Brittakarolina's Blog

Först grattis till Valentin i dag

och sen grattis till alla som kan fira att hjärtat ännu slår. Det får bli ett hjärta av garn i år och en kram till mina bloggbesökare.,

I februari 2022

Det knarrar inte under fötterna i vinter – än så länge, ibland är marken vit i ett par dagar och ibland regnar det eller töar så att underlaget blir till is. Svårt att välja promenadväg för dagens friskluftsintag, men jag närmar mig Suseboparken som ligger två kvarter från där jag bor. En skylt jag inte sett förut har kommit upp, den är lysande grön och handlar om hur fint det är här under sommaren i parken.

Just nu är förstås skylten inte aktuell, gångbanorna har som alla av vädret förvandlats till iskanor. Men jag envisas och tar mig ut i parken.

Snöhögarnas färg har blivit vinterns färg i våra trakter. Lite motiga att ta sig förbi.

Men det gick

Här står det lilla märkvärdiga och ihåliga äppelträdet som inte ger upp utan bara fortsätter att blomma och ge mängder av äpplen.

Härifrån ser jag längre upp i parken att två stubbar har tillkommit, den ena är snyggt sågad nära marken men den andra ute i gräsmattan ser konstig ut. På den gröna affischen är dessa träd yppigt bladfulla men de kommer inte att grönska i sommar.

Ingen presentation av vare sig sågningssättet eller varför. Den nya sedvänjan att göra en trädfällning till lekstuga för en man utrustad med motorsåg och som får gå löst på stammen av det gamla trädet och låtsas att resultatet är konst. Det är på något sätt att slå en slagen och det känns fegt. Och det här ska vi i Väsby tycka är fint och vara nöjda med. Har vi en kulturnämnd?

I det här trädet byggdes före parkens omvandling, en koja? som var en brevlåda, där Väsbyborna skulle lägga sina önskemål om parkens utformning och vad man ville ha ut av den ”nya” parken. Kan inte tänka mig att någon önskade se detta slut för trädet.

Några sandkorn på isgatan hade underlättat.

De två stora träden mitt i bilden saknas nu.

30 januari, det är idag fem år sedan Lasse dog. Det går inte att fira, bara tända ljus och fundera över hur roligt det var att höra hans röst att vi bekräftade varandras existens under många år. Jag tänker också på förändringarna i samhället och det egna åldrandet som han slapp uppleva och det värmer när någon säger att de minns honom.

Helgerna är utstädade, de lysande slingorna på balkongerna är släckta och vi har fått en timmes extra ljus på eftermiddagen. Kvar ligger julklappar till och från våra familjer, vi kunde inte träffas till jul som vi hoppats, den enda som fick packa upp något var jag.

Tulpanerna har tjänstgjort som E-post-grattis och blev sen kvar och gav färgglädje en vecka i köksfönstret.

Renoveringar

av mig och mina hjälpredor påbörjades förra året, datorn var nog först ut. Niklas hjälpte mig att räta ut trassel och fixade ny dator och en stor skärm. Bilderna blir härliga att se i stort format.

Nästa renovering gällde min hörsel. Det gick inte från en dag till nästa. Det tog sin tid Jag har hittills varit foglig och trott att jag fått det bästa som kan uppbringas men har så småningom förstått att det finns klass-skillnader även för hörhjälpmedel. I så många år har jag inte kunnat höra musik vare sig live eller inspelad, när den gått genom mina hörapparater. Jag har helt enkelt vant mig av med att lyssna på det förvanskade och störande ljudet som musik omvandlats till, har sagt adjö till musik. Med mitt nyutvecklade jag ville jag nu få den sorts hjälpmedel som jag vet att även yngre personer förses med, audionomen såg tvekande på mig och sa, ”tror du att du skulle klara av det då”? Jag fick de eftertraktade hörisarna och förutom att de inte piper när jag kramar någon, så hör jag nu musik igen, både live och inspelad. Vilken överraskning !

Några avlagda telefoner som samlats i en skrivbordslåda, Den högra är dock ny.

Nästa renovering gäller mobilen. För några år sedan köpte jag en dyr mobil på ett extraerbjudande till reapris. Den tog lite tid att bli kompis med men telefoner har ju utvecklats väldigt fort jämfört med våra gamla väggfasta, så lite nyheter får man ju stå ut med. Den jag köpte var inte riktigt att lita på under hela sin tid men sista året blev den alldeles knäpp. Den kunde ligga någonstans och ringa upp telefonnummer från listan alldeles själv och med högtalaren på för hörselns skull och någon ropade, HALLÅ från där den låg. Jag visste inte i förväg vems nummer den valt och jag fick gång på gång be om ursäkt för mobilens tilltag. Det kändes dubbelt att behöva säga, jag har inte ringt upp dig och när Gösta tröttnade på att höra historierna om vad mobilen gjort sa han, du ska få en ny.

Jag fick en ny, den senaste och bästa och jag njuter varje dag av att den inte gör något som jag måste be om ursäkt för.

En renovering till är påbörjad, nu är det ögonen. Gråstarr ska avlägsnas, då kommer jag att få se klart och och allt kommer i ett nytt ljus. Men jag väntar ännu på att få en tid.

Kan man renovera en pepparkaksdeg? Eller måste resultatet bli det den var avsedd att bli? Till jul vill jag ha pepparkakor och jag brukar göra en deg som ska stå övernatten och få bra konsistens. Sen orkar jag inte kavla ut hela degen en kväll före jul och packar därför in den obakade delen för några dagars förvaring tills orken kommer igen. Orken höll sig borta, men kanske skulle jag försöka göra gingerbisquits av degen som nu var mer än en månad gammal. Vi åt sådana i Skottland, de är stora som handflator, upp-pösta och riktigt knaperhårda. I förgår kväll gjorde jag försöket, rullade stora kulor som plattades till och in i ugnen. De blev inte som de skotska men det gick fort och degen gick åt. Kanske renovering inte är rätt ord, nytt av gammalt? Klart ätbara.

Jag önskar er alla som läst min blogg, En God Jul och Ett Gott Nytt År !

Nu tar bloggen en paus, den ha existerat i tolv år, ändrat form och anledning under dessa år men också förändrats av wordpress så att jag inte begriper ett smack av hur mina enkla texter ska läggas in, dvs jag har helt enkelt inte inte ”hängt med” i utvecklingen.

Glädjen över den respons ni givit mig är stor och är något jag aldrig skulle fått uppleva utan internet.

Här är några änglar som fått komma ut ur sina gömslen en gång om året.

Pappersängel inköpt på Plantagen för c:a 10 år sedan

Min äldsta ängel från början av 1900-talet

Ängel tillverkad av Karin på Konstfack, den bor i en tekopp från Slava i S.t Peterburg.

Har fått för mig att jag vill hitta en bonbonjär just till den här julen. Men jag har börjat förstå att trots den enorma försäljningen av lösgodis, mellanlandar aldrig de små bitarna numera i en vacker skål med lock.

Jag far till mitt närmaste köptempel för att leta. Eftersom jag inte ärvt någon godisskål med lock, de hör hemma i andra århundraden än de jag upplevt, får jag leta bland nytillverkade i glas eller porslin. Men nej, de finns inte.

En del av affärerna i det här varuhuset har som många andra drabbats av dålig lönsamhet och fått slå igen. Det som räddar verksamheten tillfälligt (?) och som drar in med sina dofter är snabbmatsställen eller hav av just lösgodis i genomskinliga plastlådor som lockar med tusen färger.

Efter att ha avverkat två våningar känns luften jolmig kanske en kopp kaffe kan ge ny kraft. En väl skyddad lägereld flammar vid rastplatsen.

Mitt letande gav inget, så jag for hem och prövade på nätet.. Bertil Vallien har formgivit bonbonjärer i glas åt Boda på 60-talet. Auktionshusen har bilder på extrema skapelser, jag får kolla om något lite enklare dyker upp där eller hos Tradera, men till jul blir det nog inte.