Skrivet av: brittakarolina | 18 oktober 2019
Hornsgatans facklor
Publicerat i Trädgård, Uncategorized | Etiketter:Ginkgoträd på Hornsgatan, Stockholm Söder
Skrivet av: brittakarolina | 14 oktober 2019
Från mitt fönster
Jag följer årets gång från mitt fönster. Kanske skulle jag säga ”mina fönster” i rubriken, men jag tittar ju bara genom ett i taget och då blir det ändå rätt.
Från kökssidan ser jag ett vård-och omsorgshus och Väsby Centrum från utsidan. De har egna ingångar och mellan dem finns en infart för leverans av varor till alla affärerna i köpcentret. Några lönnar har blivit kvar mellan gatan och ingångarna och med löv på, skymmer de sikten lite, utan löv ser man allt som händer kring den vitala platsen.
Strax före solnedgången för några dagar sedan, regn eller snö i molnet?
Vår gata fick en allé av oxlar när husen byggdes och de är lite anspråkslösa men väl omskötta. Bladens baksidor är vita. Man ser dem ovanifrån om man tittar ut genom fönstret. När det stormar får de som är på gatan också se de vita sidorna.
Nu väntar vi bara på att sidensvansarna ska komma och kalasa på bären.
Åt motsatt håll ser man ganska långt, grönskan är yppigare och nära husen har man satsat på körsbärsblom med bladverk som får intensivt röd höstfärg. På den här sidan kan solnedgångarna vara väldigt dramatiska. 
Bebyggelsen ska förtätas, alla små obebyggda ytor går att använda, här är ett alldeles nytt hus.
Färgerna var så häftiga, så jag blev tvungen att gå ut och se om rönnarna på Hugo Sabels torg hunnit byta färg. De var inte så eldiga ännu men har ökat i omfång. 
I Suseboparken ligger löven på marken
och i vattnet, slutstationen för livets ström.
Lönnen med mycket färg.
Jag går runt gräsmattan i parken, daggkåporna har dagg överallt utom i bladtratten.
Solen står lågt och bländar
och ger ett lysande skimmer genom löven
Ullungrönnnen på vår gård.
Ja sen är jag hemma igen, här sträcker sig körsbärsträdet upp och kanske gör den en berså av min balkong.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:höstfärger från Dragonvägen, Suseboparkens lövmattor, Upplands Väsby
Skrivet av: brittakarolina | 02 oktober 2019
Lite godnatt till ute-rabatterna
Ska träffa Stina i Anderssons växthus och går först en liten runda bland många och tömda och städade rabatter.
Pumporna som odlats i trädgården. Här några av de största med kilovikten ritad på skinnet.
Vid tiden för höstfesten var odlingsbäddarna helt överväxta med grönska och nere under bladen låg ännu de stora pumporna och svällde.
Pumporna har befriats och flyttat hemifrån och bädden är städad.
I fruktträdgården är det bara de helröda P.J.Bergiusäpplena som lyser. De pekade min mamma på redan för 80 år sedan, kanske inte exakt det trädet, det fanns flera, men jag fick för mig att de bara fanns Bergianska trädgården. När jag googlar ser jag att äpplet har utsetts till Upplands landskapsäpple och är det som nått mest spridning i Uppland. Det uppstod 1912 i trädgården som en röd variant av Sävstaholm och mognar i september.
Det blåste alldeles hemskt ute och det var skönt att gå in till den eviga Medelhavsgrönskan. Symboliska blommor för dagens möte – eterneller.
Stina bjöd på födelsedagskaffe och en stunds upplivande samtal. Stina är ordförande i föreningen Bergianska trädgårdens vänner.
Det var lite vila bland växterna i växthuset också men de gula små krokusliljorna under vinrankorna lyste och var nya för mig.
På vinberget under rankorna växte också höstcyklamen och gav intryck av att ha spritt sig själva, de häe heter Cyklamen hederifolium och det säger att bladen liknar murgrönans.
Skrivet av: brittakarolina | 30 september 2019
Höstlöven flammar
Sista septemberdagen, Niklas har födelsedag, frosten har bitit så löven gulnar, körsbärsträdens blad blir röda och det går lika fort över som deras rosa vårblomning.
I går var himlen grå och ljuspunkten blev en kaffestund hos Karin och Glenn, Karins bjöd på en läcker nybakad päronpaj och vi beundrade den smaragdgröna gräsmattan på deras innergård, dit solen inte längre når.
På tal om bokband med Glenn, hämtade han fram några exempel på vackra pocketband som formgivits av Vidar Forsberg (1921-1992), en formgivare han minns med särskild glädje. 
Delikata små böcker tryckta 1962 med riktigt tryck och skönt avvägda att hålla i handen och att läsas. En av dem, ett urval texter från Carl von Linnés skrifter av Björn Julén har jag fått med mig hem. Nu läser jag biografin till flingorna på morgonen, lappländska resan på eftermiddagen med tre enorma jämsides uppslagna böcker och Björn Juléns urval läser jag närsomhelst eftersom den går att bära med sig.
Jag har nu förstått att det går att läsa och göra urval i Linnés skrifter som kan visa att han var en omtänksam och sympatisk människa eller att han var en gnidig och tröttsamt egoistisk typ, som författare väljer man själv det man vill berätta och det är fritt fram att läsa Linnés svårtolkade svenska som fan läser bibeln.
Det är några dagar kvar till Brittsommar men Uno och Margareta hade plockat de här blommorna vid sitt sommarhus i lördags, kungsmynta, Jakobs stege, gulmåra och prästkrage. Doften av gulmåra fyllde hela köket när jag kom hem från Karin igår. 
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:pocketbok från Aldus klassiker Carl von Linné, Röda körsbärslöv, sen bukett av sommarblommor
Skrivet av: brittakarolina | 26 september 2019
Linnébiografin
Tisdagen den 24 september hade jag lockats till Stadsbibliotekets rotunda för att lyssna på professor emeritus Gunnar Brobergs presentation av sin biografi över Carl von Linné. Två vuxna barnbarn hade jag dessutom uppmuntrat att komma med, jag utgick från att de inte visste hur mycket Linnés syn har påverkat vår uppfattning om växtlivet. Gunnar Broberg har haft en professur i ide-och lärdomshistoria i Lund sedan 1990 och jag hyste en förväntan om att få höra något vist om det som antyddes på bokens baksida.
Gunnar Broberg har enligt pärmtexten skrivit ”den mest ambitiösa svenska Linnébiografin på över hundra år och vill ge läsaren en känsla för de många sidor som utmärkte såväl människan som vetenskapsmannen Carl von Linné”. En rad nämner ”det iögonenfallande mörkret i honom-depressioner- mysticism och fiendskaper”, kan det ha varit den uppräkningen som lockat ett hundratal personer att bänka sig för att få lyssna i det ekande biblioteksrummet?
Broberg gav ett sammandrag av Linnés liv och kryddade med exempel på de sidor som han ansåg otrevliga och de var många t.ex. Linné var hypokondrisk (usch), han hade ett enormt Ego (usch), han hade lätt för att berömma sig själv (usch), äktenskapet med Sara Elisabet Moraea var enbart ett resonemangsäktenskap för att höja sin egen status (usch) osv. Vilken tid avspeglas i Brobergs syn på otrevligheter och mänskliga egenskaper? Idén att göra bilden av den charmige Linné lite mer otrevlig kanske säljer biografin, enbart lovord är tröttande att läsa, Linné sitter ändå stadigt på piedestalen och det kändes futtigt att höra vad som gav Linné så här i efterhand bockar i kanten.
Vi som lyssnade var bara en del av förlagets marknadsföring av biografin. Författarens roll är att göra så många som möjligt intresserade och köpvilliga till den tillfälligt prisnedsatta boken som väntade i travar på ett sidobord. Målsättningen för ett förlag är att böckerna säljs och sprids.
Nu gäller det att läsa biografin och glömma marknadsföringen.
Skrivet av: brittakarolina | 22 september 2019
Höstdagjämning
Efter en vecka med ständigt utbyte av tankar och idéer blir rösten mindre skrovlig och det finns ingen tid över för malande om alltings förgänglighet.
Jag är hemma igen efter utflykten till Gotland och på väg att återlämna en trave böcker till biblioteket och hämta en reserverad. Det är en skön lördag och efter att ha uträttat ärendet går jag ner till ån. Alla växter med färg har blommat över, inte ens ett försenat fackelblomster lyser. Vattnet är lågt och har ett grönt täcke, solen är på väg ner och lyser igenom vassens vita vippor.
När ska Väsby börja bry sig om sin å, kanske sker något som vi inte ser. Sökandet efter PCB-läckan kan väl inte vara över utan att man funnit den?
Framför kvarteret väster om Optimusvägen har man grävt en remsa i gräsmattan på ca 1 m bredd och sått en blandning av frön som kanske heter ängsblommor och innehåller blåklint, klätt och vallmo bland många andra. Några enstaka som blommar sent är kvar tillsammans med många frökapslar.
Klätt
Frökapslar klätt
Vallmo korn-eller råg ?
I rabatten kring vårt hus är tidlösorna på väg upp, Hur många olika jag än försöker variera med, vita eller näckrosblommande så kommer bara en variant av lila upp.
Den reserverade boken jag hämtade på biblioteket var Se blomman av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson. Den borde jag läst för flera år sedan, allt om glädjen i att finna och examinera växter finns där och våra äldre botanister har blivit väl ihågkomna.
Publicerat i Natur, Uncategorized, Växter | Etiketter:klätt, rester av ängsblommor, Tidlösa, vallmo, Vass
Skrivet av: brittakarolina | 16 september 2019
Dag fem
Foto: Karin Innan vi lämnade ön med sina höststädade åkrar och ännu oskördade majsfält, fyllde vi våra vattendunkar med brunnsvatten. Vårt vatten som har egen plats på kartan kommer upp lite vid sidan om platsen för 200 år sedan. 
Växtpressen får vi inte glömma, marviol, sandsallat och blåstång blev skörden och de ligger i press, en förskräckligt hård och tornig mållasläkting, sodaört som jag aldrig tänkt på förr kom också med. 
Foto:Karin
På vägen till Visby hann vi gå av i Lojsta och krama Ulf och Inger, sitta ner vid en kopp kaffe och inhämta senaste nyheterna om deras stora familj. Ulf är ett brorsbarn till Lasse och kombinationen Ulf+Inger har tillsammans gjort en historia som inte kan berättas på fem rader. Deras stora gotlandsgård har alltid varit full av barn och barnbarn, just idag var de ensamma. Tiden går och jag kan bara se Ulf och Inger som ungdomar men de har börjat känna av livets slitage. Lasse sa de sista åren, får man välja att bli sjuk någonstans, ska man välja Gotland, där gör de allt de kan. Samma sak fick vi nu höra av Ulf och Inger.
Bomull på kvist hos Akantus På önskelistan för Visby den här hemresan stod en snabbtitt in på Akantus och likaså en snabbis i DBV.s trädgård. Hur fixar vi med bilen, är allt med parkeringsförbud upphävt nu när turisterna lämnat ön? Vi prövade att segla långsamt in i stan och aj där hade de gjort enkelriktat, men vi hade medvind, hittade en parkeringsplats och vi var plötsligt inne hos Akantus. Mycket folk, de stora kryssningsfartygen har inneburit en del för Visby, sortimentet har blivit elegantare, lite ”flott” och lite dyrare men man hittar fortfarande det som känns genuint och utvalt av ett känsligt öga.
Vid klosterbågarna, planteringar i grus och stensprickor
Hur tar vi oss nu härifrån till DBV? Gatan rakt fram upp till höger och där stod vi utanför grinden vid S:t Clemens utan att ha ansträngt oss. In genom övre grinden och nedför branten mot klosterplanteringarna, Karin såg genast strandkål i gruset, har de fått den att gro så ska väl jag också….. . det var tre stora plantor.
Foto;Karin
Vi satte oss på en tom bänk i solen och tog fram våra bredda smörgåsar, vi hade hunnit med det vi hade sett fram emot.
Blommande rabatter skymtade överallt, rosentrappans alla rosor flaggade med färg. De höga idegranarna som led av torkan förra sommaren hade friserats och nya skott växte fram på de rensade grenarna, de hade kortats in mycket men var tydligen räddade.
Vilken fin resa vi varit med om !!
Publicerat i Trädgård, Uncategorized | Etiketter:Akantus, DBV:s trädgård, Gotland, Växtpress. Ulf och Inger Tyrefors
Skrivet av: brittakarolina | 15 september 2019
De fem dagarna
Vi fyllde svarta sopsäckar med grenar och ris och for till sopstationen i flera omgångar, syrenen som växt över huset halverades och getapeln som börjar täcka tvättboden och rosorna, blev av med många långa grenar.
Karin bar sten att låsa sanden under huset med, törs inte säga var hon hämtade den.
Här är öppet åt alla väderstreck och det blåser ofta och mycket.
Oket täljde min pappa när vi behövde hämta vatten vid bybrunnen i Stenby där vi hade en liten sommarstuga när jag var barn.
Det kom regn efter den torra sommaren på öns sydspets, det spirade nytt gräs och nysådda åkrar på sand hade ett ljust blågrönt skimmer över den lilarosa sanden och som ingen färgbild i världen kan återge.
Vilda äpplen och päron lyste röda och gula från träd utmed vägen och torniga diken gjorde att de var helt onåbara.
Karin kokade gele av oxelbär, den blev tegelrosa och smakade utsökt och allvarligt av oxel. Den passade bra till varsin bit lammkött från Norrgårde och en sallad med smalbladig ruccola dvs (sandsenap Diplotaxis tenuifolia) från hamnen i Burgsvik.
Vi hann gräva upp en remsa av burgåkern och lägga ner alla saffranskrokusarna från i vintras och annat som är spännande att se om det gror.
Över oss svävade örnarna, de kommer ibland lågt och kollar vad vi gör och även om jag får tag på kameran genast så hinner de stiga flera våningar uppåt innan jag hittar dem i sökaren.
Karin och Helmer
Vi hälsade på i strandskogen hos Annie och Helmer och beundrade årets stora valnötter och rosorna som bara fortsätter att blomma. Vi bytte växtböcker, jag lånade Annies Tulpanmani av Mike Dash mot Linnés flora, ett tecken på att jag måste komma ner en sommar till.
Annie
Publicerat i Uncategorized, Växter | Etiketter:Annie, örnar, Helmer, Karin, ok, saffranskrokus, sandsenap, vilda päron
Skrivet av: brittakarolina | 12 september 2019
Markkontakt
En vecka i september på Gotland, nej bara fem dagar, klarar vi verkligen det? Dvs att förflytta oss, att hämta andan och att göra ett försök att återerövra själva marken från det vilda dvs rabbisarna.
Sommaren har varit torr på sydligaste delen av ön och rabbisarna har haft ont om mat och betat av allt grönt ovan marken de har också grävt efter efter rötter så marken är gropigare än någonsin . Oxlarna har stora mängder av bär, träden lyser roströda på håll för bladverket har torkat och fallit och frågan, vad kan man göra av bären, var självklar. Karin slog upp och hittade oxelbärsgelé och efter lite tveksamhet plockade hon en omgång bär och lade in i frysfacket för att få dem lite ”frostnupna”.
Spår i skogen. Vi gick runt och kollade omgivningarna för att se om något förändrats och nu är traktorernas spår om möjligt ännu bredare än förut.
Vi for ner till Norebodarna och mötte vinden från öster, det blåste alldeles hemskt.
Vi var ensamma ute och ljudet av vågorna och vinden var öronbedövande. Karin hade hoppats hitta strandkål med fröställningar, det hade hon sett bortom Nore en gång och vi böjade gå åt det hållet. Men mitt på planen där man lägger ut båtar stack det upp blågröndaggiga blad bland grässtråna och där stod minst fem starka exemplar med fröställningar.
Strandkål har många försökt få att växa från frö men med klent resultat. Så många andra frön behöver specifik behandling för att gro. Undrar om strandkålens behöver passera någon sällsynt fågels mage för att gro? Strandkålen finns ju trots allt lite här och där utmed kusterna.
På andra sidan vattnet är Lettland och där finns många hus som ser ut som gotlandshus.
I sanden nära vattnet blommar marviolen (Cakile maritima) med ljusrosa blommor.
- och några kvarblivna sandsallatblmmor (Mulgedium tataricum) , det har förvandlats från att ha varit nykomling på stränderna till att kallas invasiv.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter:Gotland Norebodarna, marviol, Sandsallat, Strandkål
Skrivet av: brittakarolina | 08 september 2019
Gråpapper till växtpressen
September, ingen brådska längre att hitta vårtecken, lindarna släpper sina blomfästen och de har varit många.
Till min födelsedag fick jag av Karin den verkliga överraskningen, en kartong med något väl inslaget och skickat. När jag väl tagit mig genom alla förseglande platsremsor och såg innehållet, tappade jag hakan. Gråpapper till växtpressning och vita ark att fästa det pressade på.
Mitt herbarium som fått flytta med varje gång resten av familjen bytt adress, hade med tiden blivit angripet av små djur som livnärt sig på växterna och perforerat både dem och pappret de var uppfästa på. Efter sista flytten fotograferade jag arken som ännu hade hela växter och sen fick allt gå till soptunnan. Etiketterna med uppgifter om var växterna hämtats plockade jag loss och de ligger sparade som en liten kortlek.
Växtpressen vilar sig i en av bodarna på Gotland och idag packar jag för att tillsammans med Karin få en sen vecka på ön. Då jag började vika gråpappersarken läste jag avsändarens namn på kartongen, Stenåsa naturbokhandel , Mörbylånga på Öland. ÅÅh de har allt för de naturgalna, fågelskådare och liknande och det som inte finns där finns inte. Det ligger på östra sidan av ön i höjd med Mörbylånga. Det har hunnit gå en del år sedan min tid på Eketorp, det känns som om jag hittade den härliga bokhandeln alldeles själv men antagligen var det någon som tipsade mig.
Ska vi verkligen pressa växter? Jag tror att Karin gärna vill och det finns säkert de som kommit igång sent med blomningen, det har varit ökentorka längst ner på Sudret i sommar.
Nu gäller det bara att vakna tidigt och hinna till båten i tid.
Publicerat i Uncategorized, Växter
Brittakarolina's Blog 