Skrivet av: brittakarolina | 29 augusti 2017

Vänta på bilen

Den som fått minst omvårdnad under de sista fem åren är den lilla ABO142, den har varit snäll och tagit oss dit vi velat utan att krångla. Men nu har den börjat skaka lite, jag har skyllt på att vägbeläggningen varit sliten, men tänk om det är bilen!!  Två gånger om året närmar den sej en verkstad och det är vid däckbytet höst och vår, men något annat har vi knappast kostat på den, jo några tvättar kanske.

Hit åker vi, Mats och Mikael sitter bakom sina datorer och ber mej ta en kopp kaffe, en färsk tidning väntar och på väggen pratar TV:n. Nej jag går hellre en sväng ut runt kvarteret, ska kolla det gamla övergivna koloniområdet som jag upptäckte för ett par år sedan.

Tomterna söder om bilverkstan har fått nya industrihus och stängsel och innanför ett av dem trängs snöbärsbuskar med stora vita bär intill en kiosk på gården, men det är nog en annan variant än de som fanns överallt på 3o-talet, deras blad var mindre och mörkare.

 Här klänger snårvindan på ett alldeles nytt trådstängsel och ser ut som den blivit planterad.

Ganska djupt ner i diket där den gamla kolonin börjar,S bland vass och annat lyser rosa såpnejlikor. Det här är ett lågt och fuktigt område.

Faller man för frestelsen att ta med sej en stjälk hem till sin trädgård, har man sedan en ständig följeslagare.

Gulsporre

Koloniområdet är nu om möjligt ännu mer igenväxt, här med utblommad palsternacka .

 Långt ute i snåret dit man inte kan gå lyser något ljust, ett litet äppelträd

Jag vänder och går tillbaks. vad är det på flaket? Uppklippta däck.

Spiraltrappa

Kranparkering

Bergkällavägen

Inte champinjoner

Matplats

In i värmen till Mats och Mikael.

Mikael

Mats.  Mats pappa lever än, han och Lasse hade gjort lumpen på samma ställe och det gav samtalsämne varje gång vi träffades. Bilen var färdig och ett helt papper fullt av avprickade åtgärder medföljde. Och ABO rullade som på sammet.
.  Baldersbrå utanför verkstan.

 

 

 

2 kommentarer

Publicerat i Natur, Uncategorized, Växter, Växter | Etiketter:, , , , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 26 augusti 2017

Utelåst en kvart

 

Sommaren gick fort och det blev inte så många kaffestunder på balkongen i år. Det har blåst för mycket eller regnat eller … ja det har varit olika skäl till att jag mest hållit mej innanför ytterväggarna.

Och nu märker jag att solen står lägre och vid middagstid tränger den sej trakt in genom balkongdörren, speglar sej i golvet, går ut i köket och kastar sig direkt eller genom reflexer över mig när jag står vid spisen och lagar till något och allt ljuset bländar mej, jag ser ingenting. Aha, snart september, tänk att man glömmer så fort, jag drar för gardinen och tittar på det kladdiga dörrfönstret, stora fingeravtryck och spår av någon som kämpat med att klämma ihop dörrhalvorna. Jag vill minnas att det var två fastighetsskötare som var här och till slut fick de dörrhalvorna att hänga ihop. Därför har jag dragit mej för att öppna och torka bort kluddet, men nu jag har till slut tröttnat på att ha en grisig balkongdörr och sakta börjat räkna ner. Köpte i förra veckan ett fabricerat rengöringsmedel för fönster (sprayflaska), har alltid använt en hemmablandning förut (man är väl kemist), men sprayet fick vila ett par dagar tills rätta stunden skulle infinna sig. Och den kom igår mellan klockan 18  och 18.30.

Jag lättade på hakarna som höll ihop dörrhalvorna och de flög isär. Det var en fröjd att få komma åt och tvätta bort fläckarna som stört mej i ett par år och tvättmedlet var bättre än min egen blandning. Tre sidor blev glasklara och sen måste jag ju även ta insidan till sist. Oj då !

Inre dörrhalvan hade gått tillbaks in i stängt läge och inga handtag någonstans på utsidan. Där stod jag på balkongen fyra trappor upp, telefonen låg på bordet i köket och jag hade varken penna eller papper att skriva meddelande på till någon som gick förbi.  Närmaste grannen, vår vink-granne var borta, deras dörr var helstängd, Maire vägg i vägg har köpt kolonistuga och har inte synts till på veckor, Barbro under mej hade helstängt och på gatan syntes inte en människa. Alla satt väl inne och åt eller lagade mat eller ……

Nu måste jag vara listig. Det värsta kanske var att när vår jämnårige Leo i grannhuset levde för ett par år sedan berättade han att han just råkat ut för att dörren gick igen när han skulle njuta av lite höstsol på sin balkong och hur länge han fick vänta innan någon saknade honom, han hade ändå försökt ropa på hjälp men han hade haft en stroke, så rösten var väldigt försvagad. Man fick bada honom varm igen efter flera timmar på balkongen. Alltså – jag borde haft det i minnet.1-DSCN6707

Balkongdörren inifrån. Man kan spärra dörren var man vill med handtaget när den står öppen och det ska man komma ihåg när man går ut, för ospärrad  kan den gå igen av draget.

Det finns ett  plastgrepp på utsidan som hjälp att dra i, men om dörren är delad, får man bara med sej ena halvan, den yttre.

Jag försökte lirka upp inre dörren som gått helt in i sin ram,  de enda föremål som fanns lösa kring mej förutom krukor och fat var blompinnar av bambu. Sen bestämde jag mej för att det skulle få gå tjugo minuter innan jag började ropa. Skammen brände redan på kinderna, tänk att jag aldrig ska få sluta att skämmas för ett eller annat.

En gammal historia jag hörde på mitt första jobb för 70 år sedan hette ”med Guds hjälp och en tandborste” (en variant finns på nätet) och med dess hjälp hade ett svårt problem lösts och kanske skulle en tandborste kunnat få med sej innerdörren, men den grövsta bambupinnen kunde jag till slut klämma in i ett hål och dörrhalvan följde med ut.

Lättnaden var enorm och en stund var jag enbart glad.

12 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:,

Skrivet av: brittakarolina | 20 augusti 2017

Grusgropen

Stockholmsåsen har sin historia och det vi bevittnar är väl slutet på den men inte enbart genom glömska och överväxning utan genom omrörning av resterna. Den långa åsen går genom Väsby och delar av den finns kvar men också gropar där åsens innehåll tömts ända ner till urberget. Grusåsar har gömt mycket, det har funnits arkeologer som letat dinosaurieben längst ner mot berget. Vägen mot Ed från Uppsalavägen går på en landbrygga mellan två grustäkter dvs man har stora djup på båda sidor om vägen.

Det gröna på den branta slänten har växt upp sedan vi kom till Väsby dvs sedan 60-talet, då hade man avslutat grustäkten på den här sidan och alla ytor var utan grönska.

Överst på den lilla höjden fanns då inga tallar men en fin björk balanserade med halva rotpaketet hängande i luften och vägrade ge upp. Jag blev så berörd och läste in så mycket i björkens öde, så jag gjorde en bildväv av den. Gruset släppte sedan och rötterna orkade inte hålla kvar trädet. Idag gick jag av för att se om det möjligen fanns någon ny ny liten björk på gång mellan tallarna.

Spår i marken, ganska nyligen har någon kört här, javisst ja man kör enduro i grusgroparna. Har aldrig varken sett eller hört dem och vet inget mer än att de förstör fornminnen (järnåldersgravfält), det har jag läst i lokalbladet.

Det har blivit riktiga vägar där man kört och 

och gupp har man fått på köpet

och nu är det tallarnas tur att vädra rötterna.

och här kan man läsa av hur småstenen levererats en gång.

Kan det här vara stolar för några kontrollanter när de har tävling?  Lite fattigt att gå omkring och se spåren men inte ha sett dem som gör spåren. Det hörs lite knatter från botten av gropen, tänk om de kommer farande här?

De ser så små ut på håll det är nog bara småkillar med moppar

Jo de kom och de var inte så små och när de kom närmare hann jag inte få med dem och måste dessutom hoppa undan.

4 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 19 augusti 2017

Stilla vatten, ån i augusti

Det finns en öppning mellan strandpromenaden och övriga Väsby där man kan ställa bilen en stund om man vill lyfta ur en rullator och gå en liten åvandring. Idag var det lite svårare att ens gå den vägen utan både bil och rullator.

Pölen längst bort var inte jättedjup men jag måste ändå igenom den. Åns yta är grön, en ensam vattenpilört lyser upp det helgröna.

Det ser ut som om man har klippt och rensat i snåren på motsatta sidan om de stora ekarna så det liknar nästan lite park. 

Axel Nordells plastskulptur i sin grop har förskönats med blå färg och det är rensat på marken även kring den.

Här går ån helt in i vassen

Raden av kastanjer mitt för Marabou har också fått städat kring fötterna.

Bladen på alla kastanjeträden har fläckar, är det samma fläcksjuka som mitt lilla valnötsträd på balkongen också fått?

Utsikt mot norr från den lilla spången över till Marabou.

Står på spången och ser mej i andmaten.

Jag går till Afrodites födelse av Bengt Amundin, sen vänder jag.

Det blåser en del men i ån är allt stilla, inga fåglar eller flygande insekter och inte ett spår av bäver eller mink på sträckan mellan stationen och Afrodite.Ekar på tillväxt, det är gott om unga ekar i dungen intill de gamla träden.

Den här åspegeln har brukat vara det sista vi sett av ån innan vi svängt av och satt oss i bilen. Så blir det även idag och jag tar mej genom pölen tillbaks till asfalten.

6 kommentarer

Publicerat i Konst, Uncategorized, Växter | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 16 augusti 2017

Röjning för ledningsgata

Profilbild för brittakarolinaBrittakarolina's Blog

Vi har fått ett vänligt brev från GEAB som förser oss med el. Några elledningar går över tomten och träd och buskar får inte växa upp så att de kan nå de strömförande trådarna. Förr har de bara fällt och lagt ner träd och buskar och man har överraskats på våren av att de bara fällt och sedan gått därifrån. Den här gången har de sagt till i förväg och givit oss möjlghet att ha frågor kring förfarandet.

Kring 10kV ledningar (högspänning) ska det vara fritt från grenar minst 4 meter åt varje håll. DSCN7986

Förra gången röjarna var ute, stympades den här björkens ena stam och nu måste det väl vara dags för det som fick vara kvar. En ny liten björk har stigit upp vid foten av den äldre och nu får vi hoppas att den får växa till och att nästa gång det ska rensas är ledningarna nergrävda.DSCN7987

Vi har…

Visa originalinlägg 44 fler ord

2 kommentarer

Publicerat i Uncategorized

Skrivet av: brittakarolina | 13 augusti 2017

Går och köper en tidning

Det regnar av och till och lockar inte till någon utflykt men kontakt med marken är ändå bra för nattsömnen, så jag gör mej ärende att köpa en tidning vid stationen.  Går bakvägen och nästan genast ser jag låga buskar som blommar i planteringen utmed gångvägen, vad är det?

Går lite närmare och ser

Vanlig åkervinda som klättrat upp och gjort ett nät kring hela busken. På andra sidan gångvägen har man äntligen klippt ner alla tunga ogräs, allt utom tre stora plantor med kardborrar.

En regnskur avbryter suckarna och paraplyet får komma upp. Gatorna är tomma inte en människa syns till. Växtpottorna ser trötta ut och det är sensommar i rabatterna, jag köper min tidning och ser att det finns färg kvar i parken vid stationen.

Ruta, Temynta och Dagliljor, härligt med lite färg.

Rosa och lila

Clematisen är svårfångad

Två människor är i alla fall ute.

Pelargonberg under körsbärsträden vid konditoriet

Mer Pelargoner utanför Kardemummas konditori och regnet var förbi, sen var jag hemma igen.

2 kommentarer

Publicerat i Uncategorized, Växter | Etiketter:, , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 11 augusti 2017

Bröllopsvittnet

Eivor Andersson och Rune Stjernholm var våra bröllopsvittnen i november 1950, då Lasse och jag gifte oss. Rune emigrerade till USA och hälsade på ett par gånger i gamla landet men han fick uppskattning och framgång i USA och blev därför kvar där. Eivor gifte sig med Gunnar en naturvetare och efter flera år utomlands blev de sedan kvar i Sverige. Vi har hållit kontakt resten av livet, inte intensivt men med en träff då och då.

Vi har båda mist våra livskamrater men har många minnen från hela livet gemensamt inte minst av STI och en lång rad av gemensamma vänner som inte längre finns.  Numera har vi lättare att höra vad den andra säger om vi ser den andras ansikte, så vi behövde träffas och prata och vad är mysigare en sommardag än i en trädgård, dvs Bergianska.

Vi gick innanför granhäcken där de jättelika kålplantorna bredde ut sej och blommande sallad både mörkröda och gröna stod som manshöga julgranar.  De flesta växter hade frodats och tog nu stor plats i planteringarna och hade dessutom gått i frö. Vi vilade en stund på Lasses bänk, det var hans namnsdag igår, vi brukade sällan fira namnsdagar men jag råkade titta i almanackan, när Eivor och jag kom överens om att träffas.

Det var en varm dag och skönast med lite skugga, en dag vi har längtat till både i juni och juli. Vi kom att tala om åren på STI och jag kan inte nog beundra oss i efterhand för vad vi kämpade oss igenom. Flera år med lektioner, laborationer och tentor fem kvällar i veckan. Först cykla till ett heltidsjobb på något labb och hem och sen iväg på cykel till Bältgatan (nära Karlaplan) och hem igen framåt halv elva. Eivor och jag fick sällskap ibland, hon hade lågt styre och låg framåtlutad som en tävlingsåkare och hon hade hög fart, när jag var hemma på halva Fleminggatan hade hon vägen ut till Essingen kvar. Visst var vi väl bra? Mmm jo det var vi nog, sa Eivor.

Sen gick vi till Edvard Anderssons växthus och fikade efter att vi letat upp ett skuggigt hörn i palmrummet.

6 kommentarer

Publicerat i Minnen, Uncategorized | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 09 augusti 2017

Balkongen

Stockholms Stadsmuséum har en artikel om balkongen och dess historia i stadsmiljö, den börjar redan med italienska renässanspalats. Inte förrän på 1800-talet tog balkongbyggandet fart på våra breddgrader och har i vår tid gjort att balkong är något de flesta nybyggda lägenheter har tillgång till.

Min balkong är en plats jag drömmer om att fylla med växtlighet som varar längre än två veckor. Att sitta med vänner och ha kräftskiva på balkongen är inget som lockar, nej det ska se ut som om det finns en trädgård utanför vardagsrumsfönstret. Försöken att skapa denna illusion har nog misslyckats och en del beror det väl på att så fort årets satsning börjar ta sig, har det varit dags att åka till Gotland. Hur mycket ska vi ta med oss och vad klarar av att vara kvar? En rar granne vattnar det som är kvar, allt går inte att ta med.

Här vaktar katten idén om fetbladsväxterna, de skulle inte behöva så mycket vatten, men de behöver visst vatten och de har också egna löss som dyker upp och stryper växterna till döds.

En salvia fick sin plats på Lasses grav men frös som allt annat i början av sommaren. Den såg ändå ut att ha lite liv nära roten så jag tog hem den, stoppade ner den i ett hål efter en fetknopp och sakta har den återkommit med grenar nerifrån. Dahlian bakom är ett köp jag inte kan förklara, rotknölarna hängde i en ensam påse på ICA och bilden var förförisk.

En blomma från 70-talet som Marianne Fischer i Sigtuna tillverkat.

Huvud av bränd lera efter en modell på en skulpturkurs på 60-talet, har länge fört en garderobstillvaro och har fått komma ut i ljuset på balkongen.

Ett körsbärsträd nere på gården har efter 11 år växt så det är nu i jämnhöjd med vår balkong. Om ett par år kanske det inifrån kan ser ut som om det finns en trädgård utanför.

Här är nog det bästa med balkongen, en kopp kaffe på Karins geniala stenbord. 

Och det näst bästa är att vinka till grannarna när de är ute

3 kommentarer

Publicerat i Trädgård, Växter | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 06 augusti 2017

Mellan skurarna

Det regnar av och till, idag for jag till Rappnes trädgård med förevändningen att se om tidlösalökarna kommit ännu, jag vet att de inte har det, men med mina särskilda behov har jag alltid användning av en förevändning, annars framstår själva behovet lite för ensidigt. Jag trodde att alla var någon annanstans på semester med de hade åkt till samma ställe som jag. Det var alltså parkerat ända till kröken.

Allt är sevärt i denna trädgårdsskapelse, till och med krukstaplarna. Min räddning är att jag inte längre behöver några krukor,  jag har anpassat mig till att ändå känna glädje åt att se.

Tre eller fyra ”Rosengator”, man ser vad som gått åt hittills och de som är kvar väntar med en ny omgång knoppar. Jag går gatorna och hälsar på dem jag känner igen och förvånas över några jag inte sett förr. 

Glömde namnet, det var inte ett namn utan någon sorts uttryck.

Isabella Rosellini,  mycket full och väldigt röd, att den bara orkar bära de stora blommorna.

Idag går jag lite längre än Lasse och jag brukade gå, trädgården tar inte slut och efter bärbuskar och äppelträd  tar stora färgsprakande planteringar vid.

Självplock, blommor, grönsaker och här gäller kilopris.

Här är en växt jag aldrig sett förr

Hur var det nu, hade jag inte ett ärende in också?  I det stora växthuset med krukväxter brukar lökarna ha sin plats när det är dags. På väg in kan jag inte blunda för allt roligt på hyllorna.

Några lökar ser jag inte och det lär dröja innan de är här. När jag kommer ut mörknar himlen och en regnskur kommer smattrande på entrétaket, paraplyet ligger hemma i hallen och jag har fått svaret på min förevändning.

8 kommentarer

Publicerat i Trädgård, Växter | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 03 augusti 2017

Tre rosor nära stugan

Första Gotlandsresan för året blev lite väl kort men jag råkade få vara med om rosblomning och rosendoft kring stugan. Irma från Baalsgård blommade högt och fritt men den har starka taggar och kommer man för nära hugger de som metkrokar i kläder och skinn. 

Louise Odier har varit trogen och överlevt säkert 25 år i sandjorden och i konkurrens med alla vandrande rötter av körsbär, salmbär, nässlor och åkervinda. Jag har burit med lera från Uppland, påsar med kogödsel från ”Granngården” och vatten från brunnen och Louise svarar med att blomma långt in på hösten eller kanske mest då.

Lavendeln som Karin planterat för x antal år sedan har också klarat sig och är nu så hög att rabbisarna inte når upp att ta de översta blommorna.

Rosa Belle Amour fick jag just veta namnet på genom facebook.

Den delar kätte med Louise och tillsammans sprider de ett fint doftmoln omkring sig.  Den har hamnat där för att jag läst fel någonstans, men nu får den vara kvar när den visat att den trivs. Visst går det bra att tycka om en växt utan att veta dess namn, men man blir liksom närmare vän med den om känner namnet och kan tilltala den på ett annat sätt.

En ros från medeltiden.

5 kommentarer

Publicerat i Botanik, Trädgård, Växter | Etiketter:, , ,

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier