Skrivet av: brittakarolina | 08 juni 2014

Vid Nore

På en sista runda till gamla platser vid havet for vi mot Nore på pingstafton. Förr beundrade vi de höga och vällagda stenvastarna där och jag vill minnas att de finns omnämnda i någon av Säves böcker. Norebonden byggde så gedigna vastar att han kunde rida med hästen på dem när de var färdiga. Nu är alla vastar på södra Gotland som är synliga från vägen, reparerade och uppbyggda, framklippta ut sina taggiga gömslen, det har man gjort de senaste åren med hjälp av EU-bidrag. Behövde man laga mycket på de gamla Nore-vastarna? Jag tror det inte men de ser misstänkt raka ut.

Nore vast kr

Tulkörtens marker

Det här är tulkörtens marker. Jag saknar en bok om stenvastarna på ön och om vastläggarna.

från Nore kr

Från Nore-stranden  ser man ut mot Heligholmen med sina stora raukfält och fågelflockar. Det vore roligt att än en gång få bli landsatt på ön en sensommardag.

Strandråg Nore kr

Den blåaktiga strandrågen är på väg upp och de små rentvättade båtarna väntar på att någon ska komma, men här syns inte en människa. På tångremsan nedanför båtarna står två gravänder och jag tror jag har dem nära och tänker ta en bild. Då flyr de och jag ser att de har små små ungar med sej och är på väg ut i vågorna. Kan inte komma ifrån att jag störde dem och hoppas att de är lika många när de kommer iland igen.

Gravandpar b kr

 

Gravand med ungar kr

Den här synen blev jag hänryckt av.

mot Heligholmen Och den här, i hänryckningens tid.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 02 juni 2014

Hittegods

I början av vår Gotlandstillvaro gick vi mycket utmed stränderna och det fanns alltid ilandflutna träbitar som fått färg och form av att slipas i vattnet och en del tog vi med oss hem. Ett silltunnelock med kryptiska bokstäver blev länge liggande tills Karin kom på att hon ville göra en klocka av det. Ett batteridrivet urverk från Clas Ohlson inköptes och sen plockade hon ut ett par av alla fjädrar hon samlat på sej från hagarna häromkring, en fasanfjäder till minutvisare och en vråkfjäder för timvisaren. Vi fick ett väggur och det har funkat i mer än 30 år. Ibland räcker ett batteri i mer än ett år. Man ser om klockan går för då darrar fasanfjädern längst ut vid spetsen.

Klockan kr

Skrivet av: brittakarolina | 01 juni 2014

Oxeln blommar

Det är juni och just nu blommar allt, kastanjer, syrener, oxlar, spireabuskar, vallmo och prästkragar det är ett enda blomsterfyrverkeri. Varje år är det lika fascinerande och omskakande och det blir gärna en del upprepningar av det som gläder en mest t.ex vit skogslilja, morgonstjärna, kinesiska syrenen och vildtulpanerna om man råkar vara här då de blommar.

Oxeln blommar c kr

Den gamla oxeln har glesnat i övre delen av kronan men fortsätter att blomma, vi ligger efter någon vecka med blomningen jämfört med Burgsvik.

Oxeln blommar kr

Under några kalla dagar och nätter med stark blåst blev vi innesittare och plockade fram yllet igen men nu kan man vara ute utan att blåsa omkull och solen gassar.

I den närmaste åkerkanten lyser något som en vit snödriva, det är buskstjärnblomma i mängder, den finns i liknande drivor på fler ställen häromkring, den känns lite ovanlig med sina tydliga blommor.

Buskstjärnblomma c kr

 

Buskstjärnblomma b kr

Inne på gården står den kinesiska syrenen och lyser ljuslila och sprider sin väldoft.

Kinesiska syrenen kr

Vid knuten har morgonstjärnorna öppnat sej.

Morgonstjärna aa kr

På framsidan sitter en av gökarna, en  är mer brun på ryggen och den hoar i ett.

Göken b  kr

Igår kväll låg den första döda lilla rabbisen på framsidan under tokbusken. Rabbisarna är här i år med fast inte i samma mängder som förra året. Frågan uppstår genast, ska vi gräva ner den eller lägga den i soporna. Är den komposterbar eller inte? Även om vi inte gillar att de gräver sej in under huset eller gör gropar som vi trampar i så vi står på öronen, så är det sorgligt att se djuren dö av en farsot.

Konvaljer och skoläster kr

Vi går in och där har vi nu världens godaste konvaljedoft sedan några dagar. Jag har hittat ett tättbeväxt konvaljeställe bara ett par hundra meter från huset. Skolästerna hittade jag i en affär för gammalt i Hemse, de är i barnstorlek och minner om en av mina stamfäder, han var skomakarmästare och gav upphov till minst fyra generationer skomakare.

Skoläster till flickskor kr

 

Skrivet av: brittakarolina | 29 maj 2014

Orkidéer på vägrenen

Skogslilja d kr

Man behöver inte söka sig ut i avlägsna sällsynta beteshagar eller hemliga kärr för att få se några av Gotlands orkideer. Om man cyklar kan man bara stiga av cykeln och se dem på nära håll vid vägrenen, om man kör bil ser man mängder av lysande lila, rosalila och mörkröda ”nycklar” som skiljer ut sig från grönskan, men med bilen går det inte att stanna varsomhelst och man svischar förbi. Den här tiden dyker det också upp vita ståtliga spiror som lyser lång väg. Särskilt här nere på södra delen av ön och om man far på någon väg genom lite ödsliga betesmarker omväxlande med lite fuktiga lundar.

Det är kanske dags för en handbok i ”vägrenens flora” för dem som färdas utmed de blomstrande vägarna på ön. Till vägrenen kommer växter som förr inte var lika ymniga eller nära som nu och saltningen har bland annat  gjort att växter från havsstranden trivs där och vad som fått orkideerna att sprida sig kan jag bara gissa.

Marken skall trampes, då växer orkideerna som en gotländsk man sa  för några år sedan då några naturälskare ville förbjuda allmänheten att röra sig bland blomstren, om ingen går där varken djur med vassa klövar eller människor, då försvinner också blommorna, och trampes är inte detsamma som ”trampes kring” med betoning på kring.

Sankt Persnycklar b kr

På skogsvägen mellan östra och västra sidan var S.t Persnycklarna  tidigast och de har nu sträckt ut sig och blivit höga,  sen kom Johannesnycklarna. I år är de inte så stora än, de kan bli riktigt kraftiga och koniska som små rosaröda julgranar.

Johannesnycklar och klöverärt kr

Utmed långa delar av vägen har klöverärten gjort sig hemmastadd, den tycker om hög salthalt i jorden och kommer från strandens sandfält.

Skogslilja c kr

Svärdsyssla eller vit skogslilja var inte alls så vanlig för några år sedan men nu finns den på många ställen utmed vägen och det blir fler och fler för varje år. Just nu blommar alla de här orkideerna plus göknycklar i mängder på ett par kilometer allmän väg.

Skrivet av: brittakarolina | 26 maj 2014

Hästkastanj

Hästkastanjerna i Burgsvik vid parkeringsplatsen där man slänger glasflaskor är lite rufsigare än släktingen i Stockholm som inramar Riddarfjärden och Stadshuset. bjornbild.wordpress.com/2014/05/26/stockholm-forsommar/ Hästkastanj d

De lyser med sina ljus, när alla äppelträd också är igång.

Hästkastanj c

Om grenarna är i vägen för trafiken klipper man undan det som hindrar.

Hästkastanj g kr

 

Hästkastanj b kr

Skrivet av: brittakarolina | 25 maj 2014

Fornborgen i Långmyren

Idag är det Mors Dag och då tänker jag göra vad jag vill. Jag började faktiskt redan igår med att gå ut och leta rätt på Hamra Hälsobrunn i det hemska snåret den har hamnat i, men det blev en ”ickehistoria”.  Idag vill jag återse Fornborgen i Långmyren och både den och Hälsobrunnen såg vi och vallfärdade till på 70-talet, de var fullt synliga och inte överväxta av buskar och nässlor eller begravda av kullvälta jätteenar.

Mitt ute i Långmyren finns en fornborg, en alldeles rund anläggning, med en 3 till 5 meter bred stenvall 190 meter lång. Den grävdes ut i början av 1900-talet av Mårten Stenberger f 1898 död 1973. Svante berättade att han var med som grovis, jag gissar att det kan ha varit 30- eller 40-tal och de kom ner till botten som bestod av ett stocklager. Det här var före senare tiders dateringsmöjligheter och Stenberger hade en del tankar om fornborgarnas funktion (som inte gäller längre) och kanske det inte framkom så mycket användbart för honom och grävningen har inte givit eko någonstans, annat än i form av en numera ansiktslös skylt.

Fornborgen i Långmyren kr

Man tar sig ner till kanten av myren, letar upp det lämpliga diket som går fram till norra delen av stenmuren och håller sej till vasskanten för att inte trampa ner något av grödan. Där framme skymtar formen, buskar visar var borgen finns.

Följa diket kr

Man följer diket, det blir fuktigare och fuktigare och jorden är svart, där den är bar kan man sätta fötterna och då går det lite fortare.

Åkerns botten f d myr.

Vi är framme och här står skylten behagligt skuggad av olvonlöv.

Förklarande skylt i olvonbuske kr

Öppningen i stenvallen är 2.5 meter bred och ligger i Sydöst. Den vaktas av ett dött spökträd utan löv men det är min fantasi som skenar, trädet är en getapel och den börjar väldigt sent att grönska och har faktiskt liv.

Fornborgen ingång krGetapeln slår ut kr Hela området är just nu vitt av hundloka och stenarna syns inte mycket, nässlorna är på väg och sen är det älggräs som kommer att täcka botten i borgen. Det är en vacker ring och hela platsen är gripande, man ser fritt åt alla håll och en gång då det var träsk runt om, hade man ett skydd här inne. Om det nu var för att gömma sig själv eller att rädda in traktens boskap undan plundrande fiender. Diametern på ringen är 55 meter, jag har inte mätt, det ser mer ut. En stensatt väg har funnits ut hit men den har ingen arkeolog nappat på så den är undanplöjd.

55 m i diameter kr

Platsen finns, den är ordentligt överväxt, naturen återtar och klär på med sina egna kläder. Jag har varit där idag och det gick att ta sig dit.

Ut och flyg

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 22 maj 2014

Värmen kom

Det blev varmt och allt växer så det knakar. Växterna och färgerna avlöser varandra, det som var gult för en vecka har redan gått i frö och är vitt. Det nysådda fyller ut åkrarna och jorden syns inte längre.

Maskrosbollar c kr

Maskrosbollar kr

Jag har klippt gräs och det doftar. Vad doftar det? Kumarin? Jag skulle vilja ha en parfym året runt och skvätta ut lite gräsdoft, vitsippsdoft, polarbrodd, vårbrodd, myskmadra och sötväpplingsdoft lite då och då men kanske helst för att drömma i februari om en kommande försommar. Då man slår upp kumarin kan man läsa att det ingår i kanel och skadar levern och att det inte är bra att barn äter för mycket kanel. Oj! Hur går det för kanelbullen?

I denna helt underbara tid får vi vara ute omgivna av fågelsång, dofter och färger och frånvaro av radio och TV, signalerna når inte hit och det känns som om ingenting händer. Jo vi har röstat i EU-valet på bensinstationen i Burgsvik och vi kan läsa nyheter på datorn men vi bombarderas inte av utropare.

Örnen har varit här, inte någon av de unga kungsörnarna, en större mörkare och mer sliten örn med fransiga vingar, kanske rentav en havsörn. Den mobbades av en flock skräniga fåglar, tog en sväng kring örnarnas rastplats i talldungen och kom sedan och vek sej ner över oss och hälsade, kameran var som vanligt någon annanstans och när jag hittade den var det för sent. Den cirklade sig uppåt över oss och försvann i luftlagren.

Lasse har för första gången (sedan han var barn) gått i gräset utan skor och han kan inte nog förundras över hur skönt det var, inga kottar eller spretiga pinnar låg i vägen.

i gräset kr

Då vi ätit tar vi en liten tur till Skvalpvik, svänger av till höger och upp på Holmhällarstranden, den är skyddad just nu för en del fåglar lägger äggen på marken, så vi stannar på vägen, plockar fram ett korsord och löser det i bilen medan det skymmer över de urgamla strandvallarna och gässen kacklar på  klapperstensåkern intill.

Kvällning kr  Strandvallarna i kvällingen

Kväll mot Vändburg

Mot Vänburg

 

Skrivet av: brittakarolina | 19 maj 2014

Räven raskar

 

Räven raskar  a krSöndag sen eftermiddag, vi hade suttit och pratat med Ulf och Inger om råttor och fått oss en del hemska interiörer till livs. För oss är frågan, kan man bli av med råttor utan att använda gift? Förgiftade råttor är inte bra att äta om små hundar eller andra djur eller rovfåglar letar upp dem. Medan vi sen sitter här ensamma och maler våra råttfrågor, dyker stora räven upp på åkern utanför. Den ser fin ut, det är den stora som är högre bak och lite grå på sidan och svansen är stor och yvig. Den ser inte ut att vara skabbig och den har något i munnen. Måste hitta kameran fort, var är kameran?  Räven raskar vidare, den är på väg, två knäpp hann jag ta innan den försvann i grönskan.

Räven raskar kr

Vad har den i munnen? Jag drar upp bilden. En fågel? Nej det är något med svans och flera ben – en storråtta.

Skrivet av: brittakarolina | 17 maj 2014

Mikroblomning på marken och vårklynne

Då vi går på den torra marken som knappast behöver klippas, tittar vi knappt ner på det vi trampar på.p

Marken vi går på kr

Just nu är det mest grönt men det lyser många rosa punkter och en del vita i det gröna och för att se vad det är, går jag ner på knä och där är ett virrvarr av små, små miniatyrer av mer igenkännbara växter som förgätmigej, ärt och en liten näva och sen är det något vitt jag aldrig sett förr. Jag drar upp några och ser att de flesta är inte mer än en decimeter höga.

Mikroblomning e kr

Marken kring huset är omrörd så den består mest av sand och var för mycket länge sedan en strand. Är växterna förkrympta i brist på näring eller är det naturligt små arter? Vilka är det? Med Krok & Almqvists flora kvarglömd i Väsby kan jag inte examinera växterna och den är jag beroende av.

Sparvnäva e kr

Den rosa sparvnävan som fick mej ner på knä, går att hitta bland nävor på nätet bland sina större släktingar,

Småväxterna kr

likaså förgätmigejen och sparvvickern men vad är den vita för en, med små små trattlika blommor, där fingrarna är för stora för att greppa så smått och än mindre kunna räkna ståndare. Gick inte ens med förstoringsglas.

När jag försökte fånga den på bild var den som nattglimen, den skickar ut eget ljus och allt på bilden blir skarpt utom blomhuvudet som blir vitsåsigt. Jag glömmer alla de små natelika stjärnblommorna och pyttedraborna och vill bara veta vad den vita heter. Den är så tydligt delad i två från nedersta delen av stjälken och sen delar den sig i två ända upp till blomhuvudet som också blir två.

Jag ringer Annie, som har en ”hemlig” trädgård med en rik blomning i en uthuggning i den täta strandskogen och hon har både Mossberg & Stenberg och Ursings floror, men ingen examinationsnyckel, så vi får bläddra och jämföra. Jag bläddrar i Mossberg som har minst 600 sidor och Annie slår i Ursing och viker upp en sida och säjer, men kan det vara den här? Jaa där är den – vårklynne !!  Vilket namn, har aldrig hört talas om den, hur kan den heta så? En titt i Mossbergs bok visar en knubbigare variant av växten men allt stämmer. Växer på sandiga gräsmarker, gärna vid kusten, kan ätas som sallat – vårsallat. Ja då får man nog hålla på en stund om man ska få ihop till en portion.

Jag blir helt upprymd av att ha sett en ”ny” växt och när jag pratar med Karin senare, måste jag förstås berätta. Hon slår under samtalet upp växten och säjer: Jahaja, det är machesallat, den säljer dom i plastpåsar ungefär som ruccola, den är mild och god, den har jag haft ibland. Jag landar med en duns.

Vårklynne b kr

Men kameran ser vad ögat inte uppfattar, blomman har tre ståndare och i floran anges färgen blå, det gick inte att uppfatta i verkligheten. Men namnet, vad betyder det? SAOB har inte vårklynne eller klynne men däremot klynna och det betyder klyka eller klyvnad, en rad ord är besläktade och handlar om den typiska tvådelningen som syns i hela växten.

Skrivet av: brittakarolina | 15 maj 2014

Nysått

För ett par dagar sedan då det regnat i flera dagar, lättade plötsligt det gråa täcket och solen kom fram vid sextiden, det var nästan kväll. Det lyste upp, allt fick färg och då vi ätit sa vi, ska vi åka till Kvarne och se solen gå ner? Vid flisbodarna där finns en bänk utmed en vägg i lä där man kan sitta och höra sjöfåglarna väsnas från en grusplätt en bit ut i vattnet och sen se när solen dyker ner i sjön.

Nysådd vid Bonsarve c kr

Man kan inte åka långt just nu utan att se alla nysådda fält där något just kommit upp i rader på olika färgad mark. Vid Bonsarve är det ljus sand i botten.

Bonsarve kr

På myren nära oss är jorden svart.

 

Långmyren kr

Viktors åker nysådd kr

Linhattes åker är både svart och ljus, den ljusa delen som höjer sej är sanden på Litorinavallen som Litorinahavet svallade upp för många tusen år sen, en strandkant.

Littorinavallen börjar kr

Men vi åkte till en nuvarande strand fast på västra sidan av ön.

Vid Kvarne när solen dalar kr

Ett par oväntade soliga timmar mitt i regnet, sen kom molnen tillbaks och på en kvart var allt förändrat, det blev ingen solnedgång.

Vid Kvarne i solnedgång kr

 

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier