Idag har Agnes fått stå ut med lite nostalgi, jag kände för att gå och titta på platserna vi bodde på, innan vi flyttade till lägenhet. Där vi drog barnvagn och barnen gick i skola och de gröna områdena där vi gick med hundarna. Det har varit svårt att återse de gamla husen och därför har vi avstått, vi ville bevara det bästa med dem och inte se hur de förvandlades. 
De stora flyttblocken som var vår köksutsikt och som flera stenkännare ville tolka som en dös är helt överväxta med grönt och är inte längre en utsikt för någon. 
Något är på gång med staketet, ja det var lite bräckligt redan för 11 år sedan. Min första impuls när jag såg det var ”nämentittaLasse, staketet” och hela staketbygget kom tillbaks, tomten lutade och innan allt var uträknat och såg hyggligt ut, vilken tid det tog. 
Stigen upp genom Bergaskogen är kvar och Bergaplan är bebyggd. Jag trodde att det var byggbaracker men ser att det antagligen är förskola. Vi fick i alla fall uppleva spolad skridskois en eller kanske två vintrar på Bergaplan.
Höga hägn kring vad det nu är på Bergaplan, daghem eller fångvårdsanstalt? eller något annat grått.
Nygrusat från Bergaplan ner mot Ägget .
Och till den nya bebyggelsen vid Eds Allé. Här är nu utsikten många Äggetbor fruktat sedan ägget byggdes kring 1961-62. Det kom att dröja mer än 50 år innan utsikten från den yttre raden av hus i ägget blev förstörd.
Den här gatan bodde vi på i ett s.k. L-hus på höger sida i bilden. Efter 6 år behövde huset utvidgas något, många hade växande barnaskaror men man fick inte bygga ut. Lasse lyckades lappa ihop en tomt av två eller tre utskjutande bitar av äldre bebyggelse och vi flyttade till ett lite större hus. Vid just den tiden började utbyggnad av L-husen tillåtas, men försent för oss.
Arkitektens dröm var förstås att vi alla skulle underordna oss idén om ”Ägget”. Vita gavlar på husen i ”skalet” Gula gavlar i mitten och en hårdkokt grön rand närmast vitan. Vid förbättringar var det viktigt med rätt färg. Det dröjde inte länge förrän färgnyanserna började avvika, först lite och sedan mycket. Man köper ett hus att bo och trivas i – inte att förverkliga en arkitektdröm som dessutom inte har ett dugg med boende att göra. Äggets upplösning började nog ganska snart efter att alla husen var sålda och bebodda. Om jag skulle börja berätta om vad vi var med om i ägget, skulle jag behöva mer tid än jag har kvar av detta livet.
Strax före spången över kärrmarken växer ”mitt gräs”. jag vet ännu inte vad det heter men fint papper ger det.
Brittakarolina's Blog 