inte förut visste om att den fanns.
Äventyr – som att leta i ett främmande land efter något man läst om. Svängde av mot Bergshamra och in bland husen men med kompassen riktad mot vattnet och efter Bergshamra allé korsade jag Tivolivägen och förstod att det var den jag måste gå och jag lyckades hitta en parkeringsplats. Tivolivägen går in i ett koloniområde med gedigna stugor och uppväxta trädgårdar och en stor skylt visar området och var sevärdheterna går att hitta.
Om man slår upp Tivoliparken Solna på nätet, så får man veta att vi hamnar i 1700-talet på Gustav den tredjes tid för parkens tillblivelse och vad som hänt senare.
Efter att ha gått igenom koloniområdet skymtar jag vatten och enorma träd, höga och breda. Solen gassar och vinden är häftig. Vid Tivoli brygga står en jättebjörk och härifrån ser man över till Haga och Bergianska. Då jag kollar om björken går in på bild ser jag en kungsörn som seglar runt och håller mej under uppsikt men solen bländar både mej och kameran, så den lyckas jag inte fånga.
En stig går utmed stranden i Pipers park, mycket gröna löv fladdrar oroligt i blåsten och på ena sidan har man vatten och andra sida ett lövklätt berg med stigar rätt upp som jag avstår från att gå.
Ekar och ekar, den ena tjockare än den andra, hur gamla är de, det står det inget om i parkbeskrivningen.
Ekar är svåra att fotografera, man tappar andan av deras storlek men på bild blir de bara som ordinära träd. Går man sedan ensam så har man ingen att ställa upp bredvid för att få ett mått på deras omfång. I den här parken var många ekar mycket raka och stiliga men ändå med en stor omkrets, inte så många var spöklika som de ofta är där det haft det jobbigt eller blivit knaprade på som unga.
Här ser man stigen utmed Bergianska trädgården, där vi gått många gånger utan att veta om stigen på andra sidan vattnet i Tivoliparken.
Jag följer med runt berget men inte helt, en instängslad fårhage och fler kolonistugor gör att jag går upp en bit på berget och kommer tillbaks där jag ser Tivolipaviljongen, anlagd omkring 1800 som musikpaviljong.
Utmed de lägre områdena är det full fart på den grönska som Nils-Erik Landell gillade, balkantistlarna eller bolltistlarna. De är ännu bara grönbladiga men ser ut att inta all mark de kan.
Bolltistlar på tillväxt
Pipers park var nog trots allt en aning kuslig och sen var det bara de mycket propra kolonierna kvar att passera.
Jag har inte upprepat allt som står om Tivoliparken i Solna men det är bra att veta om man vill leta upp resterna av Pipers första anläggning och något om alla parker han inspirerat till.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Bergshamra koloniområde, Bolltistel, Brunnsviken, Nils-Erik Landell, Tivoliparken Solna
Midsommar 2017
20 juni 2017 ”Natt och dag” på oklippt yta söder om fjällen
Var, nära storstaden, finns blomsterängar, närhet till vatten, något att intaga på dagtid och parkeringsmöjlighet ? I Bergianska trädgården förstås. Just nu blommar ängarna av rödklöver och prästkragar och allt tänkbart i den svenska sommarfloran. Förutom alla de botaniska, avsiktligt planterade växterna med namnskyltar. Om ni letar efter Midsommaren så finns den här.
20 juni 2017 ”fjällvandrare”
Jag väntade ut ett ösregn och sen kom solen igen och eftersom jag sneglat upp mot fjälltopparna och sett att de börjat blomstra igen tänkte jag försöka ta mig upp, det är nog 70 år sedan jag senast klättrade där och det finns ju trappsteg.
20 juni 2017 ros på fjället efter ett ösregn
20 juni 2017 ängsmark söder om fjällen
20 juni 2017 sluttningen ner mot Japanska dammen
20 juni 2017 den sluttande ängen
20 juni 2017 Dagliljor vid Japanska dammen
20 juni 2017 Ormrot i norrslänten ner mot stigen utmed vattnet
Ormbunkarna har precis rullat ut sina blad och har inte hunnit bli slitna, finns det något grönare?
20 juni 2017 Höbräken i ormbunksplanteringen under klippan utmed vattnet
20 juni 2017 Nyponros vid stigen utmed vattnet
Stigen utmed Brunnsviken vaktas av nyponrosor och de alldeles nyutslagna
20 juni 2017 jättenäckrosen i Viktoriahuset
Den här dagen frestas jag att gå in i Viktoriahuset och även här är det midsommar, med blommor på vattnet.
20 juni 2017 blå lotus? i Viktoriahuset
20 juni 2017 näckros i Viktoriahuset
Inte långt från Viktoriahuset ligger utomhusdammarna. Jag måste se hur det gått för sothönan som låg i sitt fina bo en bit ut i vattnet sist jag var här. Det syntes inte ett spår av boet och två sothöns simmade och dök i dammen som om inget hänt. Vattenytan är nu täckt av röda och vita näckrosor.
20 juni 2017 röda Näckrosor i utomhusdammarna
20 juni 2017 vita Näckrosor i utomhusdammarna
20 juni ängsmark kring dammarna
Regnskuren hade tömt trädgården på folk, allt var tyst och jag var liksom ensam i ”kyrkan”. Men någonstans längre bort surrade det, ganska ilsket till och med, det var inga orgeltoner.
20 juni 2017 häckklippning kring fruktträdgården
Två klippare klippte, utan snören eller synliga linjer, precis rakt.
Publicerat i Botanik, Kultur, Natur, Park, Växter | Etiketter:20 juni 2017, Bergianska Trädgården, blommande ängsmark, Nyponrosor, Viktoriahusets näckrosor
Nära huset
Just nu, strax före midsommar sveper en ljum vind in på balkongen med en doft och det känns som första gången. En hastig koll, är någon av grannarna ute på sin balkong och har dränkt in sig med parfym? Ingen är ute. Hur beskriver man en doft? De blommande buskarnas tid är över, så när som på några spiréor och kanske en sen syren. Jag tittar lite längre bort och ser vad det kan vara.
Det är gullregn, men aldrig förr har jag känt gullregnsdoft så ! Busken har funnits där alla de år vi bott här och vi hade också gullregn i vår trädgård men då kände jag inte den förföriska doften som nu. Vi kanske inte varit här just när den blommar, vi har nog lämnat Väsby om somrarna.
Doft är väl något som blivit nästintill förbjudet i vår tid. Det finns doftöverkänsliga personer och plötsligt är doftfritt det rätta. Anslag möter här och där, inga parfymer, inga blommor. Att urskilja dofter har väl varit ett sätt att orientera sig en gång i tiden och ger en osynlig igenkänning och kontur åt människor och det vi omger oss med. Hur upplever man världen utan doft, man kan ju inte ens värma bröd i ugnen utan att möta doft. En liten flaska gullregnsdoft att lyfta proppen ur i vinter vore inte dumt.
När jag ändå håller på med nära växtupplevelser, såg jag på marken utmed husväggen något rosa som blommade. Något jag inte prickat av i min gamla Krok & Almquistflora?
Kul att få examinera på gammalt vis. Blad nästan trådsmala, blad motsatta med hinnaktiga stipler…….Spergularia rubra – Rödnarv. Nej den har jag inte blivit bekant med förr, det var de rosa(lila) blommorna som gjorde att jag såg den.
De hinnaktiga stiplerna syns där blomskaftet fäster i stjälken.
Publicerat i Botanik | Etiketter:Gullregn, Gullregnsdoft, Rödnarv Spergularia rubra
Utmed Edssjön
Veckan med Agnes är över och vi har gått på gamla och nyare stigar, hur är det att gå med hund nu jämfört med förr? Man möter många fler små hundar nu än förr och det finns många fler skyltar om att det är förbjudet att rasta hund. Och det känns lite feltajmat eftersom de flesta numera plockar upp efter sin hund.
Vi går vägen mellan Eds kyrka och Prästgårdsmarken utmed Edssjöns norra sida. För ett par veckor sedan blommade rapsfältet knallgult just nedanför kyrkan.
Kranar och grävredskap hör till nybygget med adress Edsby allé.
Det här ser man om man föreställer sej vad Lasse skulle kunna se. Alridån utmed sjön har glesats ur men några stammar har blivit kvar. Ett nytt fint och stadigt elstaket inhägnar betesmarken närmast vattnet. Den här vägen utmed sjön liksom alla små vägar i närheten av Eds Allé, har fått ett lyft, rätats ut och fyllts med nytt grus. Den odlade marken nära sjön som ibland hade stora vattenpölar om våren, har höjts och jämnats ut. Nära Prästgårdsmarken har man också skapat en damm (rensdamm?). Innanför elstängslet ser man att marken har trampats till stigar och någon har betat av topparna på kärrgrönskan men vem är det i år? Ett par år kunde man se Highland Cattle med sina långa horn och pälsar här, men det är rätt länge sedan.
Nej det är mörkbrunsvarta djur med korta ben, utan horn och med diande kalvar, vad kan det vara? Letar på nätet och det närmaste jag kommer är Dexter, en irländsk ras som ger god mjölk och gott kött. hoppas jag hittat rätt. 
Det står i beskrivningen av dem att de lämpar sig för bete i känsliga områden och de kan gå ute året om även i Sverige.
När vi närmar oss prästgårdsmarken ser vi en ryttare på vit häst och vi kommer att möta honom.
Vi vänder och går samma väg tillbaks
Den nya dammen
Vid kyrkan har vi bilen parkerad. Rapsen på bilden är nu helt överblommad.
Publicerat i Djur, Natur, Uncategorized | Etiketter:betande kor Dexter?, blommande rapsfält, Eds kyrka, ryttare på vit häst
Brittakarolina's Blog 