Skrivet av: brittakarolina | 18 september 2014

Burgsviks havsbastu mm.

Burgsvik har fått en ny bastu, vart den flytande bastun som invigdes för inte så länge sedan tog vägen har jag inte hört, men den nya ska väl inte orsaka sjösjuka den står stadigt. Jag tycker att den är fin, det snyggaste huset i hamnen.

Havsbastun i Burgsvik krOm man vänder sej om ser man att badviken saknar badande, hamnmagasinet är städat men stängt, där har det varit aktiviteter under sommaren, något alla längtat efter.

Badplatsen hamnmagasinet i Burgsvik kr

När jag drog upp gardinen i går såg jag en vit lysande prick under en liten tall på andra sidan av våran åker. Kryssade dit mellan kaninhålen och såg vad jag anat, en stolt fjällskivling som inte vecklat ut sej helt. I stället för att plocka den och fyra till fick den vänta tills den fällt ut paraplyet lite mer. De andra gick i stekpannan. Ett år var de så många att vi fick torka dem och smula till pulver att pigga upp såser med under vintern.

Fjällskivling kr

Just nu står öns oxlar, som var gudomligt sköna då löven sprack ut och när de blommade, fulla av oxelbär. Lövverket är slitet, många blad har torkat och fallit och bären ser måttligt lockande ut. De är inte sura, smakar just ingenting och då man kollar på nätet, har man drygat ut mjöl med oxelbär en gång i tiden. Min mamma berättade att hennes mor brukade rosta oxelbär som godis, det var i Småland vid slutet av 1800-talet. Jag tog fram en stekpanna och värmde upp några bär för att känna vad de smakade och de blev till att börja med blanka och såg inte så trötta ut som på trädet och sen smakade de faktiskt sött och godare är orostade men inte tillräckligt för att ha som bjudgodis.

Oxelbär kr

Oxelbär rostade

Vi har saknat vråkarna i år, de är inte särskilt eleganta, men de hör liksom till landskapet. De sitter ofta på marken och ser ut som stora katter, när man överraskar dem och sen flaxar de tungt iväg. Därför var det trevligt att se en häromdan, men den kanske bara var på genomresa, för den gick ner på helt nya ställen och satte sej sedan på en telefontråd, det var något nytt.

Ormvråk b kr

 

Ormvråk kr

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 16 september 2014

Trädgårdsmöbeln

Trädgårdsbordet kr

För många år sedan köpte vi en trädgårdsmöbel till den trädgård vi hade då, träslaget var hårt och tungt och möbeln skulle inte blåsa omkull i första taget. När huset var sålt, fraktades den blytunga möbeln till sommarstället och varje höst ska den nu in under tak för att om möjligt kunna användas ett år till.

Första steget kr

 

Vi har brukat avsluta sommaren med att åka ner och lyfta in de åbäkiga stolarna, bordet och parasollen i en bod och plocka undan trätrallar och stänga av vatten och el. Länge har vi varit två som svettats med lyften men nu har Lasse övergått till att vara påhejare och jag är den som plockar in. De svintunga stolarna går att flytta bit för bit om man tar lite tid på sej men bordet är värst.

Bordet rullar själv kr

Men jag kom på det, bordet får rulla själv till boden och då gäller mekanikens lagar med sina kraftvektorer och sen räcker det med tantmuskler.

Nästan inne kr.

Bordet inne under tak kr

 

Bordet inne under tak.

Skrivet av: brittakarolina | 15 september 2014

Nära huset och på

Ängsmusseron med bett b kr

Efter alla regn blir det liv i gräset, svampar visar sej både sådana man känner igen och andra. Vi har fått mängder av något jag vill tro är ängsmusseroner och någon har bitit smakbitar av dem och gått vidare. Vems tänder är det? Betten är c:a 6 mm breda och är väl från två framtänder, men de är tandade. Är det harens tänder eller har vi ett rådjur i buskarna? Vem det än är så smakar den på olika saker och struntar sen i att äta upp, avbitna blomknoppar ligger bredvid skaftstumparna.

Vems tänder b kr

Då jag gick in såg jag ett visset björklöv på väggen intill dörren. Hur hade det fastnat där? Då jag just skulle sopa undan det, fick jag se ben och en luddig kropp, en fjäril förklädd till visset löv.  Vet inte vad den heter, boken ligger hemma men visst är fjärilen smart. Vilka fåglar eller andra djur äter vissna löv?

Visset björklövkr

Visset björklöv c kr

Visset björklöv b kr

 

Skrivet av: brittakarolina | 11 september 2014

Åter i lustgården

Äntligen är vi tillbaka på vår mossiga åker och det har regnat en del så marken är saftigt grön, löven i körsbärssnåret har lämnat grenarna av blåst och torka tidigare i sommar men det är ganska vanligt.

Röksvamp krJätteröksvamparna har fått stå ifred och nu är det många bruna skålar på gång och flera vita nya står på tillväxt.

Stor röksvamp b kr

 

Större röksvamp kr

Då jag tittade på alla skålar som kommit till sedan vi var här senast, såg jag att marken var grönare där svamparna stod och det blev en grön  jättecirkel – häxring som jag aldrig lagt märke till förut.

Röksvamparnas cirkel kr

Men den behövde jag haft helikopter för att få med.

iten blåklocka i det vissna gräset kr

Då jag gick en bit ut på åkern lyste det blått och det var fullt av små blåklockor, gömda och stöttade av det torra gräset.

Liten blåklocka kr

Det är inte alla år som blåklockorna orkar ta sej upp på den här marken.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 09 september 2014

September

September dags för tidlösa kr

September, dags för tidlösa

Nu är det lugnt ute, ingen jakt på primörer längre, möjligen trattkantareller eller det vi hittade i stubbarna efter vissnade lindar efter en mild höst i  Edsallén, ostronskivlingar. Skogen är ännu grön men ormbunkarna (örnbräken) börjat bli bruna, deras utmätta tid tar slut antingen det är en varm och utdragen höst eller kall och frostig. Örnbräken

Nära huset mognar prydnadsbuskarnas bär, mahoniabären är alla rädda för och varnar barnen för att smaka, de är lite sura och har lite sned smak, så det är ingen risk att någon börjar mumsa i sej, men de är släkt med berberis och inte farliga att äta och slår man upp mahoniabär på nätet, får man många förslag på sylt.

Mahoniabär kr

På våren blommar de här buskarna med överdådiga äppelblommor, buskarna blir som stora snömoln och man undrar hur stora äpplen de ger. Röda bär blir resultatet och bäräpplen hittar jag inte något om.

Mikroäpplen c kr

Mikroäpplen kr

Sist en bild på  Thunbergia, Svartöga, den växte utanför Carl Eldhs ateljé, den är vit i stället för gul, härstammar från tropiska Afrika  och kan sås som ettårig men kan även övervintras inomhus och fortsätta ännu ett år.

Thunbergian klättrar kr

Skrivet av: brittakarolina | 06 september 2014

Carl Eldhs Ateljémuseum

Bakom ett brunt plank reser sig en hög gammal ek tillsammans med några bruna hus, varav ett är runt med ett kupoltak och som har en förgylld flicka på toppen. Adressen är f.d Kråkvilan 24, Lögdebodavägen 10.

Carl Eldhs atelje från gatan kr

Man går in genom det bruna planket och ateljéhuset är nära. Vivi Horn beskriver hur det kom att hamna just här. Då Eldh slagit igenom i Paris och återvände hem i början av 1900-talet, prövade han att arbeta på olika ateljéadresser inne i stan men längtade till något närmare naturen. Han blev erbjuden att köpa en tomt vid Norrtull, den kostade 10 000 kr och det hade han inte, men då han lyckats samla ihop till summan och gick och skulle betala tomten, visste ingen om den och det visade sej att man sålt den till någon annan. Efter en tid blev han erbjuden att arrendera tomten Kråkvilan 24 i Bellevue. Hans vän Ragnar Östberg gjorde planerna till huset och det stod färdigt 1918-1920 och här bodde och arbetade sedan Eldh i 35 år.

Efter Eldhs död 1954 flyttade hans dotter Brita hit och öppnade ateljén för besökare men under renovering på 1990-talet och vid arbetet på Norra Länken på 2000-talet har det varit stängt här i omgångar och under långa tider.

Carl Eldhs atelje kr

Man släpps in varje hel timme och får då en förevisning av ateljéns innehåll och det runda rummet (i tornet) som var Eldhs salong.  I muséet står allt orört sedan skulptörens tid kan jag läsa men är det möjligt?  Där ser i varje fall ut att finnas allt, smått och stort blandat om vartannat, modeller i gips till de stora verken, porträttbyster av kända män, de unga oskuldsfulla flickkropparna, de muskulösa idrottarna men störst av gipserna är Engelbrekt, alla har sina uttryck och kommer väldigt nära.

Carl Eldh himself kr

Porträtt av Carl Eldh i norra ateljén.

Carl Eldh var en av de mest anlitade skulptörerna i början av1900-talet vid sidan om Christian Eriksson och Carl Milles, han nämns som den svenska arbetarrörelsens främste skulptör och hans mest kända verk är väl Strindbergsmonumentet i Tegnerlunden och Brantingsmonumentet på Norra Bantorget.

Carl Eldhs Strindberg kr

 August Strindberg

Carl Eldhs Branting kr

Hjalmar Branting

Carl Eldhs skåp kr

Carl Eldhs lutspelare kr

Carl Eldhs runda rum kr

Det runda rummet, salongen, där Eldh tog emot gäster.  Fiolen på stolen har han själv byggt. Det som hänger från taket är gästutställarens installation.

En gästkonstnär har inbjudits, Katrine Helmersson och hon har inspirerats av skulpturernas ögon och dragit paralleller till makten hos det onda ögat som ännu är en verklighet att skydda sig för hos många folk, däribland i Mali där Helmerson varit. Hon har gjort en installation av ett stort antal lösa ögonglober av gips, lera och vax och givit irisarna oväntat innehåll.

Carl Eldh kr

Eldhs egen byst av sej själv. Övriga porträtt har skulpterade irisar, antingen som hål eller relief och det ger ansiktet liv men den egna bysten har inga irisar – varför?

Carl Eldhs NN kr

I reklamen står att det finns café och kaffet kan drickas i trädgården, caféet i entrén består av två termosar, en med varmt vatten för te och en med kaffe på en hylla och något i kakväg såg jag nog också, sen fanns det trädgårdsstolar utanför entrén och bänkar under tak på själva huset.

Carl Eldhs Fröding kr

På väg ut i trädgården vilar Gustav Fröding nära huset, en spindel tog sin väg tvärsöver hans mage.

Carl Eldhs trädgård krRunt huset finns  en trädgård, tomten sluttar mot norr och marken består antagligen  som den övriga marken i parken av utfyllda bergskrevor, där de grå hällarna tittar upp här och där. I en skreva har man skapat en damm och låter en skulptur spegla sig i vattnet. Yviga buskar och planteringar gör trädgården till en labyrint, där man ställt ut mindre skulpturer och trots att det är trångt mellan hus och plank, finns det många vägar att välja.Carl Eldhs spjutkastare kr

Spjutkastare

Carl Eldhs bakdörr krBakdörr mot öster

Carl Eldhs ateljefönster

Ateljéfönster åt öster.

Skrivet av: brittakarolina | 04 september 2014

Tankar på väg till Carl Eldhs ateljé

 

Bellevue duvor i en lind kr

För några år sedan fick jag en liten bok av min gamla skolkompis Birgitta, Roslagstull av Vivi Horn, hon hade hittat den på antikvariat. Den är tryckt 1958, Vivi Horn var då över 80 år och hade följt utvecklingen av området under många år och bekantat sig med dem som bodde i de gamla husen i Bellevueparken men även i ett som tillkommit lite senare dvs Carl Eldhs ateljé.

Birgitta och jag gick i Sveaplans flickläroverk och fördrev håltimmarna med att ströva i Bellevueområdet. Skolgården slutade vid en bergknalle åt öster och när vi tagit oss upp på den, fanns inga buskar bland de gråa berghällarna och efter regn stod vatten kvar i skrevorna och när det blev kallt och frös till brukade vi stampa hål på isen i de små pölarna.

Intill låg en trädgård med täta syrensnår som dolde ett större hus, ett staket höll oss utanför och klasskompisarna varnade oss för där bodde en arg gubbe. Vi såg att marken blommade rikligt innanför, särskilt på våren, men vi aktade oss för att gå för nära.

Bakom skolan i en sänka låg en handelsträdgård och där fick vi skolbarn inte visa oss men teckningslärarinnan skickade ner ett par elever varje höst till Herr Ridder för att köpa en hink sensommarblommor att ha som modell för målning. Herr Ridder var lite skrämmande med buskiga ögonbryn och sen tittade han bara ner i marken och sa ingenting.

Bergknallen där vi ofta höll till gick ner mot en lindallé och på andra sidan om den var en brant sluttande äng där vi gjorde våra första botaniska fynd. Vårlökar och vitsippor var de första och längre upp under en rad lönnar var marken täckt av rosa nunneört som gömde sej bland fjolårslöven.  Då vi klättrade uppför branten hittade vi löktrav på hyllorna och det rann en stinkande rännil utför som vi då och då klafsade ner i, ett avlopp? Då vi kom längst upp var det stopp, ännu ett spjälstaket hindrade oss och innanför kunde vi ibland se några barn i bylsiga kläder leka eller någon sorts sköterskor som föste barn framför sej eller drog någon i vagn, små barn i ett ruffigt grått hus, vad gjorde de där?

Där allén slutar, låg ett hus till vänster och där bodde arga gubben, vi såg honom aldrig men höll undan. Mittemot ledde en trappa genom gräset upp till huset där de små barnen fanns. Kring den trappan och på hela slänten framför såg jag vildtulpaner för första gången. Det började tidigt på våren med en matta av gröna raka strån och efter en tid tjocknade en del av dem och gula, mycket vackra smäckra tulpaner slog ut. Ett likadant täcke av tusen gröna blad finns på vår tomt på Gotland, undrar när de första lökarna grävdes ner.

Plank och staket hindrade oss på flera ställen, i en mörk byggnad utmed vägen fanns ett hyrverk, då och då kom ekipage med en eller flera hästar utklapprande genom ett par dörrar som genast stängdes efter dem. Från skolan kunde man se ett duvslag högt uppe på klippan men det lockade oss inte. Då vi gick en bit till på vägen kunde vi se skulptören Carl Eldhs hus, det var också mörkt och med ett högt brunt plank runtom, då levde ännu skulptören men vi lyckades aldrig få syn på honom.

Vid början av lindallén stod på 40-talet en affisch för Bellevueteatern med en stor bild av Julia Caesar som dragande namn. När jag letar efter uppgifter om friluftsteatern fanns den redan 1927 och den hade 600 sittplatser. Var i parken kan den ha legat?

Vägen idag

Carl Eldhs ateljé har inte alltid varit tillgänglig för allmänheten, men sedan några år är den muséum med öppettider och i söndags var det dags för oss att se den inifrån.

När jag går den här vägen idag, rymmer den så många fler bilder än de första från skolårens håltimmar. Vivi Horn har fyllt på mycket och besvarat gåtor, hennes lilla bok, 115 sidor fängslande läsning finns på antikvariat från 50:- köp den! Stockholms Stads inriktningsbeslut från 2010 för renovering av området ger historia och avsikter, arbeten pågår. Gabrielle har skrivit om parken i juli 2011 i sin blogg, hon var då nära duvslaget och har en fin bild av flygande brevduvor.

Den gamla lindallén som börjar nere vid rondellen vid Roslagstull planterades på 1700-talet och hela Bellevueparken som den leder till, planerades på Gustav den tredjes tid som engelsk park. Just nu pågår gatuarbeten så man ser knappt infarten och man måste komma  norrifrån E18 för att kunna ta sig in, om man kör bil förstås.

Bellevue lindallen till vänster nu nästan överväxta hällar kr

Till vänster är då bergknallen som slutar vid skolgården till Sveaplans f.d.flickläroverk, numera Socialhögskolan. Hällarna som då var kala är nu täckta av mossa, tjockt gräs och kärleksört.

Bellevue skrevorna igenfyllda kr

Skrevorna igenfyllda

Bellevue branten från Paschens

På alléns andra sida är nu en knallgrön nyklippt slänt som lutar ner mot den hårt trafikerade Roslagsutfarten. Slänten övergår fortfarande i en tvärbrant mot norr som avslutas med ett spjälstaket och den rufsiga, skräpiga marken ser ut som för 70 år sen och löktraven står där och lyser ljusgrön. Man hade nog använt branten som sopnedkast under många år för jorden är mullig och mjuk.Bellevue Spares Träslott kr Där allén tar slut ligger Sparres Träslott, det vi kallade ”arga gubbens hus”. Vivi Horn har en  mycket kärleksfull beskrivning av mannen som bodde här under åren då hon gick omkring i parken och hans helt sagolika trädgård. Det var samma Olle Ridder som drev handelsträdgården bakom skolan och hon beskriver honom som en vänlig, glad och öppen man och hans trädgård var hennes oas i livet, där hon fick en särskild plats att sitta och njuta av det han fick att blomma. Kanske lyste han upp av Vivi Horns besök, men annars var han väl inte helt glad. Skolbygget hade trängt honom, Handelsträdgårdens existens var hotad, arrendet var uppsagt. Nu är allt utfyllt och det finns inga spår ovan mark av handelsträdgården.

Sparres hus byggdes 1784 och har sedan dess haft många hyresgäster, Gustav den tredje övertog hus och skulder då Sparre dog, sen blev det sommarresidens åt kungliga personer och här trivdes Karl den fjortondes franska hustru Desideria bäst, här slapp hon det krångliga hovlivet. 1830 uppläts det  åt  ”Sällskapet för inhemsk silkesmaskodling” och man planterade 600 mullbärsträd mellan träslottet och Ormträsket dvs där Wennergen Center nu ligger.

Bellevue Gavel på Paschens malmgård kr

Bellevue Cafe kr

Bellevue på Paschens gård kr

Det numera gulrosa huset mittemot Sparres Träslott är Paschens Malmgård som hovmålaren Johan Pasch lät bygga 1757. Då Vivi Horn flyttade till Roslagstull var det hem för ogifta mödrar och under krigsåren tog man emot  finska invalidiserade barn här. Efter kriget renoverades husen och fick den gulrosa färgen. Nu drivs här sommarcafé och man kan sitta inomhus i rokokomöbler eller utomhus i trädgården, vi prövade ett gott kaffe och en delikat kaka.Bellevue Cafe i Paschens malmgård kr

Paschens stallbyggnad på andra sidan vägen med högt plank och hänglås på porten, där hyrverket med hästar en gång inhystes håller på att renoveras och man hoppas att det ska passa för någon verksamhet att hyra.

Bellevue lagning pågår kr

 

Bellevue duvslaget stängt kr

Runt hörnet på stallet finns en ingång till Stockholms brevduveklubb och längre bakom byggnaderna ligger duvslaget. I planen för parken nämner man att duvslaget är illa skött och eftersom man spikat en slå tvärsöver dörren, är det nog övergivet nu. Vart tar duvorna vägen om ingen sköter duvslaget? Var det brevduvor som satt i linden i allén?

Bellevue Den unge Strindberg i skärgården kr

Där vägen svänger tvärt ser man Carl Eldhs ”unge Strindberg i skärgården” stå och titta ut över de kala hällarna mot norr och han ser väldigt långt härifrån men också de övre delarna av Carl Eldhs ateljé.

Bellevue höjden ovanför duvslaget kr

Efter stallbyggnaden går en trappa upp till en ännu högre utsiktsplats och där finns två vida och skyddade stencirklar, där man kan elda och grilla riskfritt, de är minnen från luftvärnet under krigsåren. Flera stigar ringlar mellan stenhällarna och man ser inget skräp någonstans, det är städat. Men duvslaget kommer jag inte fram till, flera staket hindrar.Bellevue Carl Eldhs atelje kr

Äntligen är vi framme vid Carl Eldhs ateljémuseum.

 

Skrivet av: brittakarolina | 30 augusti 2014

Duvorna flög

 

 

29 aug g krMed risk för att bli tjatig kommer här slutet på duvhistorien.

Den 27 på morgonen var det oroligt inne hos duvorna, de hoppade och pressade sej förbi varandra, bredde ut vingarna och gick ibland ner från sin tröskel och tog en liten sväng ut på betongplattan utanför. Därute hade pappa duva landat och gick kring som en ordningsvakt men blandade sej inte med ungarna. Sen lugnade det sej i boet och ungarna satte sej tillrätta intill varandra och sov, som jag uppfattade det, resten av dagen.

27 aug kr

 

 

27 aug cDen 28 augusti blev det riktigt rörigt, ungarna sprang omkring och kände på väggarna, pickade på allt men var inte  ända ute vid kanterna av plattan. Men också den dagen satte de sej att sova efter någon timme.

28 aug c kr

Pappa duva, ordningsvakt och flyglärare.

Den 29 augusti när jag kom upp tidigt och tittade ut satt ungarna på kanten mot avgrunden och tittade ner, oj idag är det nog dags, här kan det bli flyga av. Visst hoppades jag kunna ta en bild med ungarna i luften. Nu var pappan med och gick tillsammans med ungarna, de kollade ner från olika kanter, flaxade lite, väntade och tvekade. Hur de meddelar sej med varandra är en gåta men pappan ställde upp sej och sa åt dem att titta, sen flög han snett upp till vårt tak och efter en stund ner igen. Men ungarna stod kvar. En kaffekopp stod och väntade på mej och fort bytte jag pyjamasen mot lite kläder, skulle jag hinna innan de tog språnget?  Det gjorde jag inte, när jag var tillbaks var alla borta.

29 aug e kr

Framme i ljuset vid avgrunden den 29 augusti

29 aug c kr

De tittar och tvekar

29 aug d kr

29 aug o kr

29 aug q kr

Efter en stund landade alla på plattan igen och jag försökte fånga när de lyfte nästa gång, men det var svårt, de är blixtsnabba och jag hinner inte med, har inte teknik för sånt som flyger. På eftermiddagen såg jag sedan att de satt och sov på sin gamla bokant. I två björkar en bit från huset satt en duva i varsin björktopp, de satt som klistrade och när ungarna vaknade lite senare blev det plötsligt två duvor i vardera trädet och boplatsen var tom. Hur meddelar de sej med varandra? Inte ett ljud hörs i våra öron.

Den här duvkläckningen har varit väldigt spännande för jag visste ingenting om duvornas privatliv, bara det vanliga om att de är en sanitär olägenhet osv och jag vågade inte berätta för någon ansvarig i bostadsrättsföreningen, för när det gäller duvor finns nog inget förbarmande, de ska bort.

Mycket riktigt, så är det också hos oss, när duvorna väl flög, berättade jag för en och det kom en störtflod av upprördhet, grannen som haft duvboet vid fötterna hade känt en obeskrivligt vedervärdig stank på balkongen och djuren hade lämnat kilovis med skit kring sej, vi måste göra det omöjligt för dem att krypa in och boa, det sitter ibland hundratals av dem på taket. Allt det här har jag hört förr, men från vår balkong har vi bara blivit bekanta med ett par och de fick mej att läsa  allt jag hittade om duvor. Allt hade kanske varit annorlunda om duvorna varit vita, då hade de kunnat tolkas som: den helige ande, kanske en farfar eller farmor som kom med hälsningar från dödsriket, eller en fredsbärare, en kärlekskurir eller något annat fint, där man inte för fram skitmängderna och stanken som huvudegenskap.

29 aug m kr

Skrivet av: brittakarolina | 27 augusti 2014

Flygfärdiga?

 

21 augusti kr

21 augusti började gropen bli för trång

Byter ämne och återgår till att speja på de växande duvorna. Det är lätt att tolka in mänskliga aspekter på djurens liv, läste om gräsänderna som inte tar pappaledigt, pappan sticker och låter mamman sköta hela jobbet med ungarna.  Ser man det så, tycker jag att duvorna är sympatiska som väntar tillsammans på att ungarna ska bli stora. Ser man den ena av paret så är den andra i närheten eller kommer flygande.

Paret kr

Utanför väntar paret, när de matar sin ungar har jag ännu inte lyckats se men det måste ju ske någon gång för de växer och blir stora, nu kommer de inte längre ner i boet utan sitter på kanten hela dagarna. Fjunen på hals och huvud är nästan borta och de ser ut som vuxna fåglar, hur bär de sej åt när de ska börja flyga? Det är roligt att se verkligheten, inte bara läsa i fågelboken. Undrar om de mellanlandar på vår balkong, den är väl närmast.

24 aug kr

24 augusti

Grannen med balkong ovanför duvboet har sett vad de har nära fötterna och tecknade åt oss att duvparet har redan börjat inreda motsvarande grotta ovanpå vår balkong. Det blir ganska grisigt kring boet, så det är väl skönt för paret att flytta till något rent.

Stora ungar b kr

 25 augusti, snart ska det väl vara dags?

 

Skrivet av: brittakarolina | 23 augusti 2014

Lennart ännu en gång

Då jag skrev om Lennart på bloggen för snart fyra år sedan var det för att så få visste att han hade funnits och särskilt då mina barn. Så många år präglades av min mammas sorg att jag inte ville att den skulle fördystra även nästa generation. Jag talade om Lennart men inte så ofta, svarade på frågor men hängde aldrig kvar och broderade ut det sorgliga.

Så länge min mamma levde var jag ett klent stöd för henne och en utmattad samtalspartner eftersom hon pratade oavbrutet och krävde mej på en erfaren människas svar. Då det formella konstaterandet av Lennarts död dröjde i många år, ville hon tro att det fanns en möjlighet att han blivit omhändertagen i Ryssland, hoplappad och utan minne och att han en vacker dag ändå skulle ringa på dörren till Hjärnegatan 9.  Jag läste och tog till mej ögonvittnenas berättelser och accepterades att Lennart blivit sprängd i bitar, han kunde inte ha överlevt detta och till en början trodde även min mamma att allt var slut, men så småningom kom hon igång med de förhoppningsfulla fantasierna och jag hade ingen nyckel till något som ersatte dem.

I sekretären finns en liten packe med papper, ett par brev och två fotoalbum, ett där min mamma samlat bilder från Lennarts barndom och ett där han själv satt in sina bilder från livet till sjöss. Varje gång jag tagit fram bilderna, breven och olika myndigheters, prästers och militärers behandling av dödsfallet har jag känt mej otillräcklig som inte haft kraft eller fantasi nog för att göra Lennarts existens rättvisa och i stället har jag dröjt lite längre med att öppna lådan i sekretären igen.

Då jag skrev om Lennart fick jag lite lugn, jag tror att barnen läste och jag blir varm när jag ser att någon varit inne och läst om honom på bloggen.

Det går inte att beskriva känslan när jag öppnade tidningen i onsdags morse och kom till andra spalten i artikeln om den återfunne soldaten och läste Lennarts namn, det var som om det blev helt stilla  runt mej. Nästa tanke var att ingen vet att jag finns, hur skulle de kunna veta? Så jag gav mej tillkänna.

Upphovet till artikeln med fotograf var här och det var en skön stund, han tolkade det han såg blixtsnabbt och på kornet, han såg även sådant jag inte själv sett. Vad fotografen såg vet jag ännu inte, vi får se resultatet i morgon.

Efter det besöket tittade jag igenom de gamla bilderna en gång till och jag behövde inte lägga undan dem genast.

Karolina och Lennart kr

Lennart med sin mormor Karolina bakom backstugan Lundholmen i Vetlanda

Millan Nisse Karolina Lennart Ida kr

Mormor  och farmor Karolina med Millan och Nisse till vänster och Lennart och Ida till höger. Båda pojkarna hade av olika skäl blivit av med sina fäder.

Ida och Lennart kr

Ida och Lennart 1924

1928 skolbild

1928 kan ha varit från skolan i Överhogdal, där Ida arbetade innan hon kom till Malung. Lennart i mitten längst bak.

Lennart och Britta 1933 krLennart och Britta 1933 i Malung.

Ur Lennarts album kr

Lennart i mitten, började som kollämpare och blev så småningom eldare.

Lennart står tvåa från höger kr

Lennart nr 2 från höger

Lennarts bild krI Lennarts album kr

Texterna i Lennarts album är hans egna.

 

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier