Skrivet av: brittakarolina | 12 juli 2018

Kvarndammens vandrarhem vid långa vägen till Gotland.

Bilen bärgades och jag fick beskedet att verkstaden behövde minst två dagar för att åtgärda den. Köpte en billig biljett hem, avbeställde båtbiljetten och tog mig upp på tåget med två blytunga väskor. Tyngd och antal väskor har aldrig besvärat när man kör själv. Fick ett meddelande att bilen blev färdig och kunde hämtas redan nästa dag, men jag satt redan på tåget. Det blev ett oplanerat besök i den städade lägenheten och jag som vinkat av alla gick nu och spökade och undrade hur krukväxterna skulle klara sig i bilen i flera dagar.

Att boka om en färjebiljett till Gotland just den här veckan visade sig svårt och inte lättare från Oskarshamn och först på onsdag fanns en möjlighet att komma över. Letade på nätet efter tåg och den här gången fick det gå fort, så det blev snabbtåg och första klass. Har aldrig prövat någondera och det vore kul att få uppleva det, innan den stora resan är slut. Det var som att åka i en stor mjuk toffel och jag fick också pröva att stå på linjen och vänta ett par gånger men det blev bara en halvtimme extra.

Hittade bilverkstaden och lyckades ta mig ur Göteborg på en enda tutning, Jag kör aldrig mer bil i Göteborg, ett ganska lätt löfte att hålla.

Sen var det bara att köra väg 40 till Jönköping med supervackra kurvor och backar och vidare mot Oskarshamn, också en fin väg. Alla vägarbeten som pågått de senaste åren var som bortblåsta och bilen gick som om den var ny.

Stannade i Vetlanda på Kvarndammens vandrarhem en natt, det blev en repris från förra årets septemberbesök i tidsbrunnen. Den här gången räckte inte vattnet i dammen till för att ge det fina vattenfallet i kanalen och omvägen för fiskar som inte kunde ta trappan upp var helt torrlagd.

Fallet från Kvarndammen

Den torrlagda omvägen för dem som inte kan hoppa uppför fallet

Spegling i Kvarndammen

Dammkanten

Den gamla stenbron över kanalen

Gick till gamla kyrkogården och där var de gamla gravarna planterade med röda begonior

Efter antilavbehandlingen lyser färgaren Hultquists sten som alldeles ny

Sen var det bara ca tio mil kvar till Oskarshamn och jag tyckte jag hade god tid men kom ändå som näst sist innanför grindarna som benhårt stängs 20 minuter före avgång.

Påfösare med osynliga piskor i händerna

Ombord – längst ner längst bak.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 06 juli 2018

Kvällsljud runt kasernen

DSCN0272Ett par kvällar kan avsätta starka intryck. Två ljumma sommarkvällar utan blåst, fönstren utåt vattnet vidöppna och trutar som skriker hjärtskärande med olika röster. Örnen av plast struntade de antagligen i och sina ägg hade de lagt på taken ändå, det stod SMHI på grannhuset. Nu var äggen  kläckta och raggiga brungrå ungar stolpade kring till synes ensamma på gräsplättarna runt husen. Och de stora cirklade runt som ett tak ovanför och skrek. Sång var det inte men ljudet kändes angeläget på något vis. Det blev starkare när solen dalade men prick klockan elva var det tyst. Då lyste något bakom träden och rörde sig, sen kom ett ihåligt bröl som fyllde luften och en bra bit upp, en stor båt och ett stort ljud. Den och någon annan båt tutade sen flera gånger och jag som är landkrabba tycker det var häftigt, hur bildas det enorma ljudet? Ånga kan det väl inte vara för ångbåtar är väl utdöda (nästan)?

Två spanareInnanför bryggorna

 

Skrivet av: brittakarolina | 04 juli 2018

Göteborgs Botaniska

Efter den här resan, vet jag precis hur man ska göra, det visste jag inte när jag hoppade iväg och trodde att det gick att vara spontan , man ska ha plan b och c och d. Efter att ha kört omkring med den nya iphonens kommando ropande i knäet, blev bilen trött, kopplingen sa nej och jag började oroa mig. Det fick till resultat att bilen nu bogserats till en verkstad, jag har bokat ännu en natt på hotellet och sen får vi se vad som händer.

Två rara bärgare sa att de inte ville släppa iväg mig med den dåliga kopplingen så det var bara att gilla läget och se den åka på egen utflykt.

.Besöket i Botaniska trädgården var fint, anledningen till att jag är här och en bättre dag hade aldrig kunnat uppstå. Alla växter hade maximal storlek både perenner, träd och ja allt det planterade och överallt fanns något som lyste och lockade. Klippträdgården som jag nog var mest nyfiken på var ett stort äventyr med forsar och lång stentunnel under forsen, många trappor och många rum och utsökt planterat .

Här presenteras trädgårdens vänförening ganska nära ingången

 

Man har gjort ett program av den vilda delen i trädgården.

 

Jättelika Rhododendronbuskage i Rhododendrondalen och rum med bänkar inne i buskarna

en grottgång i klippträdgården

En kopp kaffe hör till ett trädgårdsbesök och när jag satte mig ute med koppen och en sockerkaksskiva blev jag genast inringad av två ekorrar, två kajor och en talgoxe. Ekorrar är jag förtjust i men de här var riktigt fräcka. Först slogs de inbördes om smulorna, sen hoppade de upp och hämtade på tallriken när man tittade åt annat håll. Det slutade med att vi drog båda i sockerkakan och sen var den inte kul att äta. Kajorna väntade tålmodigt och talgoxen likaså och verkade vänta på att någon sa varsågod.

 

Här är det ejdrar som stoppar trafiken.

 

Skrivet av: brittakarolina | 03 juli 2018

Ett annat vatten

Göteborg ligger vid ett annat vatten än det jag vant mig vid, vattnen har olika salthalt och Västerhavet är större.          Nu gör jag resan som Lasse och jag talade om de sista åren men som inte blev av. Vi skulle se Botaniska trädgården, för att när vi var här för ett stort antal år sedan, blev vi fast i Trädgårddsföreningen och deras rosarium så Botaniska fick stå över. 

Att köra är enkelt jämfört med att hitta boende ett par nätter och när jag hittat boende var nog den svåraste nöten att hitta själva boendet. Jag körde fel på ett ställe och använde sedan flera timmar att komma rätt. Dockyard Hotel låter lite som i en visa av Evert Taube och det ligger i stadsdelen Nya varvet som är en före detta örlogshamn och ett fängelse.

De billiga rummen ligger i fängelset och en rad kaserner, jag slapp flytta in i fängelset

men däremot blev det en kasern, rummen ligger i rad i en korridor men de är fint omvandlade med vackra färger och jag har både sänglampa, toalett och dusch. Måsar eller trutar låter väldigt mycket utanför fönstret och man vill kanske inte att de ska bo på taken.

och låter en plastörn skrämmas

Efter dagens mödor

 

Solen är på väg ner och jag går till kasernen .

 

Skrivet av: brittakarolina | 27 juni 2018

Grannsocken – Täby

Grannsocken – Täby

Täby är en av våra närmaste grannar och Albertus Pictor känner jag sedan länge men jag har aldrig varit i Täby kyrka och sett hans målningarna där förrän i förrgår.

Mona tog mig med, vi var lite tidiga och gick först runt på kyrkogården som kantades på alla sidor av urgamla lindar, alla av ungefär samma tjocklek, säkert flerhundraåriga. Monas ögon hittade stenar utöver de vanliga

En minnessten över Estonias offer.

Sten till minne av Täby Dragoner och Båtsmän. Ytan är mönstrad med bilder och text som tar tid att tolka.

Täby har nära till vatten och sjöfart och havets faror har varit närvarande. På kyrkans yttervägg sitter något litet brunt som när kameran fått titta visar sig vara en vältande båt full av människor – eller – vad är det?.

Väl inne i kyrkan hade vår guide tänt lampor som belyste målningarna och de färger som fanns kvar var klara och tydliga, rött har åldrats till svart och ansiktsfärg är borta men röda kinder har nu en sotfläck. Kläderna på bibelns folk är 1500-talets och daterande men ansiktena kunde ha hämtats i Väsby Centrum i förrgår.

Hela kyrkorummet är fullmålat – och vilka bilder. Det är långt upp till taket och kameran skakar, nackspärren kopplas och man är tacksam för att det finns bilderböcker och översättning av de latinska texterna som följer bilderna.       Vår guide gjorde en fin framställning och beskrev ett antal målningar, lite i släkt med själva motiven. Varje ord gick fram.

Bröstbild av en profet

Kung Salomo avgör vem som är barnets mor och föreslår de tvistande att dela barnet i två bitar.

Jona och valfisken, här kastar man Jona överbord

Ett votivskepp även inuti kyrkan

Kyrkan har brant tak, någon eller några har lagt spånen på taket.

 

Tack för den kloka idén att ta ut mig Mona !

Skrivet av: brittakarolina | 23 juni 2018

När lindarna blommar

Fick besök av Gösta som mellanlandade här på väg till Tokyo, han rör sej snabbt mellan städer i Europa och Tokyo och den här gången hade han hyrt en elbil utan nödhjälpsmotor. Den måste jag följa med ut och prova på en liten runda. Vi for samma väg som jag körde dagen innan för att hitta midsommarblommor. Det hade blåst väldigt och en del av ett ett träd i resterna av en gammal allé nära Runsa hade brutits av och hamnat över vägen men någon hade snabbt sågat av och dragit bitarna åt sidan. Man kan ju tänka tanken att det var skönt att inte hamna under när grenen föll.

Elbilen ger också fullt upp med tankar, vilken revolution när alla har råd med en elbil. Fram och back, ingen växling, ingen olja, bensin eller krångel med motorn, inga tändstift, inga bensinångor eller avgaser, verkstäder hur går det för dom? Osv. Osv.

Måste berätta för Gösta vad jag håller på med och han blev så tagen när jag läser upp en offert från 1913 om bergsprängning i Bergianska trädgården att han tog en bild med nya kameran.

Nu kan jag sitta så länge jag vill vid datorn, behöver inte gå ut och hoppa groda eller känna mig utanför allt firande, jag har firat färdigt, längtar fortfarande efter Lasse det verkar inte gå över. När jag gick ner och handlade mjölk och yoghurt i dag möttes jag av att lindarna börjat blomma, doften, sommarens allra skönaste följde med mej runt hela kvarteret.

I Suseboparken hängde röda fägelbär färdiga i träden

och på gården var de större bären också röda

Midsommar kan avnjutas på flera sätt och de ljusa veckorna är de man längtar till i vinter.

Skrivet av: brittakarolina | 21 juni 2018

Midsommarblomster

Midsommar närmar sig, den ljusaste tiden är nu och sommaren har redan varit här, gräsmattorna är bruna och på Gotland har korna inget att äta. I dag regnar det i alla fall och om en liten tid har vi glömt hur fint det var i maj.

Min granne ringde på dörren i morse och jag fick en bukett luktpioner med himmelsk doft, den fyller hela rummet.

Sen for jag till det vanliga diket på väg mot Runsa, där brukar det finnas material till en midsommarkrans. Det var ont om blomster och jag fick nöja mig med en bukett att sätta i vas. Det är första gången på många år utan krans.

En liten bit från diket fanns blåbärsris – med blå bär på !

Och på övre dikeskanten lyste något rött – färdiga smultron !

I stället för krans och sen önskar jag alla som kollar bloggen en Trevlig Midsommar !

Skrivet av: brittakarolina | 12 juni 2018

Skandinavisk rygg – klippträdgård

Botanisk hage har öppet till klockan 21 och kvällen är ljus och solig, hinner jag dit och gå runt innan grindarna stängs?  Följde staketet kring parken och hittade till slut en ingång, området är stort 15 hektar. Här finns mycket att se men klippträdgården  lockade som nummer ett.

DSCN9703 (3)

 

Hela trädgården höjer sig över omgivningen och på en brant sluttning mot söder(?) finns delen där fjällväxter just nu frodas och blommar bland stenar och grus. Det jag först såg var de vit-rosa orchideerna i flera utbredda bestånd, de var bedårande.

 

Jag kunde knappt se mig mätt på dem och jag får behålla dem på näthinnan för kameran ville inte återge dem och deras konturer, färg och nyanser uteblev.

Stensamling som påminner om Bergianskas ”sköldpaddor” i fjällandskapet

Ett sten-och klipplandskap hade skapats i den branta sluttningen med rinnande vatten och små gölar här och där och avslutades med ett brusande fall över en klippkant ner i en damm med näckrosor. Åh det var jättefint !

 

 

När jag sett den fantastiska anläggningen undrar jag förstås, vem har lagt upp formerna och hur har det gått till. En skylt visar och jag kan bara säga AHA, det är så det måste gå till.

och längst ner , ett modernt insektshotell.

 

Skrivet av: brittakarolina | 10 juni 2018

Äntligen i Oslo

DSCN9600 (2)Utsikt från 9:de våningen

I många år gladde vi oss åt en resa till Oslo som Lasse och jag skulle göra, han hade en kusin där som han tyckte om och gärna träffade och jag hade mitt ärende att återse en rad vävnader som vävts i opstadgogn (hängande varp) och som jag inte tog bilder av för 43 år sedan. Vi kom aldrig iväg.  Flera anledningar fick mig att börja leta efter en billigare transport än för mig ensam och bilen. Det blev buss fram och åter för mindre summa än jag ger för för 22 liter bensin. Uppehället i Oslo däremot begränsade vistelsen, det är dyrt att sova där, om man ens får tag på ett rum.

Oslo är nu en helt annan stad jag än den jag har i huvudet från förr, då var inte Norge ett oljeland och allt var mycket sparsamt. Nu har stadens silhuett förändrats, höghus, det ena flottare än det andra möter den som kommer från havet och ett sjudande liv gör staden till en myrstack. Bilar stannar för gående vid övergångsställen innan man ens hinner fram, mängder av taxi väntar på taxiställen, när man inte orkar gå längre och spårvagnar får göra sina djupa spår i asfalten på både smala och breda gator. Solen sken och maj hade skapat även Norge till en blommande trädgård och allt tillsammans gjorde att jag skulle vilja stanna kvar åtminstone tills jag tröttnar på att folk är artiga och vänliga, inte viker undan, kan man tröttna på det?Utsikt från det allra innersta rummet i Nasjonalbibloteket, bakom flera glasdörrar och avklädd alla lösa föremål utom kamera och blyertspenna. I detta tillstånd av tystnad och isolering hade jag glömt telefonen i bakfickan, den skulle vara avstängd men den ringde förstås. Jag förstod av ansiktena bakom glaset hur fel det var trots att det inte fanns någon mer besökare.På vägen ut sent omsider kom jag på att ta fler bilder av besöket, här entrédisken.                                                                                                                                                               De stora väggmålningarna som skymtar ovanför trappan glömde jag att läsa av namnet på 

           men de tillkom nog för mer än 100 år sedan, då huset byggdes år 1914 . de är inte så muntra och pekar på händelser i förfluten tid  som ingår i det ärvda minnet.DSCN9664 (2)Biblioteket ligger på Henrik Ibsens gate och en vanlig butiksingång längre ner på gatan leder till Henrik Ibsens Muséum. I trottoaren utmed flera kvarter ligger citat som alla kan utantill och vi har väl gjort likadant med Strindberg på Drottninggatan ?

Sätt en örn i bur och den kommer att bita i stängerna antngen de så är av järn eller guld

 

 

 

 

DSCN9669 (2)En tvärgata var avstängd för trafik med gulvästade vakter och något stod upp ur gatan som spärr. Sen kom en bil som skulle släppas förbi och hindret sjönk ner i gatan styrt av den gulvästade.

Det tyckte jag var fiffigt men det finns kanske redan på många ställen hos oss men för mig var det nytt.De som sköter parkerna lyser starkt i rött och gult och syns på långt håll.Här kommer man upp från underjorden till gatulivet och paradgatan Karl JohannDen börjar med en fontän som en gnistrande påfågel och här fortsätter sedan en enorm marknadsplats bland parkens behagligt skuggande lindar medan  tusen kaféer utmed gatan bjuder på solgass.

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 03 juni 2018

Värmebölja

Kortaste bloggen?  Idag är det faktiskt svårt att få in en blogg, den bara flyttar sig och jag får leta efter bokstäverna.

Det blev en helt fantastisk maj och nu har vi hunnit om föregående års vårar med alla vårväxter som redan slagit ut och hunnit blomma över flera veckor före midsommar. Värmen bara fortsätter och nu stannar jag gärna inne och öppnar fönster till tvärdrag.

Ett besök av Göstas familj gör att jag får använda rösten lite och hålla om Missy .

DSCN9530 (2)

Så här ser Gösta ut när det är åska på gång.

Visst skulle en urladdning sitta bra med ett rejält regn efteråt

.

 

 

 

 

 

 

 

Selina, Yoko och Missy, de har varit med på bild förr men är ändå lite sällsynta.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier