Brittakarolina's Blog

Niklas, kemisten som läst The Svedbergs efterlämnade dagböcker hittade där även uppgifterna om Vreta udd där botanisten, kemisten, geologen Svedberg hade sitt närmaste växtparadis. Swedberg samlade växter, pressade och torkade men ibland tog han med sig levande exemplar och lät dem leva vidare i marken vid Vreta udd, där han hyrde sommarsuga. Udden går ut i Mälaren några kilometer från Uppsala Näs och är överväxt av ekar i alla tänkbara former. På Svedbergs initiativ bildades redan 1943 ett naturreservat av området, där fanns  en så märkvärdig flora att den var värd att bevara. Vi fick vägbeskrivning av sonen och det lät som om vi skulle klara en tur dit för att se vårens underverk.

Vi for gamla Uppsalavägen och tog av till Uppsala Näs kyrka och sedan genom Vreta, det före detta sommarstugeområdet (nu med nybyggda permanenta villor) till vägens slut. En liten promenad mellan caraganahäckar och vi såg ingången till reservatet. Man får inte förändra något här bara följa de stigar som finns och det visade sig vara enda möjligheten för oss att förflytta oss. Vi steg in i templet bakom stängslet och det var ett snår, gamla ekar, gamla björkar och hasselbuskar som strävade lika högt och som hade små bladtofsar i topparna, resten flera meter av kala slanor, marken bestod av fällda ! och fallna träd, när ska det ljusna och eklundarna visa sig med alla fagra blomster? Rullatorn körde fast några gånger och fåglarna sjöng, det ekade i rymden mellan stammarna. Enstaka getrams stod och längtade efter mer ljus, det blir ingen blomsterprakt om man inte släpper ner ljuset till marken, åtminstone några timmar om dagen. Lite dumdristigt var det förstås att locka med Lasse hit ut i det okända, om något hänt, vem hade hittat oss?Trots alla de förbud som området styrs av är flera stammar på marken avsågade, alltså får någon såga. Efter en stund ljusnade stigen och där blommade mängder av den matmässigt nyfunna växten ramslök. Hm, undrar om den fanns här från början, hör den inte hemma i sydligare trakter?

Vi följde stigen och den ledde oss ut ur området närmare vattnet och vi följde tacksamt med för där var marken röjd så att den saftiga grönskan frodades. 

Texten kan förstoras och man förstår hur det kunnat bli så avsiktligt ”glömt”.

Utanför stängslet fanns bord och bänkar att slå sig ner vid och närmare vattnet fanns också grillplats i härligt läge.

Vreta ligger vid Dalbyviken i Ekoln, från grillplatsen  ser man söderut.

Midsommarblomster är ingen sällsynthet men de blommade rikligt utanför stängslet.

Genom vår begränsade rörlighet kom vi inte att gå genom hela området, så beskrivningen är lite orättvis, för dem som är alerta kan det nog vara ett sällsamt äventyr att se den här sparade marken, där allt fått sköta sig självt under de senaste 80 åren och även innan dess.

Återvägen till parkeringen mellan häckar av sibirisk ärtbuske. Kan man kalla den för Upplands häckväxt?