Just nu, strax före midsommar sveper en ljum vind in på balkongen med en doft och det känns som första gången. En hastig koll, är någon av grannarna ute på sin balkong och har dränkt in sig med parfym? Ingen är ute. Hur beskriver man en doft? De blommande buskarnas tid är över, så när som på några spiréor och kanske en sen syren. Jag tittar lite längre bort och ser vad det kan vara.
Det är gullregn, men aldrig förr har jag känt gullregnsdoft så ! Busken har funnits där alla de år vi bott här och vi hade också gullregn i vår trädgård men då kände jag inte den förföriska doften som nu. Vi kanske inte varit här just när den blommar, vi har nog lämnat Väsby om somrarna.
Doft är väl något som blivit nästintill förbjudet i vår tid. Det finns doftöverkänsliga personer och plötsligt är doftfritt det rätta. Anslag möter här och där, inga parfymer, inga blommor. Att urskilja dofter har väl varit ett sätt att orientera sig en gång i tiden och ger en osynlig igenkänning och kontur åt människor och det vi omger oss med. Hur upplever man världen utan doft, man kan ju inte ens värma bröd i ugnen utan att möta doft. En liten flaska gullregnsdoft att lyfta proppen ur i vinter vore inte dumt.
När jag ändå håller på med nära växtupplevelser, såg jag på marken utmed husväggen något rosa som blommade. Något jag inte prickat av i min gamla Krok & Almquistflora?
Kul att få examinera på gammalt vis. Blad nästan trådsmala, blad motsatta med hinnaktiga stipler…….Spergularia rubra – Rödnarv. Nej den har jag inte blivit bekant med förr, det var de rosa(lila) blommorna som gjorde att jag såg den.
De hinnaktiga stiplerna syns där blomskaftet fäster i stjälken.
Strax före spången över kärrmarken växer ”mitt gräs”. jag vet ännu inte vad det heter men fint papper ger det.
